Herr talman! Först yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla motioner.
Jag vill främst bemöta de frågor som rör könsfördelning i bolagsstyrelser där oppositionen vill lagstifta om antalet kvinnor i bolagsstyrelser och föreslår en gräns på 40 procent. Detta säger vi nej till. Vi tror inte att det är rätt väg att gå. Därför vill vi inte heller ha en utredning i riktning mot detta.
Jag anser att det faktum att man ska lagreglera så att just vi kvinnor får sitta i styrelser är ett handikapp i sig. Vem vill ha en post enbart för det faktum att man är man eller kvinna? Poängen är väl i verkligheten att vi vill ha in det kvinnliga i företagens styrelser och en jämn könsfördelning också i väldigt många andra sammanhang.
Herr talman! Jan Lindholm sade att detta är en kvinnofråga. Det är det väl ändå inte alls. Det är ju en mansfråga. Det är männen som ska välja att lyfta fram de kvinnliga perspektiven och välkomna kvinnor till styrelserna. Det tycker inte jag är en kvinnofråga. Redan där går våra meningar isär.
Herr talman! För min del är utgångspunkten att alla människor har ett lika värde. Jämställdhet är att varje person oavsett kön har makt över sitt eget liv och bedöms efter sin förmåga. Därför måste alla fördomar undanröjas och inga nya upprättas som förhindrar jämställdhet. Respekten för varandra alldeles oavsett könstillhörighet är grunden för ett jämställt samhälle.
Vi deltar alla i kampen mot de traditionella mönster som diskriminerar i samhället och som ofta är till männens fördel. Jag kan inte påstå att alla dessa mönster har med makt att göra. Det kan bero på historiska och kulturella förhållanden alldeles oavsett detta.
Jag kan nämna ett exempel. I kampen för den kvinnliga rösträtten fanns en vision om hur de kvinnliga perspektiven skulle komma till uttryck. Det tog ungefär 70 år från rösträttens tillkomst år 1921 innan andelen kvinnor i Sveriges riksdag blev märkbar.
Vid ett seminarium för ungefär tre år sedan i riksdagen framkom det att det ser bra ut till det yttre med jämställdheten men att det ändå råder attityder där män är överordnade och kvinnor underordnade. Män dominerar utan att märka det hävdar en del kvinnor. Andra menar att riksdagen är en gammaldags arbetsplats, och då råder de manliga strukturerna. Andra kan åter peka på hur kvinnor har fått en dominerande ställning i utskottsarbetet.
Kvinnor representerar inte alltid de kvinnliga perspektiven. Att allt fler kvinnor skulle garantera genomslag för dessa fungerar inte alltid. Det har vi också en hel del erfarenheter och forskning om. Det finns kvinnor som har fått viktiga poster och bra styrelseposter men i realiteten tenderar att följa mansnormen och anammat de manliga perspektiven. Därför har vi fortfarande i näringsliv och offentlig förvaltning normer med mannen som utgångspunkt.
Jag tror att just de strävanden efter jämställdhet som begränsar sig till att vara kvantitet egentligen inte gynnar jämställdheten i sig. Det handlar om att lyfta fram de delar som kvinnor ofta är bärare av och att uppvärdera de värderingarna. Det är bättre att förstå djupet i jämställdheten som en kvalitet och att det är lika mycket värt som det manliga. Det tror jag endast kan påskyndas om vi låter människor själva få välja och om vi låter företagen få avgöra.
Om det blir den utveckling som Jan Lindholm hävdar och det blir bättre företagande för att man får in en annan och annorlunda kompetens i styrelserna kommer naturligtvis utvecklingen att gå vidare. Det är precis som Andreas Norlén påpekade.
Herr talman! Jag anser att den verkliga jämställdheten sker i det tysta i människans väsen. Det handlar om en djup respekt för vad varje människa oavsett kön verkligen kan dela med sig av. Kvotering kan visserligen ha ett berättigande i vissa fall för speciella insatser. Men det kan till och med motverka sitt syfte i andra fall.
Det tror jag att det skulle göra när det gäller bolagsstyrelser. Det skulle kunna finnas kvinnor som får gå in i bolagsstyrelser där de bara blir ett alibi för att bolagsstyrelsen är jämställd. Därför tror jag att det är viktigt att vi på allvar går igenom egna värderingar och attityder och funderar på hur vi själva handlar i olika situationer.
Även bland de lyssnande i en publik som denna kanske vi kvinnor möter män och vice versa med attityder som vi kan karakterisera som icke-jämställda.