Fru talman! Låt mig först av allt konstatera att
Sverige har ett internationellt sett generöst socialför-
säkringssystem. Jag är den förste att erkänna att de
besparingar vi har gjort för att långsiktigt få ordning
på Sveriges ekonomi och därmed trygga välfärden har
satt spår i socialförsäkringarna. Men jag kan ändå
konstatera att de svenska försäkringarna fortfarande
står sig bra i en internationell jämförelse.
Det är för oss socialdemokrater ett ideologiskt och
medvetet val. Vi valde tidigt en modell där vi tar
gemensamt ansvar för varandra när vi blir sjuka, när
vi tar hand om våra små barn och när vi blir gamla.
Det valet gör vi i övertygelsen om att människor som
känner trygghet har bättre förutsättningar för att arbe-
ta och att bidra till vårt lands utveckling. Det handlar
naturligtvis också om vars och ens frihet.
Trygghetssystemens viktigaste uppgift är att om-
fördela resurser över livet, att ge människor förut-
sättningar att klara av förändringar och att bidra till en
jämn inkomstfördelning. När alla är med i samma
försäkring får de mest utsatta det bästa skyddet. Ock-
så de med svåra sjukdomar och funktionshinder är
med i de gemensamma försäkringarna, något som
privata försäkringar inte klarar till en rimlig kostnad.
Vi socialdemokrater vill också fortsättningsvis ha
ett generöst välfärdssystem. Det är i det ljuset som de
stora insatser som gjorts här i kammaren för att lång-
siktigt få ordning på Sveriges ekonomi skall ses. Det
är också i det ljuset som de frågor som nu ligger på
riksdagens bord skall ses.
Det handlar bl.a. om att försäkringskassan skall få
möjlighet att göra besök hos den enskilde, göra för-
frågningar hos t.ex. andra myndigheter och arbetsgi-
vare och ta del av adressuppgifter från Posten. Det
handlar också om att införa en generell regel om att
de uppgifter som den enskilde lämnar till försäkrings-
kassan skall lämnas på heder och samvete.
Fru talman! Låt mig börja med de två senaste av
dessa förslag. Jag noterar med tillfredsställelse att
utskottet enigt ställer sig bakom regeringens förslag
när det gäller försäkringskassans möjlighet att ta del
av adressuppgifter från Posten. Detsamma gäller den
generella regeln om att de uppgifter den enskilde
lämnar till försäkringskassan skall lämnas på heder
och samvete.
Den svåra frågan handlar i stället om avvägningar
mellan den enskildes integritet och rimliga insatser för
att motverka fusk i systemen. I utskottet har fyra par-
tier reserverat sig och avvisar regeringens förslag om
stickprovskontroller. Man menar att hembesök hos
den försäkrade endast skall tillåtas om det kan antas
vara av väsentlig betydelse för utredningen.
Låt mig konstatera att redan regeringsformens be-
stämmelser om hur det allmännas verksamhet skall
bedrivas ger vid handen att det måste finnas sakliga
skäl för utrednings- eller kontrollåtgärder av detta
slag. Dessa skäl kan vara individuella och omfatta en
enskild utredning, men skälen kan också vara mer
generella.
Låt oss inse att vår uppgift som ledamöter i riks-
dagen också omfattar ett uppdrag att göra vårt yttersta
för att människor skall känna respekt för och tillit till
de trygghetssystem vi bygger upp. En viktig del i den
respekten är att i mesta möjliga mån undanröja möj-
ligheterna för någon att missbruka de försäkringar
som vi gemensamt betalar. Att ge försäkringskassan
möjlighet att göra stickprov ger en tydlig signal om att
vi inte accepterar fusk i välfärdssystemen, och den
signalen är viktig i sig.
Jag vill också påpeka att denna lagförändring bara
ger försäkringskassan möjlighet att träffa den försäk-
rade och att det kan ske i hemmet. Det ger ingen rätt
till tillträde till bostaden eller rätt att undersöka bo-
staden. Dessutom uttalar utskottet i sitt betänkande att
den försäkrade i samband med att en ersättning utges
eller ett bidrag söks skriftligt bör informeras om att
t.ex. hembesök kan förekomma.
Om någon vägrar att ta emot ett hembesök kan
inte detta ensamt vara skäl för att dra in ersättningen.
Om försäkringskassan i sin samlade utredning, där ett
eventuellt hembesök bara kan vara ett av flera inslag,
kommer fram till att ett bidrag skall dras in eller
minskas, gäller samma regler som i dag. Det betyder
bl.a. att den försäkrade måste få del av utredningen
och få tillfälle att yttra sig.
När det gäller försäkringskassans möjligheter att
göra förfrågningar hos den försäkrade eller hos någon
annan som kan antas lämna nödvändiga uppgifter
konstaterar utskottets majoritet att en sådan förfrågan
skall kunna göras hos t.ex. den försäkrades arbetsgi-
vare, arbetsförmedlingen eller skattemyndigheten. Att
begränsa möjligheten endast till att gälla myndigheter
skulle utesluta möjligheten att efterfråga uppgifter hos
en arbetsgivare. Det skulle, enligt min mening, vara
mycket olyckligt.
Även här är avvägningen mot integritetsskyddet
tillfredsställande i de lagar som redan finns. Möjlighe-
ten att göra förfrågningar hos andra begränsas av att
försäkringskassan inte får lämna ut sekretesskyddad
information enligt sekretesslagen.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis konstatera att
tilltron till och respekten för våra trygghetssystem är
avgörande för möjligheterna att upprätthålla en gene-
rös välfärdsstat. Att bekämpa fusk i systemen är ett
viktigt sätt att bidra till detta.
Låt oss konstatera att varje gång någon fuskar med
socialförsäkringssystemet är det ett grundskott mot
den tanke om solidaritet och rättvisa som socialför-
säkringarna är uppbyggda på. Därför kan vi under
inga omständigheter acceptera fusk.
Fru talman! Jag hemställer att kammaren beslutar i
enlighet med utskottsmajoritetens förslag och avslår
samtliga reservationer.