Fru talman! Det här kommer att bli mitt sista anfö-
rande från riksdagens talarstol.
Det är riksdagen självt som har tagit initiativet till
den nya budgetprocessen. Det har visat sig att den
innebär att riksdagens makt urholkas. Ett utgiftstak
läggs fram på ett tidigt stadium, och man har inte
längre enligt RO rätt att samla majoriteter kring en-
skilda förslag. Jag är glad över att utskottet föreslår
att riksdagen beställer en utvärdering av budgetpro-
cessen av talmanskonferensen, där mina och andras
motioner kan beaktas.
Konstitutionsutskottet fortsätter att undersöka hur
riksdagen bäst skall behandla EU-frågorna. Enligt
regeringsformen 10 kap. 5 § kan vi med hjälp av
obligatorisk rösträkning och två tredjedelars majoritet
överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaper-
na, EG.
Det är viktigt att vi får reda på i god tid i förväg
när ett beslut kommer att innebära en sådan överlåtel-
se.
Fru talman! Nyligen beslöt vi, med anledning av
jordbruksutskottets betänkande 24, om rätt för EU-
länderna att skicka hit sina fiskeflottor. Ingenstans i
betänkandet står det att lagändringen innebär att vi
lämnar ifrån oss beslutanderätt på detta område. Jag
har i ett brev till konstitutionsutskottet föreslagit att
utskottet tar initiativet till rutiner för att tydligt marke-
ra denna speciella beslutsform.
Fru talman! Jag vill nu lämna några synpunkter på
riksdagsmännens rätt att själva bestämma hur de vill
utföra sitt arbete och hur de skall kunna använda
symboler på ett medvetet sätt så att den enorma bety-
delsen av riksdagen som institution i en demokratisk
stat klargörs.
I några särskilda yttranden till betänkandet har jag
höjt rösten när det gäller det oskick som utövas av
tjänstemän och enskilda ledamöter i förvaltningssty-
relsen när de hindrar andra ledamöter att använda
riksdagens lokaler för sitt politiska arbete.
Enskilda riksdagsledmöter har inte särskilt mycket
pengar till sitt förfogande för sitt arbete. Ändå är vi
valda som individer och har skyldighet att driva de
frågor vi blivit invalda på. Vi har emellertid en
mycket stor tillgång i riksdagens lokaler, som vi
måste kunna få bestämma över själva. Regeringsfor-
men 4 kap. 8 § gör det omöjligt för någon att stoppa
en ledamots ämbetsutövning, med mindre än att fem
sjättedelar av riksdagen fattar beslut om detta. Men de
regler som nu gäller för användandet av riksdagens
lokaler utgör ett reellt hinder för dem som vill driva
politik där. Och det är ju faktiskt ett politiskt arbete vi
skall utföra i detta hus.
Den förnyelse av arbetsformerna som efterlyses
hindras av stel fixering vid åldrande rutiner för vad vi
får göra. Som det nu är har vi rätt att samla stora
skaror besökare i andrakammarsalen utan restriktio-
ner, eller utan att anmäla det på något sätt, men vi har
inte rätt att ordna något organiserat. Dessa regler
måste ändras.
Jag har ända sedan 1974, innan de här bestämmel-
serna ändrades, ordnat konferenser i bl.a. andrakam-
marsalen, där jag har sammanfört folk med olika
kompetenser till samtal. Därefter har jag sammanställt
rapporter som delats till samtliga riksdagsledamöter.
Det har t.ex. gällt energikonferenser på 70-talet
med forskare som talar för annat än kärnkraft. Under
80-talet byggde vi nätverket Trygg Energi, som upp-
märksammade och stärkte småföretagare som börjat
producera framtidens förnybara energisystem. Som
ordförande i Föreningen för ekologiska livsmedel,
som verkat med en riksdagsman som ordförande i
huset sedan 1965, har jag sammanfört jordbrukare
som lever på ekologisk odling med olika inriktning
med forskare från Ultuna och myndighetspersoner
samt riksdagsmän från alla partier. KRAV-märkets
begynnelse skedde faktiskt i Riksdagshuset.
När SAF bjöd landets gymnasielärare i samhäll-
skunskap på subventionerade resor till Bryssel för att
informera om EG/EU samordnade jag 1993 en inbju-
dan på riksdagens papper till dessa lärare från leda-
möter från samtliga partier. Ämnet var Alternativ till
medlemskap i Europeiska unionen. Först hävdades
det att vi inte hade rätt att använda riksdagens papper.
Sedan hindrades vi från att ta emot de 200 gymnasie-
lärarna i riksdagens andrakammarsal och tvingades
ordna konferensen i Polstjärnans i och för sig utmärk-
ta lokaler på Sveavägen. Andrakammarsalen stod tom
hela dagen.
Fru talman! Min förhoppning är att ledamöterna
kommer att se till att dessa regler ändras. Det är inte
förvaltningskontoret som skall avgöra hur ledamöter-
na får lägga upp sitt politiska arbete.
Till sist, fru talman, är det viktigt att vi skapar ytt-
re traditioner som genom sin symbolik förmedlar
riksdagens betydelse i vår demokrati. Som människor
är vi ledamöter som folk är mest, jämlika med var och
en annan människa. Men vi måste se till att uppdraget
att vara riksdagsman högaktas. Jag tror att det vore
bra att anlita socialpsykologisk expertis, för att lära av
en kunnig utomståendes reaktioner hur vår organisa-
tion uppfattas av allmänheten.
Som exempel har jag i en motion nämnt riksda-
gens högtidliga öppnande. Alla som ser detta på TV
får helt klart för sig att de mest betydelsefulla perso-
nerna i Sverige är kungen, drottningen och kronprin-
sessan. De riksdagsmän folket valt framstår som en
anonym skara utan intresse för allmänheten.
Kungen gör absolut inget fel. Tvärtom är han och
hans hus synnerligen skickliga på att representera
Sverige och omges med en stab som är kunnig just i
det vi saknar i riksdagen, symbolers betydelse.
Det vore naturligt att utforma riksdagens högtidli-
ga öppnande så att riksdagsmännen står i fokus och
presenteras för allmänheten, t.ex. genom en högtidlig
inmarsch i kammaren valkretsvis. Jag är säker på att
kungen också gärna skulle utforma sitt tal så att det
helt fokuserade på riksdagens betydelse. Valda om-
bud för Sveriges folk, som enligt grundlagen fått det
oerhört viktiga uppdraget att vara folkets främsta
företrädare och besluta om lagar som alla - också
storföretag, transnationella företag och finansmyndig-
heter - måste följa och som folket utkräver ansvar
från vid varje allmänt val.
Detta måste försvaras, fru talman, därför att vi
känner inte något bättre sätt att säkerställa demokra-
tin; folkets rätt att styra sig självt.