Fru talman! Många av de svar som vi får är
mycket märkliga.
Vad direktivet anför är att man skall kunna bedri-
va jakt på vissa arter om det finns följande skäl: hän-
syn till människors hälsa och säkerhet, hänsyn till
flygsäkerhet, för att förhindra skador på gröda, bo-
skap, skog, fiske, vatten och för att skydda flora och
fauna. Det står ingenting om att man skall ta hänsyn
till att jägare vill jaga. Det är alltså fågeldirektivet
som vi diskuterar, och där utgår jakten inte från jäga-
ren utan från fågeln. Det vi diskuterar nu är inte en
allmän jakt utan jakt under häckningstid.
Det finns många människor som delar uppfatt-
ningen att det kan vara berättigat med jakt. Men att
jaga under den tid då det finns smått i markerna är det
också många jägare som tycker är mycket tveksamt.
Det är inte bara morkullan som har smått i markerna
precis under tiden för jakten, utan det har också kid,
hararungar osv.
På min fråga om man först skall undersöka om det
finns någon annan lämplig lösning är svaret att jägar-
na inte har något annat att skjuta på. Det är ett mycket
märkligt svar, måste jag säga. Jag hoppas att det är en
av de frågor som kommissionen har krävt förtydli-
gande på.
När det gäller om det är ett hot mot arten undrar
jag om detta innebär att vi har att vänta oss mer jakt
på andra arter. Det finns ju arter som det finns betyd-
ligt fler individer av än morkulla. Betyder det att det
finns många arter för vilka vi kan se nya jaktformer?
Varför i så fall inte tillåta jakt på t.ex. lövsångare eller
bofink? Det går ju inte att svara så generellt, utan vi
måste titta litet grand på den situation som vi befinner
oss i.
Jag skulle vilja höra litet om begränsningen. Har
man bestämt sig för ett visst antal som får skjutas?
Har man t.ex. börjat göra en inventering av hur
mycket morkulla som finns kvar? Att ange siffran
200 000-600 000 innebär en oerhörd spännvidd.
Finns det 200 000 morkullor kanske man skall ha en
sorts jakt, om man absolut skall bedriva jakt. Finns
det 600 000 kanske man kan tillåta en annan sorts
jakt. Därför vill jag höra vilka begränsningar minis-
tern föreslår utifrån populationens storlek.
Jag vill också höra några kommentarer till statisti-
ken. Man har nämligen gett svaret till kommissionen
att man anser sig ha bra statistik. Man säger att den
årliga avskjutningen omfattar ungefär 30 000 indivi-
der.
Men Jägareförbundet säger själva att statistiken är
mycket darrig och att man därför vill förbättra den.
Tittar man på den statistik som har gällt under år då vi
inte har haft vår- och sommarjakt, så ser man att det
då skjuts mellan 2 000 och 3 000 morkullor. Det är
väl egentligen det här det handlar om; att det är svårt
att jaga morkulla under hösten. Morkullan är ju natt-
sträckare. Den ger sig inte så mycket till känna på
hösten.
Jag måste säga att jag tycker att det här är oerhört
oetiskt av Sverige. Vi har varit en nation som har
drivit fågelfrågor och gått emot andra länders tradi-
tionella jakt. Nu hänvisar vi själva till traditioner som
det dessutom är tveksamt om de har funnits. I Italien
har man t.ex. jagat småfågel på limsticka. Det är vad
man kallar för traditionell jakt. Den har funnits under
flera hundra år. Och det är en jakt som Sverige
mycket starkt har gått emot. Vi har också fått mycket
sympati i internationella sammanhang för att den skall
förbjudas.
Naturligtvis har Sveriges anseende när det gäller
de här frågorna fått en allvarlig knäck av jordbruks-
ministerns agerande. Jag hoppas verkligen att kom-
missionen tar jordbruksministern i örat och talar om
att jakt under häckningstid inte är etiskt.
Dessutom ifrågasätter jag starkt att skjuta på mor-
kulla som vill synas och som sträcker under vårkväl-
lar. Vi är många som uppskattar morkullan under den
här tiden. Vi är många som är oroliga för den syn som
man börjar få på jakten. Det är alltfler som vill jaga
och alltfler som vill ha skottillfällen. Om det inte finns
en begränsning när det gäller hur den här försöksverk-
samheten skall bedrivas finns det stor risk för att det
skjuts betydligt fler än 30 000 under det kommande
året, framför allt eftersom det finns risk för att det är
det sista året.
Under Un der 1800-talet sköts både ugglor och
rovfåglar. Anser Annika Åhnberg att vi skall återgå
till den traditionen också?