Fru talman! Runtom i vårt land kokar vreden över
att regeringen inte gör någonting åt vägarna. Under
den kommande våren, i takt med tjällossning och
avstängning av vägar, kommer vreden att koka över i
ilska. Man ser redan lite varstans rubriker som Upp-
ror och Krav på demonstrationer.
Det är en ren skandal att Björn Rosengren och re-
geringen inte gör något åt de frågor som handlar om
våra viktiga transportvägar. Riksdagen har nu väntat
ett helt år på den utlovade propositionen om trafikin-
frastrukturen. Och vi får vänta minst ett halvt år till.
Det är "Näringsdepartementet - var god och dröj"
som gäller.
Vi moderater kan inte längre stillatigande se hur
det svenska vägnätet faller sönder och samman. Där-
för har vi tagit ett ovanligt initiativ för att lyfta fram
trafikfrågorna och försöka få fart på de nödvändiga
förbättringarna och investeringarna på trafikområdet.
Vi har tidigare begärt en offentlig hearing om våra
vägars uselhet, men det har avvisats av utskottets
socialdemokratiska ordförande Monica Öhman, som
själv kommer från en del av Sverige som inte kan
skryta med bra vägar. Vi har begärt ett utskottsinitia-
tiv, men även detta har tillbakavisats.
Vi moderater kan inte längre stillatigande åse hur
trafikolyckorna på många av de vägar som är mest
olycksdrabbade ökar.
Vi moderater kan inte åse hur hundratusentals
människor i Stockholm i timmar fastnar i bilköer på
väg mellan arbete och bostad.
Vi moderater kan inte åse hur utvecklingen av
kollektivtrafiken i Stockholm försvåras därför att
regeringen är oförmögen att lösa flaskhalsar som
getingmidjan på järnvägens område.
Vi moderater kan inte längre åse att människor
och företag i glesbygden med sina långa resavstånd
förutom allt högre bensin- och dieselpriser tvingas till
dryga underhållskostnader för sina bilar, som far illa
på de urusla vägarna.
Vi moderater kan inte åse hur den svenska fjälltu-
rismen isoleras under perioder på vårvintern, då tu-
ristföretagen efterfrågas som mest och vägarna är
som sämst.
Vi moderater har därför beslutat att presentera vå-
ra infrastrukturella ambitioner i en motion till utseen-
det utformad som en proposition.
Vi gör det därför att regeringen och Björn Rosen-
gren visat sig totalt oförmögna att lägga fram den
infrastrukturpropp som den så många gånger utlovat
och som regeringen lika många gånger har skjutit på
framtiden.
Regeringen lade före valet 1998 fram ett ambitiöst
infrastrukturprogram för tio år för att rusta upp det
svenska väg- och järnvägsnätet. Men det var före
valet. Efter valet svek man rått och hänsynslöst sina
väljare.
Man har lämnat stockholmarna med deras ofantli-
ga trafikstockningar helt åt sitt öde. Ingenting har
gjorts från regeringens sida för att bjuda in den bor-
gerliga ledningen i Stockholm. I stället försenar man
ytterligare genom att tillsätta en storstadsutredning
som ska vara färdig först i slutet av 2003. Vad tror ni
att alla stockholmare tycker om att fortsätta att sitta i
timslånga köer? Socialdemokratiska partiet och dess
kommuniststyrda regering bär i dag hela ansvaret för
att situationen är som den är i Stockholm.
Socialdemokraterna har också lämnat glesbygdens
folk åt sitt öde, att fortsätta att leva med vägar som
inte är vägar utan leråkrar.
Socialdemokraterna har lämnat företag verksam-
ma runtom i landets mindre samhällen åt sitt öde
genom att låta dem betala för dyrare transporter på
grund av att vägarna är avstängda på grund av tjäl-
lossning. Sveriges skogsindustrier har stora problem
att trygga sin råvaruförsörjning speciellt under höst
och vår på grund av avstängda och sönderkörda vä-
gar.
