Herr talman! ''Mimi blev bara tre år. Unita
mördade henne, på samma sätt som de genom sitt
krig har dödat nästan 200 000 andra angolaner
under det senaste året.
Mimi fick aldrig veta hur det är att leva med tak
över huvudet, för hon bodde tillsammans med
mamma Rosa i ruinerna av ett hus i centrala
Angola. Rosa bosatte sig i den urblåsta affären i
Cacula 1983, när kriget tvingade hennes familj att
fly från hembyn. Hon var tonåring då. Sedan dess
har hela hennes stora släkt dödats eller
''försvunnit'. Bara Rosa och en yngre syster bor
kvar i ruinen utan tak.
Ett tak kunde ha räddat Mimis liv. Men nu fanns
det inget tak som bromsade upp granatens
visslande färd från ovan mot den lilla
barnkroppen.''
Detta var ett citat hämtat ur Afrikagruppernas
Afrikabulletinen, som har ägnat ett helt nummer åt
situationen i Angola och Moçambique. Som vi vet
är bakgrunden att demokratiska val har genomförts
i Angola. Men den ena parten, Unita, har inte
accepterat resultatet utan har fortsatt sin
terrorverksamhet mot civilbefolkning med
förstörelse av människor, byar och städer som
följd.
Som sägs i betänkandet har det senaste årets
inbördeskrig krävt ungefär 200 000 människors liv.
Hundratusentals människor har därutöver tvingats
fly. FN har varnat för en svältkatstrof av samma
omfattning som Somalias.
Tio miljoner minor finns utspridda. Detta skapar
oerhörda lidanden för befolkningen. Alla de försök
som FN har gjort för att få slut på Unitas
terrorverksamhet har inte gett någon större
utdelning.
Det finns nu bindande sanktionsbeslut mot Unita.
Den 15 december skall eventuellt ytterligare
åtgärder vidtas, om det inte dessförinnan visar sig
att Unita respekterar de demokratiskt fattade
besluten.
Allt tyder på att Unita är en lika grym och
oberäknelig organisation i dag som den var från
början. Det enda vapen som biter på dessa banditer
är effektiva sanktionsåtgärder och en fortsatt FN-
närvaro samt massiva humanitära insatser.
Utskottet håller dörren öppen för ytterligare
sanktionsåtgärder, eftersom man inte är säker på
hur Unita skall agera vid de samtal om att skapa
fred i Angola som nu pågår i FN:s regi.
Även när det gäller frågorna om fortsatt FN-
närvaro är man från utskottets sida mycket
bestämd. För att den pågående fredsprocessen skall
kunna leda till ett positivt resultat krävs en fortsatt
FN-närvaro. Detta gäller också beträffande
ytterligare humanitära insatser. Alf Svensson har
gett löfte om att så skall ske.
Jag vill instämma i det som sägs i betänkandet och
notera det betydelsefulla i att det är ett enigt utskott
som står bakom dessa ställningstaganden.
Herr talman! När det gäller ytterligare sanktioner
vill jag påpeka att det är viktigt att stoppa tillförseln
av bl.a. vapen till Unita från Zaire. Detta kan göras
genom en effektiv bevakning av bl.a. de vägar som
förbinder Angola och Zaire. För detta krävs
naturligtvis FN-styrkor. Det är nödvändigt att
medlemsländerna ger FN erforderliga bidrag till en
sådan styrka.
Jag vill också ta upp det faktum att vapenvilan och
fredsprocessen, som vi trodde var på gång, har
stannat av. Kriget har intensifierats enligt de
senaste dagarnas rapporter. Det är därför ett
betydelsefullt steg av Sveriges riksdag, att vi håller
dörren öppen för ytterligare åtgärder för att till
varje pris försöka stoppa kriget i Angola och på
olika sätt ger humanitärt stöd till dess befolkning.
Det är minst lika viktigt i dag som när kriget
började.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.