Herr talman! Frågan om fler kvinnor i bolagsstyrelser är inte bara en fråga om demokrati, utan det är också en kvinnofråga. Betydligt fler kvinnor än män väljer att åka kollektivt. Kanske är det för att kvinnor förväntas klara både karriär, barn och hem. Många kvinnor tar även hand om en vilsen make, sina egna föräldrar och ibland även den vilsne makens föräldrar när de behöver omsorg. Då är det bra med kollektivtrafik.
Hur många kvinnor har jag inte sett använda tågresan till att förbereda föredragningar och presentationer som de själva eller deras manliga chefer ska hålla senare på dagen? Ingen styrelse skulle klara sig utan beslutsunderlag som ofta är framtaget och också presenterat av kvinnor. De män som väljer tåget är inte så många, men de använder i betydligt högre utsträckning restiden till att prata sport och annan hobby med tillfälliga medresenärer.
Villkoren är alltså olika för män och kvinnor, och man kan inte annat än att beundra den beslutsamhet som oftast ligger bakom framgångsrika kvinnor.
Detta föranleder mig, herr talman, att påpeka betydelsen av en väl utbyggd infrastruktur som ett av många bidrag för att underlätta för kvinnor att klara de högt ställda kraven. En utbyggnad av exempelvis Dalabanan och ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge skulle underlätta för många kvinnor i Dalarna att våga ta steget till styrelsesammanträdena vid Arlanda och i Stockholms innerstad.
Visst sker det förändringar, men fortfarande är det vanligare att männen prioriterar jobbets krav före barn och familj än att kvinnorna gör det. Moderna män har i ökad utsträckning, som tur är, lagt sig till med ett mer kvinnligt beteende på detta område. Men det betyder faktiskt att behovet av mer plats på spåret blir ännu viktigare om även männen börjar ställa större krav på tillgänglighet för att ta plats i ett styrelserum.
Som talmannen säkert förstår är det reservation 2 i betänkandet som jag försöker tala mig varm för och som jag också yrkar bifall till.
Vi i Miljöpartiet anser att bolagen har fått mer än tillräckligt med tid på sig för att ändra på den snedfördelning som råder i de flesta bolagens styrelser. Det är nu hög tid för riksdagen att lagstifta om att det underrepresenterade könet inte ska tillåtas att utgöra mindre än 40 procent av antalet ledamöter i styrelsen.
Det är dags för kvotering. Det räcker uppenbarligen inte med bra barnomsorg, bra kollektivtrafik och bra utbildning som stöd. Det räcker inte att kvinnor numera är mer framgångsrika än männen på våra universitet och att de företag som vågat ta in fler kvinnor i sina styrelser är de företag som är mest framgångsrika. Det räcker uppenbarligen inte ens med ett hot om lagstiftning för att företagen ska förstå sitt eget bästa.
Herr talman! Det ligger inte i tidsandan att värna gammalt skråtänkande. Vi i riksdagen måste hjälpa näringslivets nomineringskommittéer ut ur bunkrarna. För att klara konkurrensen med omvärlden behöver vi fler kvinnor i bolagens styrelserum.
Jag skulle, herr talman, kunna prata länge om kvinnornas roll för att ställa om näringslivet till långsiktigt hållbar produktion och en helt ny inriktning i produktionens innehåll som ökar möjligheten för oss att klara utmaningen från det ständigt förändrade klimatet. Men jag väljer att sluta här och yrkar bifall till reservation 2.