Fru talman! Jag tänkte tala om lycka. Lycka är något som mänskligheten har sökt sedan urminnes tider, men det är först de senaste 10-15 åren som lyckoforskningen har börjat kunna ge oss hårda fakta om hur man ska finna den.
Lyckoforskning är ett nytt, tvärvetenskapligt ämne som kombinerar framför allt psykologi, nationalekonomi och samhällsvetenskap. Den har kommit längre än vad många tror. Den har till och med kommit så långt att det nu har getts ut studentlitteratur på det svenska språket.
De hårda fakta som man har kunnat komma fram till, hur har man kommit fram till dem? Vi har hört invändningar i stil med: Men kan man verkligen mäta lycka?
Ja, lyckoforskningen säger att det verkar som om man kan det. Den vanligaste metoden är att man använder sig av enkätundersökningar där folk helt enkelt får svara på frågor om hur lyckliga de är vid vilket tillfälle etcetera. Det här materialet kan sedan studeras. Man kan söka efter korrelationer, och man har hittat resultat. En del av dem är ganska självklara såsom att kärlek, vänner och ett aktivt liv bidrar till att öka lyckan. Man har kommit fram till och fått hårda fakta om att pendling till arbetet inte är en behaglig vardagsaktivitet. Man har också hittat det intressanta faktumet att politisk aktivitet verkar bidra till att öka individers lycka. Det kunde ju vi ha talat om för forskarna för länge sedan.
En sak som torde intressera utbildningsutskottet särskilt är att den momentana lyckoupplevelsen av läxläsning är mindre än den av att titta på tv, men att på sikt bidrar ett flitigt läxläsande till att öka lyckan. Huruvida det stämmer ska jag inte uttala mig om - jag är inte lyckoforskare - men det är i alla fall det resultaten pekar på.
Det finns andra resultat som är mer anmärkningsvärda. Ett av de mest anmärkningsvärda resultaten är att lyckan skiljer sig väldigt mycket år mellan olika länder. Zimbabwe är till exempel ett av jordens allra olyckligaste länder medan skandinaviska välfärdsstater som Sverige och Danmark tillhör de lyckligaste. Det verkar som om faktorer som demokrati, rättssamhälle och trygghet starkt bidrar till lyckan i ett samhälle. Det verkar också som om hälsa är lyckobefrämjande. Det pågår en spännande debatt om jämlikheten och skillnader i lönenivåer bidrar till att öka eller minska lyckan. Olika forskningsresultat säger olika saker. Det finns också en spännande debatt om lyckan är röd, blå eller grön. Men det är ju så det är med forskning: Den ger inte alltid det resultat man önskar.
Lyckoforskningen visar också mycket tydligt att man inte kan öka sin personliga lycka varaktigt genom att köpa prylar. Den lycka man får när man inhandlar någonting, om man gör det i Sverige och är en normal svensk, klingar av väldigt snabbt, inom några veckor. I vårt samhälle kan man alltså inte köpa lycka för pengar.
Men man kan faktiskt köpa lycka för pengar, förutsatt att man är fattig. I fattiga länder, där människor inte får sina grundläggande behov täckta, där kan man öka lyckan genom att få mer pengar så att man kan få de grundläggande behoven täckta. Men över en viss nivå är ökad materiell konsumtion inte ett effektivt sätt att öka lyckan.
Lyckan har inte ökat väsentligt i Sverige sedan 1970-talet, trots att vi har haft en enorm ekonomisk tillväxt sedan dess. Vår topplats i de internationella lyckoligorna visar tydligt att vi har gjort någonting väldigt rätt i det här landet. Men det faktum att vi har stått stilla sedan 1970-talet tyder också på att vi borde titta på om vi inte gör någonting fel.
Fru talman! Det verkar som om det högsta målet för politiken i Sverige, det som vi alla politiker opererar efter i det vardagliga politiska arbetet, är att maximera bnp. Vi tittar på olika politiska förslag och frågar oss: Höjer det här bnp? Sänker det här bnp? Vad får det för effekter?
Man räknar med minsta tiondel eller hundradel. Men är det det som är målet med politiken?
Organisationen Charity, en påtryckningsorganisation som kämpar för att öka lyckan, har frågat svenska riksdagsledamöter vad de tycker är politikens högsta mål. 32 av 58 hävdar att det högsta målet är att maximera lyckan så mycket som möjligt. Det verkar som om politiker från väldigt många håll inom svensk politik faktiskt tycker att det är en bra idé.
Jag har studerat lyckoforskningens resultat inför den här motionen, och jag måste erkänna att jag tycker att väldigt mycket av lyckoforskningens resultat låter som grön politik. Men jag erkänner att jag är partisk.
Jag vet att i Storbritannien har både Labour, de konservativa och liberaldemokraterna startat någon form av arbetsgrupper för att ta in lyckoforskningens resultat i sin egen politikprocess.
Det finns några slutsatser som man kan dra, i alla fall relativt säkert. Jag ska inte stå här och säga att den gröna politiken är den som leder till mest lycka. Så långt har inte lyckoforskningen kommit än, i alla fall inte på alla områden.
Men några resultat verkar vara väldigt stabila. En satsning på psykiatri skulle öka lyckan i samhället. Det verkar som om det är mycket lättare att lindra olycka än att öka människors lycka. Att öka lyckan är svårt, framför allt när man redan ligger på topp. En annan sak som vi borde fundera på är om det verkligen är rätt att försöka öka bnp-tillväxten i samhället genom att öka otryggheten, vilket jag vet att den borgerliga regeringen har funderat på vid några tillfällen och även försökt genomföra. Det kan bidra till att minska lyckan i samhället på sikt, och det är ju inte det som regeringen vill.
Vi har gjort mycket rätt här i Sverige. Det är därför vi ligger på topp. Men det faktum att vi inte ligger högre nu än vad vi gjorde på 70-talet tyder på att vi förhoppningsvis kan göra någonting mer rätt än vad vi hittills har gjort.
Lyckoforskningen är ett framväxande ämne, och den håller fram ett löfte om ett mer rationellt angreppssätt när det gäller att öka lyckan i samhället och en bättre, mer rationell politik. Det här är vad jag vet det första talet om lyckoforskning i Sveriges riksdag. Jag tror att inom 10-15 år kommer lyckan och lyckoforskningen att tillhöra politikens standardfrågor, och den kommer att användas av alla partier för att öka lyckan i Sverige så mycket som möjligt.