Herr talman! När jag för en stund sedan sade att det
råder en samsyn bland flertalet av riksdagens
ledamöter gjorde jag en mental reservation för
Birger Hagård. Hans inställning till Unita är ju
känd ända sedan den tid då Unita var aktör för
Sydafrikas destabiliseringspolitik i Angola. Redan
då tyckte Birger Hagård att Unita var en
organisation man kunde sympatisera med. Jag
noterar att han inte har ändrat uppfattning.
Den historiebeskrivning som Birger Hagård gav
uttryck för tror jag att han är tämligen ensam om
att vilja använda sig av. Jag skall inte gå in på
detaljerna i den beskrivningen.
Det är klart att det finns punkter i valproceduren i
Angola som man kan invända mot. Jag beklagar
också att det inte fanns en starkare FN-närvaro.
Men det konstaterandet leder inte till att det finns
anledning att ifrågasätta att valresultatet på ett
någorlunda rimligt sätt avspeglade människornas
uppfattning. Det var först då man i Unita insåg att
man förlorat valet som man ville underkänna det.
Birger Hagårds inställning avslöjades när han
undrade varför Unita skulle ge sig in i diskussioner
som skulle kunna leda till att den egna positionen
försvagades. Unita har med militära medel och
grymma terrormetoder skaffat kontroll över en
mycket stor del av Angolas yta. Birger Hagård kan
inte se någon anledning för Unita att avstå från sina
militära vinster bara därför att majoriteten av
Angolas folk vill ha en annan regering. Det innebär
att vapnen skall härska. Det är det Unita har vunnit
med våld som skall gälla -- inte demokratiska val.
Det må vara Birger Hagårds uppfattning. Jag är
ganska förvissad om att han är tämligen ensam om
den synen på hur politik skall bedrivas.