Fru talman! Vi lever i en tid då många gamla
svenska institutioner omprövas och försöker finna nya
roller i en till stora delar förändrad omvärld. Vårt
äldsta bolag Stora Kopparberg, som har urkunder till
1200-talet, har i dagarna fusionerat med det finska
skogsbolaget Enso. Det är en mycket stor händelse,
som förmodligen kommer att ha mycket stor effekt på
andra företag och på den svenska ekonomin.
Tidigare har konstitutionsutskottet diskuterat den
Svenska kyrkans förhållande till staten, en relation
som går tillbaka till mitten av 1500-talet och reforma-
tionen. Kyrkan frigör sig så sakta från staten.
Dagens ärende - det sista för kammaren i dag -
handlar om riksdagen, en annan gammal hedervärd
institution, dess arbetsformer och framtida förhåll-
ningssätt till medborgarna.
Förändringarna inom alla de här områdena, Stora,
kyrkan och riksdagen, drivs hela tiden fram av krav
på anpassning till en förändrad omvärld. För riksda-
gen, vilket flera kolleger tidigare har nämnt, handlar
det inte minst om förhållandet till Europeiska unio-
nen, som är en stor sak.
Vi försöker att hitta det nationella parlamentets,
vår riksdags, möjlighet att på ett förändrat sätt utöva
inflytande över de beslutsprocesser som försiggår på
en annan plats än i riksdagen och i den svenska rege-
ringen. Därför är det intressant och viktigt att kunna
meddela att ett enigt utskott också mer eller mindre
har gett sig självt i uppdrag att under hösten 1998
utreda frågan om det nationella parlamentets förhål-
lande till Europeiska unionen.
Det är en mycket viktig fråga för demokratin. Jag
tror att de nationella parlamenten har en viktig roll att
spela också framöver, om vi mäktar att förändra vårt
förhållningssätt. Det får vi hoppas. Spåren från
ståndsriksdagens försök att reformera sig är inte di-
rekt upplyftande, men möjligtvis lärorika. Jag hoppas
att vi får ett bättre facit än den.
Men kraven på anpassning och förnyelse i riksda-
gen hämtar också sin näring från ett helt annat förhål-
lande till sina medborgare. Riksdagen och riksdagsle-
damöterna är gubevars och tack och lov inte längre
någon överhet som de var för 40-50 år sedan, utan vi
lever i ett oerhört jämlikt samhälle. Klyftorna mellan
väljare och valda har aldrig i ett historiskt perspektiv
varit så små som nu. Vi delar i hög grad villkor med
en mycket stor del av landets medborgare.
Inte som ett genmäle, men som en liten kommen-
tar eller klackspark till herr Kvist skulle jag vilja säga
att jag inte alls upprörs över annonser eller medbor-
garnas litet mer avspända förhållande till riksdagen.
Jag läser inte alls in något politikerförakt i sådant. Jag
skulle rent av vilja säga att jag nästan aldrig har mött
politikerförakt.
Däremot möter man alltid misstro. Det skall man
känna mot makthavare. Det skall man alltid göra.
Vare sig de är valda eller inte är det en medborgerlig
skyldighet att känna misstro och att fundera över
maktens motiv för det ena eller det andra. Men det är
något helt annat än förakt.
Om man går tillbaka bara till mina egna föräldrars
förhållande till sina valda riksdagsledamöter kan man
vid en jämförelse säga att klyftan i dag är mycket
mindre och att vi har ett mer avspänt förhållande.
Också till detta måste riksdagens arbetsformer anpas-
sa sig. Det tycker jag är viktigt att understryka.
Demokratins styrka är trots allt dess långsamhet.
Alla skall få en chans att påverka beslutsprocessen.
Då kan man inte ha för bråttom. Då måste det få ta sin
tid. Det är inte bara att åka ned till Stockholm och
räcka upp handen och föreslå förändringar av saker
som kanske har rullat på i 200 år. En sådan sak är
särskilt märkbar i riksdagens äldsta utskott, i konsti-
tutionsutskottet, som trots allt hämtar sin struktur och
sin näring från 1809. Det är ett arv som förpliktar. Det
betyder att vi inte heller i det här betänkandet tar
särskilt stora steg vad gäller förnyelse och arbetsfor-
mer.
Dock, som jag har nämnt tidigare, ger vi oss själva
i uppdrag att göra en översyn i syfte att förstärka det
nationella parlamentets inflytande över Europeiska
unionen. Vi är också eniga om två tillkännagivanden
som jag tycker är viktiga och som också tidigare kol-
leger har nämnt.
I den översyn som görs av den nya budgetproces-
sen skall utvärderingen göras i syfte att stärka riksda-
gens inflytande över denna del.
Vi gör också ett tillkännagivande med anledning
av en motion av riksdagsledamöterna Österberg och
Kronblad. Vi ger talmanskonferensen i uppdrag att
pröva samlade beslutstillfällen, samlade voteringar.
Det kan vara intressant. Det kanske kan innebära att
en del av ledamöterna kan frigöras för andra delar av
det parlamentariska arbetet. Det tycker jag är viktigt.
Sedan finns det en rad detaljförslag om än det ena
än det andra, alla mycket hedervärda och intressanta.
Men tiden är ännu inte mogen för att fullt ut tillstyrka
dem, varför jag yrkar bifall till förslaget från utskot-
tets majoritet och avslag på alla reservationer.
Tack för ordet!