Herr talman! Det första problemet är att jag tror på varken slump eller öde. Jag tror att det finns mycket bakom som styr den fortsatta utvecklingen och så vidare.
Jan Lindholm säger att det har visat sig att kvotering är bra. Jag tog upp exemplet just från riksdagen. Det har visat sig att man får fler kvinnor - ja. Men det är inte alltid så att det kvinnliga och de kvinnliga värderingarna får genomslag i verksamheten.
När vi talar om att vi ska ha fler kvinnor i bolagsstyrelserna måste målet ändå vara att det är just det specifika som kvinnor för in i en bolagsledning som vi vill åt. Det är därför vi vill ha fler kvinnor. Jag tycker att vi lite grann missar kärnan i frågan med en sådan ökad kvantifiering. Det är det jag har invändningar emot.
Jag tror nämligen att om vi på allvar ska ta vara på det här ska Jan Lindholm och alla andra män vilja ta upp ett kvinnligt perspektiv för prövning i en aktuell situation. Det är lätt att stå och säga saker. Jag tänker på replikskiftet mellan Andreas Norlén och Jan Lindholm. Det är lätt att stå och säga att det ska vara på ett visst sätt. Men har Jan Lindholm någon gång trätt åt sidan för att det finns en kvinna som skulle kunna bidra med annan kompetens i just den situationen?
Det handlar om den som är företagsledare och har drivit ett företag. Jag har själv gjort det, och jag skulle inte vilja ha in fler män i styrelsen bara för att de är män. Men jag vill ha in himla många män om de kommer med en kompetens och ett synsätt som gör att företaget går framåt. Det är lite grann dit jag vill komma.