Fru talman! Jag skall också säga några ord om
riksdagens arbete med EU-frågor.
Vi har från Vänsterpartiet lagt en rad förslag i
motioner, och det är naturligtvis glädjande och till-
fredsställande att KU i stor enighet har bestämt sig för
att försöka utreda de här frågorna.
Före medlemskapet hade jag förmånen att få resa i
Europa, ibland i EG-delegationens regi, och diskutera
frågor om medlemskapet. Vi fick då ofta frågan varför
det fanns en så pass stark kritik mot den europeiska
gemenskapen i Sverige. Ett av mina svar var att det
var de demokratiska bristerna i EG:s beslutsprocess.
Då sade man att alla medlemsländer ju är demo-
kratiska stater - det är i själva verket ett villkor för att
få vara med i unionen. Ja, sade jag, men de som fattar
beslut i Coreper, en stor del av dem som fattar beslut i
ministerrådet om lagstiftning, i kommissionen, i den
viktiga domstolen och i den viktiga centralbanken är
ju allt annat än folkvalda. Makten utövas av en byrå-
kratisk meritokrati, som naturligtvis har fått sin makt
av själva systemet. Det är t.o.m. så att det är domsto-
len som har bestämt att lagstiftningen i unionen är
överordnad den nationella lagstiftningen.
Då undrade man om inte parlamenten är de som
kan lyfta Europa på den nationella arenan och samla
de byggstenar som behövs till en europeisk union.
Själva unionsbygget blev alltså viktigare än själva
folkstyret.
När jag var i Europaparlamentet gjorde Financial
Times en intervju med en gammal tjänsteman i Core-
per, och han sade just, som många kan förvänta sig:
Samarbetet i Europa löper väldigt smidigt, så länge
som vi inte blandar in för många av politikerna.
Attackerna mot folkstyrets makt kommer från
många håll. Ibland klagas det här i riksdagen på att vi
inte får del av information, t.ex. när regeringen utar-
betar förslag om sysselsättningsprogram som lämnas
till kommissionen, eller får information där man till-
sammans med kommissionen utarbetar förslag till en
ny regionalpolitik. Det här är också exempel på makt-
förskjutningar, som inte finns reglerade i riksdags-
ordningen. Det finns ingen skyldighet för regeringen
att samråda med riksdagen när man utarbetar förslag
tillsammans med kommissionen.
EU-nämnden gjorde för några veckor sedan ett
besök hos Kommunförbundet och Landstingsförbun-
det, som klagade på att de via Regionkommittén fick
information om att företrädare för Sveriges regering
lade förslag inom EU:s kommittéer och inom kom-
missionen som i högsta grad angick Landstingsför-
bundet och Kommunförbundet. De ansåg att riksda-
gen borde ta initiativ för att se till att Kommunför-
bundet och Landstingsförbundet blev informerade.
I själva verket är det så att riksdagens fackutskott i
sådana här frågor inte alls blir informerade, om de
inte själva råkar få reda på att sådana här frågor be-
handlas och alltså begär informationen. Men det finns
ingen skyldighet för regeringen att informera om vad
man håller på med i de här kommittéerna.
Företrädarna för Kommunförbundet och Land-
stingsförbundet såg tämligen förvånade ut när de
upptäckte hur det här fungerar.
En icke folkvald byråkratisk elit har fått sin makt
förstärkt inom Europeiska unionen på ett ganska
kraftfullt sätt. Man skulle kunna säga att det har skett
en tyst revolution. En del av oss här i kammaren tyck-
er kanske att vi genom att delta i Europaparlamentet,
genom att delta i EU-nämndens arbete eller genom att
i riksdagen ratificera fördrag och konventioner är
maktutövare i det här sammanhanget i EU-arbetet.
Men det kan inte vara så att folkstyret har en möj-
lighet att avskaffa samma folkstyre genom ett majori-
tetsbeslut. Det kan inte vara rimligt att säga att ratifi-
cering av ett fördrag som innebär en kraftig maktför-
skjutning till byråkratiska organ är ett uttryck för
folkstyret. Risken är att vi som vanliga ledmöter ham-
nar i en situation där vi säger att vi måste ge makt åt
de redan mäktiga medan de maktsvaga lämnas åt sitt
öde.
Jag hoppas, fru talman, att konstitutionsutskottet
skall ha framgång i sitt arbete med att se över dessa
frågor och komma med ett förslag som stärker riksda-
gens roll i EU-arbetet.
Detta var mitt sista anförande när det gäller konsti-
tutionella frågor i riksdagen. Jag vill tacka samtliga
ledamöter i KU för de fina debatter vi har haft både i
själva utskottet och här i kammaren.