Fru talman! I reservation nr 1 framför den borger-
liga oppositionen sin kritik mot företagsklimatet och
annat som man tycker är dåligt. För att ändra på situ-
ationen och få ett bättre företagsklimat vill man i
vanlig ordning sänka skatter, försämra arbetsrättsliga
regler osv. Det är naturligtvis en föga framkomlig
väg.
Men det finns faktiskt också nyheter i den borger-
liga reservationen. Man oroar sig för de höga och
ökande sjukskrivningarna. Det är naturligtvis mycket
positivt att man ser det som en oroande utveckling
som kanske t.o.m. påverkar närings- och företagskli-
matet. Det borde också resultera i att man vill ha
krafttag mot den ökade stressen, utslagningen, ut-
brändheten och att alltfler människor tycker att det är
jobbigt att gå till arbetet och känner sig allt mindre
behövda. Allt detta handlar alltså om att få en bättre
arbetsmarknad.
Tänk om de borgerliga partierna i sammanhanget
åtminstone hade börjat diskutera behovet av kortare
arbetstid och löntagarnas makt över den egna arbets-
tiden. Tänk om det är löntagarklimatet i större ut-
sträckning än företagarklimatet som det är fel på.
Fru talman! I övrigt är detta betänkande väldigt
glädjande på många punkter. Utskottet har nämligen
tagit viktiga steg för att försvara Sveriges position
som skogsindustriland och som träindustriland. Vi
har haft en flerårig diskussion i utskottet om behovet
av ett nationellt program för ökad träanvändning,
alltså där man i större utsträckning använder trä vid
byggnationer, även av stora hus, och även i övrigt
försöker byta ut olika produkter mot trä. Detta ska
man naturligtvis göra för att det ur miljösynpunkt,
sysselsättningssynpunkt och vidareförädlingssyn-
punkt är viktigt att få till stånd en sådan utveckling.
Man kan ju tycka att det vore naturligt att alla som
sysslar med byggnationer använder det bästa materi-
alet. Och vi har hittills sagt att det är upp till var och
en att försöka använda mer trä. Men vi har under
resans gång kommit på att den utbildning som vi har i
Sverige för arkitekter och ingenjörer visar att det är
väldigt stor inriktning på att bygga i betong och i stål
och att träbyggnationer får en väldigt liten del i ut-
bildningen av både arkitekter och ingenjörer. Dessut-
om visar det sig att andra länder, Norge, Finland och
t.o.m. Holland som inte har så mycket trä, har natio-
nella program. Man bygger stora hus i trä. Man anser
att detta är viktigt, i vissa länder just för miljön. Trä-
byggnationer minskar nämligen utsläppen av koldi-
oxid. Men ett land som Finland har naturligtvis insett
att detta också är viktigt för sysselsättningen och för
att få in ökade exportinkomster. Faktum är att det
nationella programmet i Finland under de senaste
åren har inneburit en ökning av antalet anställda i
träindustrin och också i sågverken med upp till 8 000
nya anställda. Det är naturligtvis en fantastisk ut-
veckling.
Nu är det viktigt att detta uttalande från riksdagen
snabbt innebär att regeringen tillsammans med bran-
schen i övrigt lägger fram ett heltäckande nationellt
program. Det gäller att vi kommer i gång och att vi
inte förlorar tempo mot våra konkurrenter.
Den andra mycket positiva delen i betänkandet är
att vi nu efter rätt många års diskussioner har satt ned
foten när det gäller skivindustrin. Nu anser faktiskt
hela utskottet att något måste göras. Vi i majoriteten
har utgått från att regeringen vidtar åtgärder för att se
till att industrin får rättvisa konkurrensförhållanden i
förhållande till värmeverken som använder samma
råvara. Majoriteten har t.o.m. velat gå längre med ett
tillkännagivande. Det är faktiskt som Sylvia Lindgren
sade här från talarstolen att det har vidtagits ytterliga-
re åtgärder från regeringen, bl.a. i ett regeringsbeslut i
år. Det har överlämnats ett ärende om trävaruförsörj-
ningen till svensk skivindustri till Skattenedsättnings-
kommittén. Detta innebär att kommittén kommer att
behandla frågan. Det är precis det som industrin har
väntat på. Man är oerhört orolig över att den råvara
som man använder för att producera skivprodukter
också är väldigt efterfrågad från värmeverken. Det är
alldeles självklart att om man då gör en produkt av
spånen gör man en lika stor miljöinsats som om man
bränner upp samma vara. I ett senare kan man faktiskt
återta detta och använda det som bränsle. Här måste
det alltså vidtas åtgärder så att värmeverken kanske
hittar råvara på andra ställen, t.ex. skroten i skogen
som i dag inte är lönsam att ta ut. Men framför allt
måste man se till att den skivindustri som vi har lan-
det får sin råvara. Det är viktigt inte bara för skivin-
dustrin utan också för vår svenska möbelindustri och
passar naturligtvis väldigt bra in i det nationella pro-
grammet för ökad träanvändning där vidareförädling-
en är en väldigt viktig del.
Jag vet inte om riksdagen redan vet om det, men
man kan nog säga att Ikea i onsdags utifrån de mått
och steg som utskottet och riksdagen har tagit beslu-
tade att göra en nyinvestering i en ny spånskivelinje.
Det är oerhört glädjande och mycket bra för hela den
svenska träindustrin. Man kan också säga att det är
intressant att se att den traditionella svenska basindu-
strin investerar samtidigt som det är problem i den
nya ekonomins industri som vi alla trodde skulle lösa
alla landets problem.
Fru talman! Det är alltså nästan bara glädje i detta
betänkande, och jag yrkar bifall till förslaget i ut-
skottets betänkande.