Fru talman! Informationsutbyte och dialog är de-
mokratins livsluft. När formerna för medierna föränd-
ras påverkas givetvis den åsiktsbildning som är grun-
den för demokratin. Demokratin och den fria åsikts-
bildningen är knutna till kvalitet mer än kanske till
kvantitet. Det är också på dessa grundvalar som det i
olika delar av världen har uppstått en debatt kring
mediernas roll i demokratin. Vi är om inte mitt uppe i
så i alla fall med rasande fart på väg in i ett informa-
tions- och kunskapssamhälle. Kanske är den relevanta
beteckningen "ett mediesamhälle". Den mediala ut-
vecklingen har varit enorm under en lång följd av år.
Fru talman! I en politisk demokrati har den fria
åsiktsbildningen en avgörande betydelse. Den politis-
ka kommunikationen och åsiktsbildningen kan ske på
olika sätt, t.ex. inom ramen för personliga samtal och
genom organisationer och föreningsliv. Det är dock
genom massmedierna som skilda åsikter och opinio-
ner kan nå ut till den stora allmänheten. Massmedier-
na har en sådan genomslagskraft och mångsidighet att
de är av central betydelse för demokratin i Sverige.
Det yttersta målet för statsmakternas agerande gen-
temot massmedierna måste vara att demokratin stärks
och fördjupas.
Fru talman! Medierna borde rimligtvis alltså förse
medborgarna med sådan information att de fritt och
självständigt kan ta ställning i frågor som rör sam-
hällets angelägenheter. En del i den fria åsiktsbild-
ningen är att massmedierna kan fungera som själv-
ständiga aktörer och driva egna linjer i samhällsde-
batten.
Kommentarer kring samhällsutvecklingen, kultur-
yttringar, strömningar och maktstrukturer i samhället
är också en del av den fria åsiktsbildningen. Tillsam-
mans kan medierna genom debatt, nyhetsförmedling
och annan information ge underlag för medborgarnas
fria och självständiga ställningstaganden.
Också den kritiska granskningen i massmedierna
är central för den fria åsiktsbildningen och demokra-
tin. Massmedierna kan på ett fristående och oberoen-
de sätt granska de inflytelserika i samhället. En
granskning genomförd av mångfasetterade massme-
dier motverkar maktmissbruk.
Fru talman! Viktiga strömningar och företeelser i
samhällslivet kan alltså avslöjas och belysas genom
en sådan granskning. Medborgarnas möjligheter att
komma till tals i medierna är en viktig del av medier-
nas uppgifter i fråga om den fria åsiktsbildningen,
och den bör betraktas som en mer självständig uppgift
för massmedierna, jämställd med informationsupp-
giften och granskningsuppgiften.
Men, fru talman, medieutvecklingen innebär inte
bara positiva saker. Den innehåller också risker. Flö-
det av information leder till ett uppmärksamhetsun-
derskott. Alltfler budskap fladdrar förbi utan att vi
kan ta dem till oss. Därmed skärps kravet på drama-
turgi för att man ska nå fram till oss som medborgare
och mediekonsumenter. På väg hit i dag hörde jag på
Ekot en opinionsforskare notera att de senaste dagar-
nas larm om akrylamid kanske är borta ur människor-
nas medvetande om ett par månader. Det säger en del
om informationsflödet och överskottet på informa-
tion.
Fru talman! Det är denna dramaturgi som innebär
risker. Det är inte ovanligt att journalisten eller re-
daktören i förarbetet till inslag eller artikel målar upp
ett tänkt scenario och en tänkt konfliktyta. Därefter
vidtar arbetet med att bekräfta denna bild. Jag har
själv flera gånger varit på andra sidan så att säga och
registrerat hur syftet många gånger varit att bekräfta
den journalistiska vinklingen, inte att beskriva verk-
ligheten. Och jag har också sett ilskan sjuda över att
man inte lyckas bekräfta vad man föresatt sig att få
bekräftat.
