Fru talman! Det ministern beskriver som en historisk satsning är i själva verket ett historiskt svek.
I tre år har vi sett en ryckig infrastrukturpolitik från regeringen och Sverigedemokraterna. Det är tre förlorade år för infrastrukturen. Först slopades planerna på nya stambanor. Det blir inte mer nödvändig räls i Sverige – det som vår motståndskraft, konkurrenskraft och tillväxt så desperat behöver. Sedan skar regeringen ned järnvägsanslaget med 750 miljoner. Därefter presenterades en infrastrukturplan som kallades historisk men som innebär en ökning till järnvägsunderhållet med blygsamma 5 procent. Och nu kommer förslag om slopade satsningar.
Det här skapar en enorm osäkerhet runt om i landet. Det påverkar tilliten till staten, viljan att investera och människors faktiska livsmöjligheter. För människor runt om i landet handlar detta inte om några tekniska planer eller kalkyler, utan det handlar om deras vardag. Det påverkar människor i deras vardag när tågen inte går, när vägen inte blir klar eller när leveransen fastnar mellan regioner. Det handlar om familjer som försöker få ihop sin vardag, om pendlare som inte hinner till jobbet och om företag som stod redo att satsa men som nu tvekar. Överallt frågar man sig varför staten backar från sina löften.
När Sverigedemokraterna och regeringen drar undan redan beslutade projekt – projekt som man runt om i landet redan har planerat utifrån och investerat i – drar man inte bara undan rälsen, utan man drar undan tilliten. Det här handlar inte heller om några prestigeprojekt som sätts på paus, utan det handlar om åtgärder för att få bort de mest kritiska flaskhalsarna i landet – de som hämmar vår tillväxt, utveckling och motståndskraft.
Från norr till söder innebär detta längre restider, uteblivna leveranser och uteblivna investeringar. Det betyder att bostäder inte byggs, att jobb inte skapas och att företag tvekar att satsa – och detta, fru talman, i ett läge där Sverige redan lider av kapacitetskris. Våra vägar och järnvägar går på max, och en liten störning i ett fullbelastat system får hela systemet att stanna. Det är inte ansvarsfullt. Det är kortsiktigt, och det är människor som får betala priset.
Fru talman! Ministern talade om kostnadskontroll. Kostnadskontroll handlar dock inte om att kapa utan om att bygga klokt. Med våra förslag visar vi att det går genom bättre produktivitet, genom bättre upphandlingar och genom att främja innovationsförmåga i byggandet. Här har regeringen inga konkreta förslag. Låt oss därför vara ärliga: Detta är inte kostnadskontroll, utan det är nedskärningar.
Ministern är fortsatt svaret skyldig: Hur ska vi med denna ryckiga politik få en robust infrastruktur i vårt land? Hur ska människor kunna lita på staten när staten visar att den inte går att lita på? Låt mig påminna ministern om att detta inte handlar om några kalkyler i en plan. Det handlar om människors vardag, och det handlar om att vårt land faktiskt ska fungera.
(Applåder)