Fru talman! Börsen faller med 4 % på en dag,
kronan försvagas och 17 000 jobb försvinner. Vad
händer i den svenska ekonomin? Jo, Ericsson har,
som tidigare nämnts, presenterat sin senaste kvartals-
rapport. Det var scenariot som inträffade den 22 april.
Låt mig först börja med att konstatera att Ericsson
naturligtvis agerar helt rätt. Man måste rationalisera
för att överleva på en vikande marknad. Det är en
grundbult för hela marknadsekonomin. Men hela den
svenska ekonomins reaktion på Ericssons rapport
sätter fingret på det faktum att vi, som tidigare talare
nämnt, har alldeles för få små och medelstora företag
i Sverige.
Tänk om 17 000 svenska småföretag skulle varsla
en av sina anställda om uppsägning. Jag tror inte att
det är möjligt. Småföretag är, som jag bedömer det,
betydligt mindre benägna att säga upp folk vid ned-
gångar än vad de stora företagen är. Vem vill göra sin
kompis arbetslös? Då drar man hellre ned på annat
för att företaget ska kunna överleva. Det är detta
beteende som gör småföretagaren till den hjälte som
Mona Sahlin så länge förgäves har letat efter.
Folkpartiet satsar liksom övriga borgerliga partier
offensivt på företagspolitiken. Det är en politik som
syftar till att stärka de välståndsbildande krafterna. Vi
menar att utan ett tillräckligt bra företagsklimat som
gör det möjligt för företag att starta och växa kan vi
aldrig säkra välfärden. Krånglet måste minska. Före-
tagarna ska vara just företagare och inte byråkrater.
Det gäller inte minst reglerna för fåmansbolag. De är
i dag så krångliga att inte ens myndigheterna i flera
fall kan tolka dem.
Vi har en mängd andra förslag. Som nämnts här
har de borgerliga partiledarna för ett par veckor sedan
lagt fram ett femtiotrepunktsprogram. Vi har där alla
våra förslag som vi är väldigt överens om. Jag tänker
därför inte gå in på detaljerna.
För att marknadsekonomi och fri konkurrens ska
kunna hävdas måste konkurrensen bli bättre. Det har
också nämnts. Inte minst gäller det frågan om att
bryta upp de offentliga monopolen. Det skulle betyda
mycket för att bredda kvinnors arbetsmarknad och
höja lönerna inom t.ex. vårdyrkena.
Konkurrensverket måste ges ökade resurser för att
kunna bekämpa bristande konkurrens och kartellbild-
ningar. Det offentligas syn på företagande och företa-
gare måste förändras.
Framför allt gäller det skattemyndigheterna. De
måste gå från en fogdementalitet, där det viktigaste
verkar vara att driva in pengar till varje pris, till ett
servicetänkande, där myndigheter i stället är en lots
som upplyser företagare om hur regelverket fungerar.
Jag kan erkänna att Riksskatteverkets hemsida inne-
bär vissa förbättringar. Det är lite enklare nu än det
har varit.
Det sagda ger en bild i mycket stora drag av vad
vi vill. I de flesta fall delar vi, som sagt, uppfattningar
med de tre övriga borgerliga partierna. De små och
medelstora företagen är, som jag tidigare nämnt,
livsviktiga för Sverige.
Den som läste Dagens Nyheters ledarsida härom-
dagen kunde konstatera att vi har medhåll. Ledarsidan
i Dagens Nyheter utnämnde politiken på detta område
till valets absolut viktigaste fråga. Jag håller med.
Utan ett ökat företagande och därmed tillväxt får vi
inga pengar för att betala vår välfärd.
I detta betänkande är vi borgerliga partier överens
om sju olika reservationer. Jag ska inte gå in på alla
utan bara beröra ett par.
Kvinnors företagande måste - som jag tidigare be-
rört, och som också Åke Sandström var inne på -
stöttas och uppmuntras. Där är start av nya företag
inom det som i dag till största delen är offentlig sek-
tor, dvs. vård, omsorg och hemtjänster, en viktig del.
Också en rätt till avdrag för s.k. hushållsnära tjänster
skulle bidra till att öka antalet kvinnor som startar
företag. I en notis i tidningen Metro i dag kunde jag
se att av de företag som startats är de flesta som läggs
ned sådana som startats av kvinnor. Alltså behövs det
insatser på detta område.
Reservation 3 tar upp frågan om riskkapital. Det
finns problem i många sammanhang. Men de allra
största finns i glesbygden, där jag bor.
Jag hade hoppats att tillväxtpropositionens skriv-
ningar om ytterligare utredning av riskkapitaltill-
gången skulle ge resultat. Men ingenting har hänt
hittills, såvitt jag har kunnat se. Över huvud taget
behöver vi mer riskkapital i företagens tidigaste ut-
vecklingsskeden. Vi anser att hithörande frågor måste
prioriteras.
I reservation 6 behandlas en annan viktig fråga,
nämligen villkoren för träskiveindustrin. En stor
grupp riksdagsledamöter, ca 35 stycken, var härom-
kvällen på Ikea. Där fick vi en mycket grundlig före-
dragning av bl.a. villkoren för träskiveindustrin i vårt
land. Jag ska göra en mycket kort sammanfattning: Vi
borde använda sågverkens biprodukter till träskive-
produktion, dvs. ett grundmaterial för en stor del av
vår möbelindustri, i stället för att elda upp dem. Da-
gens snedvridande skatteregler för användning av
sågverkens biprodukter som bränsle måste förändras,
enligt oss borgerliga partier.
I reservation 7 tar vi upp turistnäringen. Den har
mycket stor betydelse för vårt land, inte minst för
norra Sverige och mitt hemlän Västerbotten. Med
dagens relativt svaga krona har vi under den gångna
säsongen, som i och för sig ännu inte riktigt är slut,
fått en ganska god beläggning. Men det krävs ännu
mer. Det krävs generellt bättre företagsvillkor, bättre
infrastruktur och annat som vi har varit inne på här.
Vi klargör i reservationen vad vi önskar, och jag ska
inte ta upp kammarens tid med att läsa upp alltihop.
Men jag vill understryka att turismen i världen är en
av de allra snabbast växande näringarna. Det bör vi i
Sverige ta del av. Jag yrkar bifall till reservation 7.
En sista punkt som jag vill framhålla mycket kort
är betydelsen av god design, som också tas upp i en
reservation. Exempelvis vid Designhögskolan i Umeå
och på många andra ställen når man mycket goda
resultat, och eleverna får fram fina produkter som
med en bättre och ännu mer kraftfull marknadsföring
och med en bättre marknadsföring också av vårt land
som designland skulle kunna skapa en god inkomst
för Sverige.