Fru talman! Välståndet i en modern industrination
kan mätas på många olika sätt, och olika parametrar
kan användas. Medborgarnas medelinkomst, deras
livslängd och bostadsstandard samt antal hushåll som
är anslutna till Internet är några av de mått som ut-
nyttjas i dag. I samtliga uppräknade fall hävdar sig
Sverige mycket väl. Tittar vi på skattetrycket toppar
vi världslistan, och när det gäller antalet bilar per
invånare är vi även här högt upp på skalan. Mäter vi
hur mycket varje fordonsägare betalar i skatt och
avgift för att använda sitt fordon, hamnar vi även här
mycket långt fram i världsligan.
De svenska fordonsägarna betalar gemensamt in
ca 60 miljarder kronor i form av fordonsskatter,
bränsleskatter, moms, registreringsavgifter m.m. till
staten varje år. Det är en ansenlig summa som enligt
nästan alla fordonsägares gemensamma uppfattning
borde användas för att klara en upprustning av vår
inhemska infrastruktur i större utsträckning än vad
som i dag är fallet.
I den motionsflod som varje år behandlas i trafi-
kutskottet finns önskemål från alla partier om att
vägar och järnvägar ska tilldelas större anslag än vad
som gäller i dag. Motionärernas krav om insatser
berör såväl storstadsområden som de mest glest be-
bodda områdena i vårt land. Det eftersatta underhål-
let, som i dag enligt Vägverkets egen uppskattning
uppgår till mer än 13 miljarder kronor, upplevs dagli-
gen av varje bilist på vårt vägnät. Det handlar oftast
om undermåliga asfalts- och grusvägar som i många
fall inte håller för den tunga och livliga trafik de ut-
sätts för. Klagomålen från bilisterna är ihärdiga, hög-
ljudda och enligt vår mening oftast fullt berättigade.
Fru talman! Alla i samhället är beroende av att
kommunikationer kan fungera och att vägarna håller
den standard som krävs för framkomligheten. Kraven
från näringslivet att skapa attraktiv sysselsättning i
alla delar av landet innebär enligt vår tolkning att
människor ska kunna ta sig till och från sina arbets-
platser på ett trafiksäkert och miljömässigt godtagbart
sätt oberoende av var de bor i landet. Glesbygdens
möjligheter att behålla sin dragningskraft bland de
boende är helt beroende av att vägnätet även där
håller en standard som gör boendet inte bara drägligt,
utan attraktivt. Avsaknaden av kollektiva färdmedel i
dessa bygder gör det extra viktigt att vägarnas stan-
dard hålls på en sådan nivå att trafikanterna lätt kan
färdas där med bibehållen säkerhet. Glesbygdens
företagare, ofta småföretagare, lever redan i dag i en
konkurrenssituation som innebär stora svårigheter att
överleva. Deras möjligheter att leva vidare och ut-
vecklas får inte försvåras genom begränsad fram-
komlighet på vägnätet. I stället för hinder behöver de
draghjälp för att överleva.
Fru talman! Som redan har sagts har den social-
demokratiska regeringen under det senaste året vid ett
antal tillfällen aviserat en infrastrukturproposition för
att där klarlägga vilka åtgärder regeringen planerar
för den svenska infrastrukturen den kommande tio-
årsperioden. Propositionen aviserades första gången
till våren 2000. Sedan skulle den komma under hös-
ten samma år. Nästa bud var att våren 2001 var man
beredd att presentera sina idéer på detta område. Det
senaste budet från näringsministern är att han tidigt i
höst, år 2001, är beredd att avge regeringens förslag
på hur den långsiktiga planeringen för den framtida
infrastrukturen ser ut i regeringens perspektiv. Det
återstår ju att se om denna nya tidtabell är mer tillför-
litlig än de som tidigare utlovats.
Regeringens samarbete med de två andra vänster-
partierna innebär uppenbarligen att betydelsen av de
viktiga infrastrukturfrågorna tonats ned och att de
skjuts på en oviss framtid. Samtidigt tvingas landets
trafikanter konstatera att såväl drivmedelsskatter som
fordonsskatter höjs medan vägkapitalet devalveras för
varje år. Den irritation, för att inte säga ilska, som
dagligen får sitt uttryck i medierna är lätt att förstå,
men regeringens företrädare har hitintills mött den
med tomma löften om att åtgärder kommer att vidtas.
Som vi alla vet har varken pengar eller åtgärder leve-
rerats.
För att bryta den totala handlingsförlamning som
regeringen och Näringsdepartementet nu uppenbarli-
gen hamnat i har vi moderater presenterat hur vårt
alternativ på infrastrukturområdet ser ut. I de bedöm-
ningar vi gjort ingår den eftersläpning av underhållet
som bekräftats av Vägverket. Vi har också tagit hän-
syn till att trafiken på de statliga vägarna har ökat
kraftigt de senaste åren. Den tunga trafiken ökar med
ca 5 %. Vägslitaget har ökat i motsvarande grad me-
dan anslagen, som redan i ingångsskedet av perioden
var för låga, inte följt med i utvecklingen. Därav
kommer den eftersläpning av underhållet som redan
nämnts.
I vårt förslag avsätter vi 90 miljarder kronor under
den tioåriga planperioden för rekonstruktioner, ökad
bärighet och underhåll. Det är närmast en fördubbling
av dagens anslag. Totalt ökar vi anslagsnivån för
vägar till 195 miljoner kronor. Det är en höjning av
nuvarande ramar med 55 miljarder.
Fru talman! Vi moderater vill satsa 105 miljarder
kronor på nyinvesteringar i läns-, riks- och Europavä-
gar under den kommande tioårsperioden. En mycket
viktig ingrediens i detta är att satsningen på de olika
vägregionernas högst prioriterade objekt ska kunna
påbörjas och till stor del förverkligas under perioden.
