Fru talman! Ingrid Skeppstedt argumenterar
egentligen för att kontrollfunktionerna skall förbätt-
ras, men jag tror att hon är skäligen ensam om att i
dagens läge påyrka att vi skall inrätta en ny statlig
myndighet. Det är nog inte det som svenska folket
sätter främst på agendan i dag.
Jag vill fråga: Vad är det som är så farligt med
hembesök i dessa nya ärenden, när vi har tillämpat det
enligt lag från 1962 i t.ex. förtidspensions- och sjuk-
försäkringsärenden? Jag har själv dragit sjukpenning
därför att jag har funnit att de tidigare lämnade upp-
gifterna inte har stämt med vad kassan har kommit
fram till i beslut. Vad är det som skiljer bostadsbidrag
och underhållsstöd, som det heter numera, från detta?
Det är tyvärr så att det är i just de ärendena som det
mesta fusket har förekommit.
Jag vet exempel på att en försäkringskassa som
har gjort riktade hembesök faktiskt har funnit att det
bodde åtta personer på en ICA-affär. Skall vi tillåta
sådant? Jag tror inte att Ingrid Skeppstedt vill det.
Varför är detta så farligt i de här ärendena, när vi kan
tillämpa det i andra fall?
Oanmälda hembesök har förekommit i långliga ti-
der hos försäkringskassan, och i det här fallet finns
det dessutom en väsentlig skillnad. Nu talar vi om
från början att sådant kan ske, och personen som
söker bidrag eller någon ersättningsform är medveten
om detta. Alltså anser vi att sekretessfrågan är till-
fredsställande löst. Vi har gått betydligt längre än vad
man gjorde i propositionen.