Det är så den socialdemokratiska regeringen be-
handlar folket och näringslivet, när man är mera an-
gelägen att för maktens skull regera samman med ett
miljöparti och ett kommunistparti som inte vill satsa
på vägar och flyg.
Det märkliga är att företrädare för dessa två parti-
er själva gärna använder både vägar och flyg för sina
egna resor men i sitt politiska handlande helst vill se
att flygfälten inte utvecklas och inte vill inse att de
långa avstånden i vårt land kräver snabba och moder-
na vägar.
För varje år sedan valet 1998 har den socialdemo-
kratiska regeringen med support från kommunister
och miljöpartister sett till att de årliga ramarna
krympt. Det ena färdigprojekterade infrastrukturpro-
jektet efter det andra har skjutits på framtiden. Ansla-
gen för underhåll och drift har skurits ned. Verklig-
heten blev med andra ord en helt annan än den som
utlovades inför senaste valet. Socialdemokraterna är
ingenting att lita på.
Under samma tid har regeringen sett till att hålla
beskattningen av bensin och diesel på en hög nivå.
Man beskattar folkets transporter men man struntar i
att se till att de har bra vägar. Makten och lusten att
överbeskatta går före folkets intressen och behov.
Man överger glesbygdens folk trots att den bästa
regionalpolitik man kan driva är bra kommunikatio-
ner.
Man överger människorna i storstadsregionerna
därför att majoriteten av dem som bor där röstar bor-
gerligt. Så handlar en socialdemokratisk regering vars
samarbete vilar på två partier jag redan har nämnt.
Nollvisionen har spruckit. Flera hundra fler än
vad nollvisionen satte upp som mål dör i dag i trafi-
ken och ändå fler utsätts för livslångt lidande på
grund av brister i vägars standard.
Fru talman! Situationen är ohållbar. Något måste
göras.
Den motion vi därför lagt på riksdagens bord i
skepnaden av en proposition visar hur allvarligt vi
moderater ser på problemet.
Under de kommande tio åren vill vi satsa 95 mil-
jarder på investeringar i stamvägar, riksvägar och
länsvägar. 90 miljarder vill vi använda för att sätta i
stånd det förfallna svenska vägnätet i form av rekon-
struktion, drift och underhåll samt bärighetshöjande
åtgärder. Konkret innebär det att vi ställer 6 miljarder
mer per år till förfogande än vad regeringen anger i
sina nuvarande ramar.
Fru talman! Detta är mycket pengar. Vi vill - för
att nämna några exempel - ge våra huvudstråk i form
av E 4, E 6 och E 18 motorvägsstandard i de delar där
de ännu inte har det. Det gäller alltså den motorvägst-
riangel som bör finnas mellan Malmö, Göteborg och
Stockholm. Vi vill ha en upprustning av E 22 genom
Blekinge och binda den sydöstra delen av Sverige
samman med det övriga södra Sverige.
Vi vill att de stora trafikproblemen i Stockholm
löses. En västerled måste byggas som kan avlasta
Essingeleden. Återstående delar av den trafikring som
Dennispaketet innehöll och som socialdemokraterna
svek i avtalet måste ställas i ordning. Kollektivtrafi-
ken måste utvecklas genom att bygga bort den rad av
flaskhalsar - getingmidjan och kapaciteten norrut från
Centralen - som i dag lägger tak för kollektivtrafi-
kens utveckling. Nynäshamnsvägen, 73:an, måste
byggas om så att en av landets mera olycksdrabbade
vägar försvinner.
Vi vill att glesbygdens vägar - det allmänna väg-
nätet och inte minst det enskilda vägnätet som
800 000 människor är beroende av - får en godtagbar
bärighet och framkomlighet.
Vi avsätter mera pengar än regeringen till bidrag
för upprustning av det enskilda vägnätet. Det är oac-
ceptabelt att låta människor i glesbygd färdas på så
dåliga vägar, att underhållet av deras bilar ligger på
uppemot 10 kronor per mil.
