Herr talman! I motion TU228 tar Ny demokrati
bl.a. upp frågan om hastighetsgräns på motorvägar.
Jan Sandberg tog nyss upp frågan och sade att det
var en debatt som vi tidigare har fört. Men jag vill
ändå ta upp frågan, eftersom jag tycker att den är
viktig.
Vår ståndpunkt är att högsta tillåtna hastighet på
motorväg skall vara 130 km/tim. Vi hävdar att
fordonen har blivit bättre och att statistik visar att
dödsolyckor på motorvägar inte sker i någon
nämnvärd utsträckning. Skattebetalarna har
betalat mer än det dubbla priset per meter för vägar
som är 13 meter breda, för att de skall användas
som högfartsleder. Men vad blir resultatet?
Resultatet blir en hastighetsgräns som är 20 km/tim
högre. Den här sortens politik skapar inte
förtroende för trafikpolitiker och trafikregler.
Man talar i propositionen om sambandet mellan
hastighet, trafiksäkerhet och miljö. När det först
gäller miljön försökte denna kammare slå i folk att
hastighetsbegränsningar på motorväg var bra för
miljön. Centern ville 1991 minska
hastighetsgränsen från 90 km/timme till 80 km/tim.
Sedan besökte utskottet Scanias
avgasprovningsanläggning i Södertälje, där man
fick veta att hastighetsökningar i s.k.
högfartsområde inte gav nämnvärt mer
föroreningar. Därefter blev det slut på
miljösnacket.
Efter höjningen av hastighetsgränsen från 90
km/tim till 110 km/tim visade det sig att det inte blev
någon större skillnad i olycksstatistiken. En
liknande undersökning i USA, där man höjt
hastighetsgränsen från 55 till 65 engelska mil/tim,
visar t.o.m. en minskning av olyckorna. En möjlig
förklaring kan vara att man har övergått från s.k.
monoton körning till mer s.k. aktiv bilkörning.
Utskottet hänvisar till en lägesrapport från
Vägverket, vilken skall vara klar den 1 september
1994. Vidare hänvisar man till en utveckling inom
EU. Detta är väl en nationell fråga? Är det någon
som tror att tyskarna kommer att gå med på en
generell hastighetsbegränsning på sina bästa
motorvägar?
Det är mycket som talar för att man skall höja
hastighetsgränsen. Denna kammare har ingen
verklighetsförankring ute bland folket. Det är helt
och hållet bara fråga om förmynderi.
Över till motion TU911 som handlar om att man
skall testa avgaser från fordon i det enskilda fallet.
Jag har i min motion förklarat på ett mycket enkelt
sätt, som jag hoppades att alla skulle förstå, hur
tokigt dagens regler fungerar. Jag tog då exemplet
med partnummer på bildelar som betyder att bilen
antingen kan gå igenom eller inte gå igenom en
besiktning. Exemplet avsåg en påmonterad
turbosats. Om man inte hade rätt partnummer på
en vakuumklocka i fördelaren godkändes inte bilen
vid besiktningen, trots att funktionen var
densamma. Alla i denna kammaren som har sunt
förnuft måste ju inse att dessa regler är åt skogen,
annars har man helt enkelt inte sunt förnuft.
Nästa fråga gäller importerade bilar som måste ha
en motor som är av godkänd motorfamilj. Varför
vill man ha det? Det är klart att man vill ha det för
att utestänga folk från möjligheten att ta egna
initiativ, att ta hem en rolig bil. Det är enda skälet.
Man ger alltså Naturvårdsverket en chans att
hindra folk från kreativitet.
Nästa exempel handlar om eftermonterade
katalysatorer. Där har vi nästa problem i djungeln
av regler. Om man vid en bilbesiktning säger att
man har monterat en katalysator på bilen blir den
inte godkänd. Man kan undra vad reglerna
egentligen är till för. De krångliga reglerna är till för
att stoppa folks kreativitet. Här kan man inte ens
göra en sak som är bättre för miljön, för då får man
inte bilen godkänd. Det är knäppt!
Utskottet säger att frågan om tillhörighet till viss
motorfamilj skall kopplas till tillverkarens ansvar
för katalysator efter fem års användning eller med
8 000-mils-garanti. Detta gäller nyare bilar. Där är
det väl inga problem, eftersom fabrikanterna
automatiskt tar ansvar för detta. Men det skall väl
inte hindra att äldre bilar kommer in i landet och
används. Det gäller bilar från 1976 års årsmodell till
fem år gamla bilar.
Ny demokrati anser att det skall vara uppmätta
värden på det enskilda fordonet som skall
bedömas. Om man sedan vill ha en mer trovärdig
test, bör den utföras på s.k. rullande landsväg. Det
innebär att man kan testa ett fordon även i de
hastigheter där de så att säga mest är under drift.
Då får man fram något som motsvarar miljökrav.
Om man tar dessa steg blir miljön bättre.
Jag yrkar bifall till reservation 6 och 7.