Fru talman! Två tredjedelar av Kenneth Kvists an-
förande var väldigt intressant och roligt att lyssna på.
Sedan kom tyvärr en tredjedel som var vänsterpartis-
tisk rappakalja, skulle jag vilja säga, och påhopp på
oss borgerliga politiker. Det var synd, för jag hade i
min replik tänkt ta upp ett par saker i inledningen där
jag trodde att Kenneth Kvist möjligen kunde tycka
lika som jag.
Men först vill jag säga, fru talman, att jag delar
precis den erfarenhet som Kenneth Kvist inlednings-
vis beskrev, detta att bli uppringd av medier och få
höra att det man förklarar är för komplicerat. Vi sitter
i samma utredning och brottas med samma problem.
Inte heller jag fick vara med i det program som inte
Kenneth Kvist fick vara med i.
Man kan också undra varför utländska TV-
program - framför allt anglosaxiska, amerikanska och
engelska - tillåter så mycket djupare och mer reflek-
terande debatter än man gör i svensk television. Det
är synd att man inte tar lärdom av amerikansk och
engelsk TV därvidlag.
Jag vill ställa en fråga till Kenneth Kvist med an-
ledning av de första två tredjedelarna av hans anfö-
rande. Det resonemang som jag förde fram i mitt
inlägg handlade om möjligheten att bygga upp sär-
skilda public service-fonder, som har till uppgift att
koncentrera sig på precis det som Kenneth Kvist och
jag vill ha, nämligen kvalitetsproduktion. Det skulle
kunna vara en bra modell för att åstadkomma detta.
Vi vill ha lättare underhållning, och vi vill ha sport i
TV, men man behöver kanske inte använda allmänna
medel så mycket för detta. Jag hade, som sagt, en viss
förhoppning om att vi skulle bli överens om detta när
jag hörde den första delen av Kenneth Kvists anfö-
rande. Nu är jag väl mera tveksam.