En omtänksam och förstående regering kan inte
stillatigande se hur en ortsbefolkning på våren tvingas
gå ut och lägga granris på de vägar man är beroende
av för sin försörjning, för att man över huvud taget
ska kunna ta sig fram i det som mera är lervälling än
väg. Det är så man tvingas göra i vår för att ta sig till
byn Ottsjö i Jämtland.
Vi moderater vill att järnvägsproblemen i Stock-
holm och problemen med återstående delar av Väst-
kustbanan och Ostkustbanan mellan Stockholm och
Gävle får sina rimliga lösningar. Vi moderater vill att
Nyköpingslänken, vars berättigande många skäl talar
för, bör utvärderas. Vi vill att Haparandabanan snabbt
utreds, så att leveranser av malm från LKAB till de
finska stålverken kan tryggas, till välsignelse för
sysselsättning vid våra malmfält och för industrin i
norra Finland. Totalt vill vi att 86 miljarder - 2 mil-
jarder mer än regeringen ger i dag - satsas på järn-
vägsområdet under de kommande tio åren.
Vi vill att avtalet mellan Stockholm och staten
vad gäller Bromma förlängs från 2011 till 2025 och
att Arlanda förbereds för en fjärde och möjligen ock-
så en femte bana.
Arlanda, Sturup och Landvetter bör privatiseras
och gå samma lyckade privatiseringsväg som dans-
karna valt för Kastrup. Det frigör kapital för en fort-
satt utbyggnad av de svenska flygfälten och den ser-
vice som passagerarna efterfrågar.
Sammanfattningsvis finns i det moderata in-
frastrukturförslaget vid sidan av vissa angivna ange-
lägna projekt utrymme för en rad projekt därutöver.
Bl.a. finns det från Västra Götaland ett uttalat behov
av upprustning av E 20. Det har också kommit fram
önskemål från andra delar av landet.
Vi pekar i motionen på möjligheten av s.k. PPP-
projekt, som ger utrymme för mera infrastruktursats-
ningar än de som kan ske inom ramen för statliga
anslag. Enligt min mening torde PPP-projekten vara
mest lämpade för storstadsregionerna. Därmed kan
mera av de ordinarie anslagen vi moderater anvisar
avsättas för satsningar i övriga landets olika delar.
Vi pekar också på att vissa kommuner och lands-
ting i överenskommelser med staten kan ta delar av
ansvaret när det gäller finansieringen.
Fru talman! Det är viktigt att vi i Sverige kommer
i gång med satsningar på infrastrukturens område. Vi
moderater är beredda att ta vår del av ansvaret och
medverka till att vi får en upprustning av vägar, järn-
vägar, sjöfart och luftfart. Vi visade vår goda vilja
redan för två år sedan genom att flagga upp för 30
miljarder extra under några år framöver. Vi följer nu
upp med totalt 281 miljarder på tio år.
Vi ser att center, folkparti och kristdemokrater har
följt oss i spåren med signaler om större infrastruk-
tursatsningar. Det är bra. Vi hoppas att vårt moderata
förslag ska öppna för en positivare syn på behovet av
att hålla våra transportvägar i god trim.
Socialdemokrater i riksdagen, överge ert destruk-
tiva samarbete med miljöpartister och kommunister
och se mindre till makten och mera till behoven av
fungerande transportvägar, som människor och före-
tag i landets olika delar otaliga gånger i brev, upp-
vaktningar och upprop givit uttryck för.
Glöm inte människorna för makten.
Fru talman! Med det skulle jag helst vilja yrka att
den moderata motionen skulle remitteras till trafikut-
skottet för behandling. Men med den föredragning
som talmannen har gjort finns det uppenbarligen
konstitutionellt sett inte utrymme för det. Därför ber
jag att få tacka för mig.
(Applåder)
I detta anförande instämde Anders G Högmark,
Inga Berggren, Ingvar Eriksson, Lars Elinderson,
Elizabeth Nyström, Lars Björkman, Jan-Evert
Rådhström, Per-Samuel Nisser, Tom Heyman, Carl-
Erik Skårman, Tomas Högström och Olle Lindström
(samtliga m).