Herr talman! Först vill jag säga att inte heller jag, tydligen i likhet med Jan Ertsborn, är någon större sportfantast. Det är kanske därför som min bild av mina manliga medresenärer på tågen är lite sned. Det är möjligt. Men nu övergår jag till Yvonne Anderssons inlägg.
Herr talman! Jag kan hålla med om att frågan om fler kvinnor i företagens styrelser också är en mansfråga.
Jag valde den andra dimensionen, för jag menar att det också är en kvinnofråga, som jag sade. Jag tycker att det är viktigt att man har de här infallsvinklarna. Visst handlar det också om att manssamhället måste ändras; det är självklart. Det var delvis det som jag och även Andreas Norlén försökte peka på. Det är mycket frågan om bristen på förändringsbenägenhet i manssamhället som är orsaken.
Jag tänkte bara kort ställa en fråga eftersom Yvonne Andersson sade: Vi får väl se om det blir så. Jag fick en känsla av Yvonne Anderssons anförande att det är ödet som avgör hur det går. Om ni anser att kvotering, som i andra sammanhang har visat sig vara ett ganska effektivt redskap, ska förkastas - på vilket sätt är ni då beredda att försöka påverka det här? Och är ni över huvud taget beredda att försöka påverka, eller är det bara ödet och slumpen som ska avgöra om vi får fler kvinnor i våra styrelser? Jag skulle vilja veta om ni är intresserade av att på något sätt konkret påverka situationen.