Fru talman! Jag tar den sista frågan först. Ambi-
tionen att det skall gå snabbtåg är alldeles klar, och
den är också redovisad i den regionalpolitiska pro-
positionen. Det är därför vi säger att det är Rikstrafi-
ken som skall ansvara för den här samordningen.
Uppdraget till SJ, att man skall köra på kommersiellt
riktiga sträckor, ligger kvar, men när det inte räcker
till skall vi ha en upphandlad trafik. Det är därför vi
pekar ut att det är ett uppdrag för Rikstrafiken att se
till att det blir trafik. Det dyraste vi kan göra är ju att
bygga järnvägar som det inte går någon trafik på. Det
är väldigt dyrt. Det är alltså självklart att det skall gå
tåg när den här upprustningen är klar.
Sven Bergström frågar om det finns någon ambi-
tion att genomföra en tidigareläggning. Jag förde den
diskussionen så sent som i fredags med företrädare för
regionen, som var på en uppvaktning hos mig. De
hade naturligtvis samma inriktning och önskemål som
Sven Bergström. Det var folk från både Uppsalaregi-
onen och Gävleregionen. De ville gärna att deras
upplägg med regionaltrafik skall kunna komma i gång
så tidigt som möjligt, eftersom de då också behöver
köpa tåg och det är en komplicerad materia. Vi disku-
terade detta, men i dag kan jag inte tala om hur det
skulle kunna gå till - jag är hemskt ledsen över att
behöva göra Sven Bergström litet besviken.
En sak är ändå alldeles klar, nämligen att vi ser
mycket allvarligt på det här. Det framförde jag också
till de andra företrädarna för regionen. Skall man göra
något måste man göra det inom de ramar som finns,
och då blir andra projekt naturligtvis senarelagda. Det
är ju inte så att vi har några utökade ramar. Vi arbetar
nu med precis de här avvägningarna inför det att vi
skall fastställa stomnätsplanen.
Den sista frågan, slutligen: Lever visionen om
Atlantbanan? Om Atlantbanevisionen skall leva är
oerhört mycket beroende av hur man agerar på den
norska sidan. Vi har en lång rad frågor som hänger
ihop med järnvägstrafiken över kölen, alltifrån de
södra delarna, Nordlänken och den del som berör
Västkusten, och ända upp till Narvik. De kontakter
som vi har mellan departementen är i och för sig
mycket positiva, men de har hittills inte resulterat i att
den norska regeringen har gått till Stortinget med
några andra förslag eller med några förändringar i
sina planeringar. Jag skall träffa min norska kollega i
slutet på den här månaden, och jag kommer då åter-
igen att ta upp de här frågorna. Det är som sagt en
lång rad järnvägsfrågor som vi hela tiden resonerar
med norrmännen om.