Fru talman! Jag har fördjupat mig lite extra i frågan om handläggningen av trafikskadeärendena. När man läser tidningar, ser på TV och hör andra debatter låter det som att alla skador tar sådan orimlig tid att få klarlagda. Men enligt uppgift är det för ungefär 65 % av alla skador en fullt rimlig handläggningstid, det vill säga de kan hanteras ganska obyråkratiskt. Det handlar om lindriga skador som inte ger några bestående men. En normal handläggningstid för den typen av skador kan sträcka sig från några veckor till en månad.
Ungefär 25 % av trafikskadorna leder till en invaliditetsgrad som inte överstiger 9 %. Dessa fall behöver därför inte prövas i den offentligt reglerade Trafikskadenämnden. Resterande 10 % är så svåra fall att de tar nästan 50 % av skadereglerarnas tid. Det handlar om allvarliga skador som avsevärt påverkar människors hälsa och ekonomi. De skadorna tar så lång tid därför att varje skada ska bedömas individuellt, och den skadelidande ska ha samma ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat.
Ett sätt att lösa problemet är att börja göra någon schablonmässig utbetalning i stället för att gå in och titta på varje individuell skada och hur personen har haft det med ekonomin tidigare. Tror Jan Ertsborn att det skulle vara en lösning?