Fru talman! Självfallet är arbetsformerna i riksda-
gen av en alldeles speciell betydelse för den politiska
roll som riksdagen har att spela. Det vore naturligtvis
väldigt frestande att nu ta upp en principdebatt om
vilken roll riksdagen egentligen spelar och hur man
genom att förbättra arbetsformerna skulle kunna stär-
ka riksdagens betydelse ytterligare. Att å andra sidan
vid denna tidpunkt på dygnet ge sig in på något sådant
tror jag inte skulle vara helt populärt. Jag är inte hel-
ler säker på att så förfärligt många skulle nappa på
den krok som man då slänger ut.
Jag vill därför i stället begränsa mig till att se på
detta betänkande med förslag från såväl talmanskon-
ferensen som Riksdagens revisorer, delvis med an-
ledning av revisionsutredningen, och även förslagen i
de 39 motioner som har avlämnats. Jag kan redan nu
säga att vi moderater självfallet står bakom alla de
reservationer där moderata namn förekommer, men
jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationen 2.
De frågor som tas upp i detta betänkande är
mycket varierande. Det rör sig från relativt små frågor
som stadfästande av praxis för debattreglerna till krav
på en allmän översyn av budgetprocessen och också
ett upptagande av arbetet med den viktiga revisionen.
I många fall har enighet uppnåtts i utskottet. Men i en
del andra fall finns skiljaktigheter.
Vi moderater kan notera att vi på några punkter
har en mening som avviker från utskottsmajoriteten.
Vi följer upp en del av våra motioner i reservationer-
na. När det gäller exempelvis antalet ledamöter i
utskotten menar vi att man skyndsamt borde gå tillba-
ka till ordningen med 15 ledamöter. Det skulle ge
större stabilitet åt hela systemet. Dessutom skulle det
medföra att man lättare skulle kunna få fram supple-
anter för att tjänstgöra i olika hänseenden.
Vi motsätter oss namnbytet på jordbruksutskottet
till MJU, miljö- och jordbruksutskottet. Vi har där
framför allt två skäl. Det ena, och det är inte minst
väsentligt, är att det också finns andra utskott än jord-
bruksutskottet som sysslar med miljöfrågor. Trafikut-
skottet gör det, bostadsutskottet gör det och arbets-
marknadsutskottet gör det - för att nu bara ta några
exempel. Ett namnbyte skulle lätt kunna ge föreställ-
ningen att det enbart är jordbruksutskottet som skulle
syssla med de här frågorna.
Ett andra skäl till att motsätta sig namnbytet är att
det skulle bli fråga om ett dubbelnamn. Sådana har
man konsekvent försökt att undvika av praktiska skäl.
Vi moderater har också tagit upp en annan käpp-
häst, nämligen kravet på ledamöternas placering i den
här salen. Vi ledamöter sitter ju nu valkretsvis. Vi
menar att det säkert skulle leda till större vitalitet och
litet mer spänning i riksdagen om ledamöterna i stället
grupperades partivis. Då kanske det t.o.m. skulle bli
så livaktigt att fru talman skulle ha svårt att kunna
hålla reda på de obändige i salen. Och inte minst det
vore ju en sensation i svensk politik!
Andra frågor där vi har avvikande meningar är när
vi ställer krav på största möjliga restriktivitet när det
gäller uppskov med ärenden. Vad vi har sett här nu
under våren har ju inte varit precis helt stimulerande.
Jag tänker på anhopningen av propositioner i mars
och anhopningen av propositioner mot slutet av ses-
sionen som man i stället vill skall behandlas i höst.
Här behövs en ordentlig restriktivitet.
Vi moderater efterlyser obligatoriska utgiftstak
och utgiftsramar för att få en större stadga i budget-
processen. Det finns ju nu en viss möjlighet till val för
regeringen.
Vi vill också ha en fortsatt utredning av möjlighe-
ten av att införa ett nytt självständigt revisionsorgan -
allt i enlighet med den gemensamma motion som har
lagts fram från Moderata samlingspartiet, Kristdemo-
kraterna och Folkpartiet.
Dessutom kan jag konstatera att vi moderater
kommer att stödja reservation nr 10 där man vill göra
besvarandet av interpellationer obligatoriskt för stats-
råden.
I övrigt tycker jag att det har varit en hel del för-
ändringar till det bättre som förts fram här.
En fråga som naturligtvis är besvärlig är vad som
kommer fram från Riksdagens revisorer med krav på
förändringar och bättre stadga. På sikt vill vi alltså ha
ett självständigt, nytt organ, men i avvaktan därpå
finns det naturligtvis anledning att nu genomföra
etapp nr 2 i enlighet med det beslut som fattades re-
dan av 1994 års riksdag.