Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom större delen av det betänkande som nu debatteras, men vi finns med på tre av de sex reservationerna.
Innan jag kommenterar dem vill jag uttrycka vår glädje över att utskottet när detta betänkande arbetades fram till slut hamnade på Kristdemokraternas linje i kampen för jämställdheten mellan kvinnor och män när det gäller kostnader för pensionsförsäkringar - kostnader som vi, och nu även utskottet, vill ska vara könsneutrala. Det är inte rimligt att ta kvinnans generellt sett högre medellivslängd till intäkt för att hon i det individuella fallet ska ha högre kostnader för en pensionsförsäkring, eftersom det finns andra faktorer än enbart kön som har betydelse för livslängden.
När det gäller rätten att teckna försäkring lämnar utskottet däremot en del i övrigt att önska. Den som till exempel har en hund eller häst kan teckna försäkring för sitt djur. Vidare är det vanligt att föräldrar tecknar försäkringar för sina barn. Men det gäller inte för dem som har fått ett barn med någon form av handikapp. De har inga möjligheter att teckna försäkring. För oss kristdemokrater, som sätter principen om människovärdet högst, det vill säga att alla människor har samma värde oavsett begåvning, utseende eller handikapp, är detta förhållande oacceptabelt. Det är förenat med minst lika stora kostnader att ge stöd åt ett utvecklingsstört barn efter en olycka som till någon annan och lika dyrt att anordna begravning av någon som har varit sjuk eller förolyckats. Det är klart diskriminerande att inte alla människor får teckna försäkring. Därför vill vi att regeringen ska utreda möjligheten att rätta till detta missförhållande.
Utskottsmajoriteten avstyrkte liknande motionsyrkanden våren 2003 med hänvisning till att en ny försäkringavtalslag var under utarbetande. Sedan dess har regeringen överlämnat lagrådsremissen
Ny försäkringsavtalslag
, och dessvärre, fru talman, ger den föga hopp om att få en ändring till stånd. Det framgår nämligen av lagrådsremissen att om det
inte
finns försäkringstekniska eller andra särskilda skäl att avslå ansökan ska en sökande ha rätt att teckna en försäkring som försäkringsbolaget normalt tillhandahåller allmänheten och som svarar mot hälsotillståndet vid tidpunkten för ansökan. Det torde inte bli svårt att hitta särskilda skäl för att inte gå med på att teckna försäkring. Visserligen föreslås också att en försäkringstagare ska kunna vända sig till domstol för att få sin rätt enligt lagen prövad, men det är ytterst tveksamt om det kommer att få någon praktisk betydelse för att rätta till just de missförhållanden som jag här har nämnt.
När det gäller punkten Jämkning av trafikskadeersättning är det högst oacceptabelt att gällande regelverk kan medge full ersättning för den som varit rattfull men ej gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik per definition. Regeringen bör gå på Försäkringsförbundets linje, som hävdar att jämkning av ersättning till föraren ska kunna ske i alla situationer där föraren varit rattfull. Förhoppningsvis borde vi här rätt snabbt kunna få en ändring till stånd, eftersom vi som reserverat oss i denna fråga normalt ska få majoritet i kammaren om ställningstagandena i utskottet står fast.
För två år sedan behandlade utskottet liknande motionsyrkanden men avstyrkte bifall till dessa då EU-kommissionen lagt fram ett förslag till ett femte direktiv om trafikförsäkring och inom ramen för detta förväntades jämkning av trafikskadeersättning vid rattfylleri diskuteras. Senare har det emellertid visat sig att det blir ingen sådan diskussion inom ramen för arbetet med förslaget till detta femte direktiv om trafikförsäkring. Måhända, fru talman, kan vi av det dra slutsatsen att vi inte bör lägga oss platta för minsta signal från kommissionen, eftersom det uppenbarligen kan åsamka oss tempoförluster i vårt eget lagstiftningsarbete.
Till sist, fru talman, gäller det handläggning av trafikskadeärenden. Vid regleringen av trafikskador hamnar den trafikskadade ej sällan i underläge gentemot försäkringsbolaget, vilket kan bero på att försäkringsbolaget har tillgång till större läkarexpertis och att den drabbade mera sällan beviljas juridiskt ombud. Till nackdel för den drabbade kan också den beroendeställning som finns mellan försäkringsbolagets läkare och försäkringsbolaget vara. Vid oenighet mellan försäkringsbolagets läkare och den behandlande läkaren ligger det nära till hands att försäkringsbolagets egen läkare får fälla avgörandet. Det ter sig lite märkligt att dessa läkares utlåtanden ej behöver vara förenade med medicinskt ansvar gentemot den skadade. Ett problem är att de inte står under Socialstyrelsens tillsyn och därmed inte kan prövas i Hälso- och sjukvårdsnämndens ansvarsnämnd.
Mot denna bakgrund, fru talman, finns det en tydlig risk att trafikskadade personer kan bli felaktigt bedömda av försäkringsbolagen i ett skadeståndsärende. Kristdemokraterna anser, som vi skriver i en gemensam reservation, att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över försäkringsbolagens handläggning av trafikskadeärenden och försäkringsbolagens egna läkares roll.
Fru talman! Kristdemokraterna står förstås bakom de reservationer vi finns med på, men för att måna om tiden nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 2.