Fru talman! Låt mig börja med att säga att vi i
Folkpartiet instämmer i det som Gullan Lindblad
inledde med, nämligen att utskottet har ett förflutet i
de här frågorna och i total samstämmighet begärt ett
förslag från regeringen om detta.
Därmed menar vi också att det finns en stor enig-
het om att missbruk och fusk undergräver stödet för
den generella välfärdspolitiken. Det är därför avgö-
rande för systemens och välfärdspolitikens fortsatta
legitimitet att fusk och missbruk beivras, och att sys-
temen utformas och underhålls på ett sätt som under-
lättar detta.
De många förändringar som gjorts har sammanta-
get gett en bild av en splittrad politik. Avgifter har
blivit skatter, och sambandet mellan avgifter och
förmåner har underminerats. Detta har skapat en för-
troendekris, och människor känner stor osäkerhet om
socialförsäkringarnas framtid.
Den kanske viktigaste uppgiften för att förhindra
fusk och överutnyttjande är att göra socialförsäkring-
arna och andra regler för bidrag enklare, enhetligare,
flexiblare och mer försäkringsmässiga. Klarar inte
regeringen av att tydliggöra spelreglerna måste vi
fortsätta föra kampen mot fusk och överutnyttjande.
Fru talman! Vid utskottets offentliga utfrågning
konstaterade JO, Jan Pennlöv, att kassorna förefaller
ha ett högt och ökat antal handläggningsfel. Han an-
såg också att förutsättningarna för kassans handlägga-
re synes ha försämrats, och att detta inte kunde få
fortsätta dels därför att rättstryggheten naggas i kan-
ten, dels därför att legitimiteten för systemen urhol-
kas. Mina frågor till utskottets majoritet blir: Vad
avser ni att göra att detta? Anser ni att det är ett pro-
blem, och hur skall problemet lösas? Jag undrar också
om det inte finns viktigare arbete för kassans tjänste-
män än att stickprovskontrollera alla människor.
För att beivra fusk och överutnyttjande av försäk-
ringen föreslår majoriteten, utan att göra något åt
systemfelen och bristerna i handläggningen, att stick-
provsmässiga hembesök skall kunna göras. Man hotar
med att dra in ersättningen och man tror att hembesök
skall kunna klarlägga och avskaffa fusk. Enligt skriv-
ningen skall stickproven användas: "- - - när det
gäller att hos allmänheten inskärpa vikten av att lämna
korrekta uppgifter."
Det är alltså därför man skall göra stickproven.
För den som tagit del av kassornas blanketter, svårig-
heterna att förstå vad alla uppgifterna skall användas
till och hur blanketterna skall fyllas i framstår majori-
tetens förhoppningar om att fusket skall avskaffas
som nästintill banala. Givetvis skall vi alla medverka
till att minimera fusket. Det är en självklarhet.
Fru talman! Låt mig uttrycka min förvåning över
att Moderaterna, som annars anser sig vara mycket
måna om den enskildes integritet, nu slår sig ihop
med regeringen för att klämma åt alla försäkrade.
Märk väl: alla försäkrade. Det gäller alltså även dem
som det inte finns något som helst skäl att stickprovs-
kontrollerna.
Det vanliga är ju att socialdemokraterna alltid be-
traktar alla människor som ett kollektiv medan mode-
raterna, och även kristdemokraterna, ofta ser till den
enskilda människan och hennes integritet. Framför allt
brukar de värna om Lagrådets hörande och dess syn-
punkter. Men i dag hoppar moderaterna och kristde-
mokraterna på det kollektiva tåget. Alla skall miss-
tänkas, alla skall synas. Den uppfattningen kan inte vi
folkpartister dela.
Fru talman! Risken är stor att vi får ett ännu kalla-
re samhälle, där myndigheterna får lagfäst rätt att syna
oss alla i sömmarna utan någon som helst misstanke.
Viss är det viktigt, som jag tidigare har sagt, att fusk
och överutnyttjande beivras. Men i dag har försäk-
ringskassorna oerhört mycket att göra. Det är vi eniga
om i utskottet. Regering och riksdag har gjort 340
ändringar bara under 90-talet i socialförsäkringarna.
Är det då rimligt att stickprovskontrollera alla, i stäl-
let för att göra kontroller där någon form av misstanke
kan finnas eller där det krävs av utredningsskäl?
Regeringen har alltså inhämtat Lagrådets synpunk-
ter, men inte beaktat dem. Lagrådet har anfört att det
måste anses tvivelaktigt om det är väl förenligt med 2
kap. 12 § regeringsformen att ge besöksbestämmelsen
en avfattning som legitimerar en generell eller stick-
provsmässigt inriktad kontroll utan åtminstone någon
individualiserad prövning i det enskilda ärendet. Lag-
rådet har därför föreslagit att bestämmelsen om besök
utformas så att besök blir tillåtet bara om det kan
antas vara av väsentlig betydelse för utredningen. Det
innebär att det i princip skall fattas beslut om varje
beslut efter en prövning av omständigheterna i det
enskilda fallet. Fru talman! Folkpartiet delar Lagrå-
dets uppfattning.
Socialdemokrater och moderater ångar dock på.
Nu skall alla klämmas åt, och nu skall det ringas på
allas dörrar. Jag tvivlar på att resultatet blir speciellt
givande. Resultatet blir sannolikt att man skrämmer
upp även hederligt folk. Alla skall känna kylan av
makten. Överheten hotar att knacka på din dörr.
Jag dristar mig till att fråga moderaterna: Anser ni
att den personliga integriteten är viktigare när det
gäller skattefrågor än när det gäller sjuka människor
eller människor som skall känna trygghet i de social-
försäkringssystem som de själva har varit med och
betalat till?
Fru talman! Folkpartiet delar Lagrådets uppfatt-
ning att ett hembesök i kontrollsyfte bara kan accepte-
ras om det är av väsentlig betydelse för utredningen.
Regeringens och majoritetens krav på generella stick-
provskontroller måste därför avvisas.
Därutöver har Folkpartiet, som Gullan Lindblad
sade, i ett särskilt yttrande ansett att regeringen sna-
rast måste lägga fram konkreta förslag som leder till
en ökad samverkan för ökade rehabiliteringsinsatser
och andra arbetsförberedande åtgärder. Detta skall
gälla de grupper som riskerar att befinna sig i gräns-
landet mellan olika myndigheter och ersättningssys-
tem. Det är dags att permanenta de försöken och att
utveckla dem över hela landet.
Folkpartiet har i en motion beskrivit de förtjänster
som kan nås både för den enskilda människan och för
försäkringssystemen om köerna i vården kan kortas
och om fler människor snabbare kan rehabiliteras och
återfå sitt arbete. Vi i Folkpartiet har fört kampen för
ökade medel till rehabilitering och kortare köer i
vården. Vi anser att väntan i sjukvårdsköer förhindrar
människors tillfrisknande och möjligheter att snabbt
komma tillbaka i arbete. Vi vet också att betydande
summor kan sparas i systemen om människor rehabili-
teras snabbare. Men regeringens senfärdighet är be-
klämmande. Sjuk- och arbetsskadekommittén lämna-
de för ett år sedan förslag till hur ökad rehabilitering
skulle utformas för ökad folkhälsa och minskade
kostnader i systemen. Regeringen har trots den långa
tid som förflutit inte fått fram ett fullgott förslag. Jag
beklagar det, fru talman.
Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 2
och 4.