Fru talman! Denna fredagsdebatt ska jag inte för-
länga alltför länge. Jag vill börja med att säga, Sylvia
Lindgren, att så många kan inte ha så fel. Jag hänvi-
sade till Nordregios rapport, och jag är oroad över
den nedgång i sysselsättningen som vi har haft under
tiden från 1994 till 1999. Konkret är vi, som jag sade,
det enda nordiska land som inte har kunnat utnyttja
högkonjunkturen. Det är det ena.
Det andra, jag tar bara ett enda exempel, är att
värna om uppfinnare och innovatörer. I dag har vi ett
system där du, om du är forskare och anställd vid ett
universitet, kan få hjälp att förverkliga dina idéer. För
den lilla, vanliga enskilda människan saknas i stor
utsträckning denna möjlighet. Hur ser Sylvia Lind-
gren på möjligheterna att förbättra just för innovatö-
rer och vanliga små uppfinnare?
Såddkapitalet kommer det kanske att hänvisas till,
men det tar en väldig tid. Det utreds för närvarande i
ännu en omgång. Medan såddkapitalet utreds tror jag
att såningsmannen dör, så att säga. Det tar väldigt
lång tid. Just detta med tilltro till samverkan är ju en
sak, alltså att ha tilltro. Det andra är att genomföra. Vi
har ju i de här inledningarna fått en mängd exempel
på att många inte tycker att det är riktigt bra.
Men min konkreta fråga är: Hur ser Sylvia Lind-
gren på förutsättningarna att få i gång innovations-
verksamheten bättre än i dag?