Jag har tidvis noterat en metod som jag hoppas
inte är alltför vanlig men som ibland används. Först
börjar journalisten mjukt, vänligt och nästan hem-
trevligt för att försätta intervjupersonen i en avslapp-
nad stämning. När sedan bandspelare eller kamera går
på ökas fränheten successivt och tempot drivs upp.
Och om tempot blir väldigt högt blockeras snabbt
hjärnans överblick, och det blir svårt att se samman-
hangen. Då kan man få intervjupersonen att säga
oövertänkta saker. Den som inte är medveten om
detta blir lätt ett offer för mediedramaturgin.
Som väl är är inte alla journalister av den kali-
bern. Väldigt många är seriösa och sakliga. Men i
detta snabbt föränderliga mediesamhällle finns det
risker, där medborgaren inte ges en relevant bild av
fakta eller sammanhang.
I går när jag skulle fullfölja min medborgerliga
plikt att deklarera hittade jag bland mina verifikat av
en tillfällighet en artikel av Olof Peterson från Pres-
sens Tidning där han just tar upp denna problematik.
Han pekar på att det finns olika faktorer som präglar
journalismen, som han kallar det, på den ena sidan,
och forskningen och politiken på den andra sidan.
Han pekar på att journalismen gärna satsar på till-
spetsning, medan forskare och politiker måste syssla
med avvägningar mellan vanskliga dilemman. Vi har
också motsatser mellan förenkling och komplexitet,
polarisering och nyanser, nuet och långsiktiga kon-
sekvenser, konkretisering och generella principer
samt personifiering i motsats till teorier och program.
Fru talman! Politiker har förstås inte så stora möj-
ligheter att påverka denna situation med lagstiftning
eller andra åtgärder. Men opinionsbildning och med-
vetenhet är viktiga för att inse dessa risker i medie-
samhället och därmed också riskerna för demokratin.
I arbetet med att hävda den enskildes integritet
och värdighet, och för den delen även företags och
organisationers, borde Granskningsnämnden för Ra-
dio och TV ha en viktig uppgift att fylla. Den borde i
sitt arbete vara ett värn mot mediesamhällets avigsi-
dor. Det har ibland riktats kritik mot Gransknings-
nämnden med hänvisning till att nämnden rutinmäs-
sigt och utan närmare analys avfärdar en hel del an-
mälningar om kränkningar. Det är allvarligt om lag
och avtal uppställer krav på opartiskhet, saklighet,
allsidighet, granskning och relevans och Gransk-
ningsnämnden sedan underlåter att ta hänsyn till så-
dana kriterier i sina bedömningar av anmälda pro-
gram.
Det är alltså viktigt att statliga myndigheter seriöst
ägnar sig åt det som de är tillsatta att sköta. Därför
har vi en längre tid drivit kravet på att det borde ge-
nomföras en allsidig och saklig utvärdering av
Granskningsnämndens verksamhet. Det bör alltså ske
en granskning av granskarna i detta sammanhang.
Några ord om lokalradion också. Den årliga av-
giften för att sända lokalradio varierar kraftigt mellan
de nya tillstånden och de gamla. I det nya systemet är
koncessionsavgiften en enhetstaxa för alla, medan
den i det gamla systemet kunde uppgå till 1,4 miljo-
ner kronor. Det är ett spann mellan 40 000 kr och 1,4
miljoner kronor. Flertalet av programföretagen med
de gamla tillstånden har uppvisat förluster. Mycket
talar för att man borde avveckla de genomgående
höga koncessionsavgifterna så att de kommer i mer
rimlig paritet med varandra. Vi tycker att regeringen
borde återkomma till riksdagen med ett förslag till ett
sådant avvecklingsschema.
Den lagstiftning för lokalradio som ursprungligen
fanns ledde till att nätverk bildades, nätverk som i
dess helhet inte är rikstäckande men mycket omfat-
tande. Många andra länder tolererar fria nationella
radiostationer som är kommersiellt finansierade. I
Sverige finns inte den möjligheten. Vi anser att man
bör pröva en sådan möjlighet. Regeringen borde åter-
komma till riksdagen med förslag om detta.
Fru talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra
reservationer, men jag yrkar bifall endast till reserva-
tion 12 om avveckling av koncessionsavgifter.