Fru talman! I dag debatterar vi ett betänkande som behandlar ett antal motioner. De är lite disparata. Jag har valt ut ett område, nämligen hur de framtida satsningarna på forskning och universitet ska se ut.
Men innan jag går in på detta måste jag uttrycka min förvåning, fru talman, över Thomas Strand. Han säger några saker som är direkt missvisande. Det vill jag förklara allra först. Jag vill också säga att jag tänker utesluta en del av det jag annars skulle ha tagit med i mitt anförande eftersom mina kolleger på allianssidan har varit fylliga i sina anföranden. Jag instämmer med dem.
Thomas Strand tog upp Arbetslivsinstitutet, och det lät som om vi skulle ha lagt ned någon forskning inom detta område. Vet inte Thomas Strand att anledningen till att institutssituationen löstes upp var att forskningen inte var kopplad till doktorandutbildning? Varje framstående forskningsinstitut är också kopplat till en doktorandutbildning. Därför har man låtit de forskarna få jobba vidare på olika lärosäten. Det är alltså en helt kvalitetsinriktad förändring som vi har gjort.
Den andra delen handlar om Forska och väx-pengar. Nej, det var inte så att de lades åt sidan när Vinnova fick en nedräkning för ett år. I stället tog man hälften och omfördelade. De viktiga projekten inom Forska och väx på Vinnova har funnits kvar hela tiden.
När det gäller frågan om att det inte kommer så många propositioner borde var och en i den här kammaren veta att det har varit kutym under ett stort antal år med olika regeringar att lägga fram en forskningsproposition vart fjärde år. Vi lägger fram den ovanligt tidigt. Ni kan vara glada om vi inte efterfrågar den för tidigt i det fall ni händelsevis någonsin mer skulle få majoritet.
Fru talman! När jag debatterade excellent forskning med Thomas Östros för åtta år sedan var det precis det som vi efterlyste medan Socialdemokraterna avslog detta. Egentligen är Thomas Strand bara åtta år sen, men det är okej. Välkommen i ledet! Vi kommer att jobba vidare med detta under vår regeringsperiod.
Fru talman! Jag har alltså valt tre frågor. Den första är: Hur medverkar vi till att duktiga forskare kan komma fram med bra resultat? Den andra är: Hur medverkar vi till att bra forskningsresultat också blir en framgångsfaktor för vårt land? Och den tredje är: Hur tar vi ledningen i samhällets utveckling?
De här stora frågorna måste man kunna se i varje situation. Jag är väl nästan sist i debatten. Det brukar vara så för oss kristdemokrater. På tidigare talare här i debatten har det låtit så här: Vänsterpartiet är först med enprocentsmålet. Nej, Socialdemokraterna är det.
Men vi har också gått till val på enprocentsmålet. Se inte motsättningar där det inte finns några. Vi vet också att Socialdemokraterna har jobbat för bra forskning. Det har vi också gjort, men vi har lite olika inriktningar och lite olika metoder. Där skiljer vi ut oss. Låt oss, inför dem som eventuellt lyssnar på den här debatten, göra meningsskillnader av det som vi har skilda uppfattningar om men inte av det som vi år efter år har lyft fram som viktiga poänger för alla av oss och det vi faktiskt vill ha.
Om forskare ska bli duktiga forskare behövs det en bra miljö. Ni har naturligtvis alla läst Vetenskapsrådets guide till god infrastruktur. De första riktlinjerna kom 2005, och sedan har de byggts på av forskningsråden och andra. Där kan vi läsa väldigt tydligt att förutsättningarna är just bra miljöer och bra resurser. Det är något som vi försöker jobba med och som ska fram i den forskningsproposition som kommer till hösten. Det är någonting som vi kanske inte hitintills har varit så lyckosamma med. Det är egentligen detta som har brustit när man har tittat på utvärderingar.
Det finns duktiga professorer, men de måste år efter år jobba på sina ansökningar i stället för att forska. Det finns en rad delar som vi vill lyfta fram. Varför det? Jo, konkurrenssättningen har varit i Forskningsrådet. Nu för man ned friheten att ta hand om sina medel till lärosätena. Konkurrensutsättningen sker där. Då kan det bli en annan frihet och långsiktighet. Man kan utveckla lärosätet så att alla kan bli bra på någonting.
Den nuvarande resurstilldelningen har varit djupt orättvis. Det har till och med saknats en god mall för vilka kriterier man har utgått ifrån. I själva verket har det inte funnits några kriterier. Ingen har åtminstone kunna presentera dem när vi har efterfrågat dem under många år. Därför har till exempel mitt hemuniversitet, Linköpings universitet, genomgående fått mindre medel i de statliga anslagen än varje annat jämförbart universitet. Varför det? Jo, men så blir det när det är orättvist och man inte går efter vad som egentligen har hänt. Man har inte tittat på resurser och så vidare. Man har inte haft bedömningskriterier.
Nu har det kommit en utredning, Dan Brändströms utredning, som visar hur man kan konkurrensutsätta forskningen på lärosätena. Här bestäms godtagbara, tydliga kriterier. Nu menar inte jag att det är självklart att de kriterierna är de bästa, men det finns ändå kriterier som vi kan utgå ifrån.
Jag tror också att det är viktigt att det blir en kredit för den goda forskning som finns. Det ska vårt land kunna få tillbaka lite av. Många fräscha idéer har försvunnit till andra länder därför att vi inte har haft någon bra helhetsbild av hur man tar till vara detta. Nu vet vi att Vinnova genom så kallat trippelhelixförfarande kan få samhälle, näringsliv och forskare att samarbeta så att vi ökar antalet jobb i samband med att vi ger medel till Vinnova.
Den tredje frågan som jag helt snabbt vill ta upp här är något som jag också tycker är en brännhet fråga. Hur är vi med och styr och leder utvecklingen? På vilket sätt vill vi makthavare samarbeta med forskare? Vi är väl inte något slags offer? Vi ska ha en god grundforskning. Vi ska ha fri forskning på många sätt. Men sedan ska vi samarbeta också så att vi får en utveckling som är bra för landet.
Japan har satt upp ett råd direkt underställt premiärministern. De vill vara
number one
, som de uttrycker det själva. Det här rådet menar att de ska se på den samlade bilden av forskning och framtidsutveckling. Finland har ett framtidsutskott.
Det kanske är så att vi också ska hitta en idé om hur vi ska gå framåt i vårt land. Vi har Rifo, som jag själv har förmånen att vara kopplad till. Vi har gjort mycket inom ramen för riksdagen. Framtidsdagen var välbesökt. Förmodligen kan vi hitta annat. Vi har viktiga fält som är på gång nu, till exempel nanotekniken. Norge lär ha en nationell strategi för hur den ska gå framåt. Vi har jätteviktiga stora frågor att ta tag i. Jag ser fram emot att vi på ett ännu tydligare sätt ska kunna jobba vidare med de viktiga forskningsfrågorna, inte minst när vi får en forskningsproposition som kommer att utveckla krafterna inom forskningsdelen.
Med det, fru talman, vill jag yrka avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag i betänkandet.