Herr talman! Utrikesutskottet gör positiva
uttalanden om den socialdemokratiska motionen
beträffande utvidgning av sanktionerna mot Unita
och förlängning av mandatet för utökning av FN:s
fredsbevarande styrkor i Angola.
Utskottet säger att förhållandena i Angola efter
valen är djupt oroande. Det återupptagna
inbördeskriget har lett till mänskliga tragedier och
omfattande ödeläggelse. Underlåtenheten, främst
från Unita och dess ledare Jonas Savimbi, att följa
säkerhetsrådets uppmaningar att avbryta
krigföringen och att respektera såväl fredsavtalet
från 1991 som utgången av valen i september 1992
framtvingade säkerhetsrådets beslut om
sanktioner.
Utskottet förklarar att det är dess förhoppning att
säkerhetsrådets bestämda hållning och vilja att om
nödvändigt vidta ytterligare sanktioner mot Unita
skall leda till att kriget upphör och fredsprocessen
återupptas. Det sägs också att det skall finnas hög
beredskap från svensk sida att ta initiativ till vidare
åtgärder inom FN:s ram och till att verka för
ytterligare sanktioner som säkerhetsrådet kan
komma att besluta om.
Beträffande fortsatt FN-närvaro sägs att man från
svensk sida skall verka för en fortsättning och att
den ges en i förhållande till uppgiften lämplig
omfattning. Det noteras slutligen att Sverige i
likhet med övriga nordiska länder har vädjat till
parterna i Angola att inställa fientligheterna och ge
omedelbart tillträde för humanitära insatser. Vi
socialdemokrater står bakom dessa uttalanden.
Det har nu gått ytterligare en dryg vecka sedan
utskottet skrev sitt utlåtande. Någon vapenvila har
ännu inte inträtt, och mandatet för FN:s
fredsbevarande styrka går ut om 14 dagar.
Visserligen har parterna under tryck från FN-
medlaren Beye och USA enats om en dagordning
för förhandlingarna. Men några förhandlingar har
inte kommit till stånd. Det finns en stark skepsis
mot att överläggningarna verkligen skall komma i
gång och i än högre grad att de kan leda till resultat.
Svåra hinder återstår fortfarande. President
Eduardo Dos Santos har bestämt avvisat Unitas
krav om en övergångsregering, då detta skulle vara
detsamma som en ogiltigförklaring av de allmänna
val som MPLA segrade i. Unita vägrar fortfarande
att godta valresultatet, trots att internationella
observatörer har betecknat valet som fritt och
hederligt. Lösningen är inte att sträva efter ett
maktfördelningsavtal utan givetvis att acceptera
valresultatet.
I Zambias huvudstad Usaka fortsatte i förra veckan
försöken att mäkla fram ett fredsavtal.
Förhoppningarna om ett snabbt genombrott
dämpades dock sedan förhandlingarna bröts upp i
olika arbetsgrupper. Enligt min mening är det
nödvändigt att snabbt besluta om en förlängning av
FN-mandatet.
Savimbi och Unita har ställt orealistiska krav och
insisterat på Unitaförvaltning i minst fyra av
Angolas provinser. Detta står helt i strid med det
som är uppenbart efter valutgången, nämligen att
centralmakten i Luanda skall styra hela landet.
Det behövs ytterligare påtryckningar och press mot
Unita för att uppnå vapenvila, tillämpning av
fredsavtalet och tillbakadragande av Unitas
militära styrkor från områden som erövrats efter de
allmänna valen. En utvidgning av FN-sanktionerna
skulle förvisso utgöra ett sådant
påtryckningsmedel. Sverige bör sålunda agera för
såväl förlängning av FN-mandatet som en
utvidgning av sanktionerna. Det kan i detta
sammanhang vara av intresse att notera vad Unitas
fåtaliga sympatisörer i Sverige anser om de
hittillsvarande FN-sanktionerna. De säger att
sanktionerna sannolikt inte betyder något reellt för
Unita men väl PR-mässigt. Det gäller verkligen att
åstadkomma effektiva sanktioner mot Unita.
Den liberala tidningen The Guardian i
Storbritannien skrev nyligen att Storbritannien,
liksom resten av det internationella samfundet, har
gjort sig skyldigt till ett väldigt negligerande och en
underlåtenhet att uppfylla sitt ansvar för Angolas
folk under de senaste 17 årens krig. Tidningen
riktar skarp kritik mot Unita för det systematiska
spridandet av desinformation, hat och förgiftning
av landets framtid.
Trots att en ökad livsmedelshjälp når ut till olika
delar av Angola riskerar fortfarande tusentals
angolaner att dö av svält. Om kriget inte upphör till
år 2000 kommer man att nå väldiga siffror som
saknar motsvarighet i övriga delar av världen.
FN:s världslivsmedelsprogram, WFP, som ordnar
hjälpinsatsen i Angola har riktat starka maningar
till världssamfundet. WFP säger att man under
november räknade med att kunna flyga ut drygt
1 300 ton livsmedel per vecka, att jämföra med de
2 300 ton som delades ut under oktober månad.
Detta ger anledning till förnyade ansträngningar
för fred och hjälp åt Angola.