Med detta anslag ska de förbindelser som knyter
samman viktiga orter över hela landet kunna förverk-
ligas. Såväl näringslivets som de enskilda trafikanter-
nas krav på godtagbar vägstandard ska till rimlig del
kunna uppfyllas.
Vi är beredda att använda PPP-lösningar liksom
möjligheten att genom avgiftsfinansiering klara ny-
byggnation av några av de mest angelägna objekten.
För att täcka den framtida kostnaden för sådana ob-
jekt samt för att täcka amorteringar av redan upptagna
lån till väginvesteringar har vi i vårt program avsatt
10 miljarder kronor under perioden.
Det är enligt vår mening oacceptabelt att hela
bygder hålls isolerade under delar av året därför att
vägnätet inte är av en sådan kvalitet att de kan hållas
öppna. Det kan bero på t.ex. tjälskador, som har
nämnts här. Att en sådan inskränkning i vardagslivet
kraftigt motverkar människors möjlighet att leva och
driva verksamhet kan alla de som år efter år tvingas
acceptera denna situation livfullt beskriva. Sönder-
körda fordon, inställda varuleveranser och begränsad
möjlighet till normala rutiner är effekter som alltför
många människor tvingas leva med på grund av de
uteblivna förbättringarna.
I min egen hembygd i södra Västergötland har vå-
ren kommit. Och det säkraste tecknet på detta är att
ett antal vägar redan är helt avstängda eller får trafi-
keras med kraftig nedsättning av axeltrycket. Vi väl-
komnar våren, fru talman, men detta påtagliga bevis
på att sommaren är i antågande vill vi, liksom alla
andra som drabbas av motsvarande, gärna avstå ifrån.
Vi moderater menar allvar när vi pläderar för att även
landsbygden ska ha en framtid. Därför gör vi dessa
satsningar.
Fru talman! Det enskilda vägnätet, som samman-
lagt är dubbelt så långt som statsvägnätet, är av
mycket stor betydelse i hela landet. Detta vägnät,
kring vilket det bor ca 800 000 människor, är den
livsnerv som gör att även de glesast befolkade delar i
detta land kan känna att de har en framtid. Nedprio-
riteringen av anslagen till dessa enskilda vägar har de
senaste åren slagit mycket hårt. Endast med stora
insatser från de privata väghållarna har en stor andel
av dessa vägar kunnat hållas i ett godtagbart och
körtbart skick. Det är en ekonomisk påfrestning som
varken är hållbar eller acceptabel i längden för del-
ägarna.
Med vårt förslag vill vi öka anslaget till dessa vä-
gar med ca 80 miljoner kronor, vilket motsvarar en
höjning med ca 50 % årligen. Därutöver föreslår vi ett
särskilt upprustningsbidrag på 100 miljoner kronor
årligen under hela tioårsperioden för att klara punkt-
visa åtgärder i form av förstärkningar och ökad bärig-
het på de mest utsatta vägavsnitten.
Tillväxtområdenas utveckling är viktig, men sats-
ningar i dessa områden får inte skymma vikten av att
även hålla glest befolkade bygder med ett vägnät som
motsvarar dagens krav. Därför gör vi denna satsning,
fru talman.
Fru talman! Möjligheten att frakta gods och män-
niskor på järnväg måste bli bättre. Spårutbyggnaden
kring storstadsregionerna har visat att alltfler männi-
skor väljer att åka kollektivt om utbudet av resealter-
nativ står i rimlig proportion till resebehovet. Därför
måste utbyggnaden av såväl persontrafiken som
godstrafiken få en ökad omfattning. Tunga transpor-
ter som i dag använder vägen måste även ges ett bra
och konkurrenskraftigt järnvägsalternativ.
Genom att rusta upp befintligt bannät till att klara
ett ökat axeltryck, bredda lastprofilen samt öka fram-
komligheten på de mest trafikerade sträckorna ökar
trafikkapaciteten för både gods och persontransporter.
Vi vill utreda nya sträckningar som Europakorridoren
och Götalandsbanan för att därigenom klarlägga om
den satsning det innebär att förverkliga dessa banor
har en ekonomisk bärkraft. Om så är fallet, bör åtgär-
der vidtas för ett förverkligande även av dessa pro-
jekt.
Fru talman! Med det förslag som vi lägger på tal-
mannens bord vill vi bryta det dödläge som den up-
penbarligen helt handlingsförlamade regeringen nu
befinner sig i. Våra satsningar, som omfattar bety-
dande åtgärder inom alla transportslag, ger förbättra-
de kommunikationer i hela landet. Ett bra och effek-
tivt vägnät, ett modernt och utbyggt järnvägsnät, ett
bättre utnyttjande av de inre vattenvägarna samt flyg-
platser utbyggda för att klara ett ökat resande är en
förutsättning för att Sverige ska stå väl rustat i den
alltmer hårdnande konkurrens som vi möter från
omvärlden.
Krav på erfarenhet av och kunskap om vikten av
berättigade miljökrav ska ställas på varje enskilt ob-
jekt som enligt detta förslag kommer till utförande.
Målsättningen är bättre trafik med färre döda och
skadade i trafiken. Med de satsningar som vi föreslår,
fru talman, ökar förutsättningarna såväl för enskilda
människor som för näringslivet att med dagens mo-
derna transportmedel stå bättre rustade att möta mor-
gondagens utmaningar.
Fru talman! Vi har redan fått klarlagt att möjlig-
heterna att yrka bifall till remiss av motionen är obe-
fintliga, varför jag avstår från ett sådant yrkande.