Fru talman! Låt mig börja med att instämma i Ka-
rin Olssons kritik mot Berit Adolfssons drapa om de
offentliga institutionerna, som på vårt uppdrag upp-
rätthåller konsumentpolitiken. Jag vill varmt rekom-
mendera Berit Adolfsson att göra studiebesök på
såväl Konsumentverket som Allmänna reklamations-
nämnden. Jag tycker att det är viktigt att vi politiker
vågar stå upp och försvara de personer som på ett så
otroligt förtjänstfullt sätt arbetar med de här svåra
frågorna.
Det finns ett väldigt stort intresse för de konsu-
mentpolitiska frågorna, och det visar inte minst anta-
let motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i
höstas. Det är inte så konstigt, därför att de frågorna
berör kvinna som man och ung som gammal.
Man kan ibland fråga sig: Vad är egentligen kon-
sumentpolitik? Vad betyder det? Är det låga matpri-
ser? Är det tillgången till antalet butiker? Handlar det
om servicenivå eller hög livsmedelssäkerhet?
Jag tror att svaren beror mycket på vem man frå-
gar. För min mamma, om jag skall tillåta mig att vara
privat, som bara har folkpension är det väldigt viktigt
att det är låga priser men framför allt att hon på ål-
derns höst har tillgång till en närbutik. För mig, som
har mycket god inkomst, är hög kvalitet på maten och
bra service viktigare än priset.
Men konsumentpolitik rymmer betydligt mycket
mer än bara livsmedel och priser. Konsumentpoliti-
ken är en väldigt viktig faktor i närings- och välfärds-
politiken över huvud taget. En god konsumentpolitik
är också en mycket viktig fördelningspolitisk fråga. I
tider då det har blivit allt svårare för oss konsumenter
att använda våra resurser på ett riktigt och effektivt
sätt ökar naturligtvis behovet av konsumentpolitiska
insatser.
Vänsterpartiet anser att de frivilliga konsumentor-
ganisationerna är ett mycket viktigt komplement till
statlig och kommunal verksamhet. Det finns flera
organisationer som förtjänar att omnämnas. Jag tän-
ker t.ex. på Naturskyddsföreningen, Svenska konsu-
menters riksförbund, Konsumentgillet och Konsu-
menter i samverkan. Jag delar där Berit Adolfssons
uppfattning. Även PRO och Husmodersföreningen
förtjänar att omnämnas. Det här är organisationer som
är viktiga konsumentupplysare, och de fungerar som
blåslampor på producenterna. Men som alla andra
ideella organisationer kan de naturligtvis bara förlita
sig på den egna kraften och medlemsavgifterna. Det
är ytterst få organisationer, om ens någon, som är så
resursstarka som exempelvis LRF.
I dag finns det någon form av konsumentvägled-
ning i ungefär 240 kommuner. Konsumentvägledarna
utför ett oerhört betydelsefullt arbete, inte minst för
hushåll som har behov av ekonomisk rådgivning och
skuldsanering.
Det här har Vänsterpartiet uppmärksammat i en
motion, därför att vi vill att regeringen skall överväga
hur konsumentvägledningen skall kunna utvecklas
och stärkas. Man kan då säga att vårt motionskrav har
blivit tillgodosett genom den parlamentariska utred-
ning som snart skall tillsättas. Det är vi mycket glada
för.
Fru talman! Numera är det så att väldigt många
människor t.ex. beställer cd-skivor, kassetter och
böcker men även livsmedel via hemdatorer. Man kan
konstatera att den gränslösa handeln är ett faktum.
Jag är också övertygad om att den kommer att expan-
dera och att det här kommer att gå väldigt snabbt.
Med den moderna informationstekniken följer bå-
de möjligheter och hot. Vad får det t.ex. för konsek-
venser för den lokala bokhandlaren om alltfler an-
vänder sig av IT? Och vad leder det till i förlängning-
en för de konsumenter som inte har några datorer?
Hur är det med konsumentskyddet?
Jag är på inget sätt negativ till den nya tekniken,
men här behöver man naturligtvis göra kon-
sekvensanalyser. I direktiven till den utredning som
några har nämnt här pekar regeringen just på behovet
av att närmare se över de frågor som rör rättsskydd,
tillgänglighet och säkerhet. Det tycker jag är väldigt
bra.
Vänsterpartiet har ställt sig bakom de konsument-
politiska mål som Karin Olsson nyligen redogjorde
för. Vi har särskilt välkomnat miljömålet. Konsu-
menternas miljöengagemang har mycket stor betydel-
se när det gäller utveckling och breddning av mil-
jövänliga produkter. Alltfler har en ambition att
handla miljövänligt, men tyvärr råder fortfarande
brist på ekologiskt odlade produkter, och de är fortfa-
rande alldeles för dyra i förhållande till konventio-
nellt odlade varor. Alltfler ställer nu krav på att det
skall bli fler lokala odlare. Det tjänar miljön på.
Intresset för miljö- och rättvisemärkta varor är
också stort. Nu börjar det dessutom resas krav på att
det skall finnas jämställdhetsmärkning på våra varor.
Det tycker jag är utmärkt. Men som konsument är det
inte alla gånger så lätt att hitta rätt i den uppsjö av
olika märkningssystem som florerar i butikshyllorna.
Därför väntar jag med spänt intresse på resultatet av
den utredning som nu jobbar med dessa frågor. Det är
viktigt att det finns ett märkningssystem som alla, och
inte bara entusiasterna, begriper.
Fru talman! Jag vill också ta upp problemet med
könsdiskriminerande och sexistisk reklam. Redan för
över 20 år sedan väcktes ett antal motioner här i
kammaren med förslag till lagstiftning mot könsdis-
kriminerande reklam. Vi är väldigt många som kän-
ner oss kränkta av framställningar av kvinnor som
rena sexualobjekt. Reklam som innehåller inslag av
diskriminering på grund av ras och religion före-
kommer också, för att inte tala om reklam, som Rolf
Åbjörnsson var inne på, där det förekommer unga
kvinnor med anorektiska kroppar och reklam där
unga kvinnor framställs som barn.
Alla dessa reklammetoder är fullständigt oaccep-
tabla i vårt samhälle. Sverige har genom olika inter-
nationella konventioner åtagit sig att motverka dis-
kriminering av olika slag, och vi som politiker har ett
stort ansvar.
Personligen är jag hjärtligt trött på reklam där
kvinnor framställs som okunniga fjollor, men jag är
lika trött på att se män som sitter framför TV:n med
ölburk, hängbuk och brynja. Här uppmanar jag killar.
Upp till kamp! Gör gemensam sak med oss kvinnor
mot den schabloniserade reklamen.
Frågan om den könsdiskriminerande och sexistis-
ka reklamen har som sagt varit föremål för riksdags-
behandling ett antal gånger. Konstitutionsutskottet
har 1995 i ett yttrande till lagutskottet slagit fast att en
lagstiftning mot sådan oönskad reklam kräver grund-
lagsändring. Det är Vänsterpartiet inte berett att med-
verka till för närvarande.
En nåd att stilla bedja om är att näringslivets
egenåtgärder ger effekt. I avvaktan på det tycker jag
att vi alla kan använda vår konsumentmakt genom att
bojkotta de varor som marknadsförs på ett så oetiskt
sätt. Det har jag själv gjort med flera produkter. Se-
nast var det Barnängens duschtvål. Jag tyckte att
reklamen med kvinnan som satt mellan två äldre män
och frågade om de ville se henne naken var osmaklig.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till hemställan i
lagutskottets betänkande och avslag på samtliga mo-
tioner.