Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt att läg-
ga mig i den här debatten. Men ibland när man läser
svaren på interpellationer blir man minst sagt häpen,
och det här är ett exempel på den typen av svar.
Jag är inte emot jakt i alla former och har inte så
stora invändningar mot att man jagar, men som ornito-
log sedan 30 år tillbaka måste jag ändå reagera när jag
ser hur förutsättningarna förändras för jakt på en fågel
som morkulla.
Vi blev ju av med sommarjakten på morkulla. Det
var ju någonting som applåderades av ornitologer och
i naturkretsar. Nu får vi tillbaka den under beteck-
ningen försökjakt. Det är ett av de begrepp som jag
reagerar över i interpellationssvaret. Vad är det då
man försöker att åstadkomma? Man kan läsa sig till
att avsikten med ändringen i försöksverksamheten
med begränsad sommarjakt på morkulla är att man
skall se på vilket sätt man kan fortsätta jakten. Det
andas ju en inställning att det är viktigt att man får
fortsätta med jakten.
Jordbruksministern använder här uttrycket tradi-
tionsrik sommarjakt. Då blir jag oerhört bekymrad.
Detta indikerar på något sätt att det skulle finnas en
rikedom och ett värde i att döda fåglar i häckningstid.
Jag har väldigt svårt att förlika mig med den sortens
inställning.
Det är viktigt att vi får klart för oss om försöksjak-
ten är till för att utöka eller att avveckla jakten på
sommaren. Om man nu är osäker på vad jakten får för
effekter, vore det då inte rimligare att tillämpa någon
form av försiktighetsprincip under den tid som utvär-
deringen pågår? I stället väljer regeringen att tillåta
jakten, om än i en något mer begränsad form. Det är
inte någon rimlig hållning att göra det. Jag skulle vilja
veta hur jordbruksministern försvarar inställningen att
man skall tillåta försöksjakten i stället för att avvakta
med en förändring.
Jag skulle också vilja höra hur jordbruksministern
ser på detta med traditioner. Vad är det för traditioner
vi vill bevara egentligen? Det finns ju massor av tra-
ditioner i det här landet som vi inte till något pris vill
bevara. Det finns massor av traditioner som vi har
övergett. T.ex. hade vi i början av seklet en tradition
att kvinnor inte fick rösta osv. Det finns en massa
sådana exempel. Nu kan jordbruksministern natur-
ligtvis invända att det inte går att göra sådana att
jämförelser, att det är fullständigt hårresande att göra
det. Självfallet håller jag med om det, men jag gör det
för att fokusera på begreppet traditionsrikt och att det
skulle vara någon sorts värde i att bevara den här
typen av tradition. Det måste väl ändå vara rimligt att
man, när man fattar sådana här beslut, tänker efter om
detta är en rimlig tradition som är värd att bevara. Är
den så viktig och har det värde och den rikedom att
man måste tillåta försöksjakt för att utvärdera om
jakten strider mot direktiven eller på något sätt skadar
artens fortlevnad. Det måste vara rimligare att använ-
da försiktighetsprincipen. Därför skulle jag vilja veta
hur jordbruksministern ser på värdet av försöksverk-
samheten med morkulljakt i förhållande till hur den-
na tradition skall värderas i framtiden.