Fru talman! Lika häpen som jag var över det
skriftliga svaret, lika besviken blir jag nu över det
muntliga svaret som kompletterar. Jag kan bara tolka
det på det sättet att jordbruksministern tycker att det
finns ett stort värde i att skjuta fåglar i häckningstid,
att det är en sorts rikedom.
Jordbruksministern försvarar ju den här försöks-
verksamheten och undviker helt och hållet att bemöta
frågan om försiktighetsprincipen, att man faktiskt
skulle kunna ha givit det här ett moratorium tills man
hade hunnit undersöka om det strider mot fågeldirek-
tivet eller inte.
Sedan till detta att det är ett önskemål från många.
Ja, från jägarna - och de är ju många. Det är klart att
de har önskemål. Men det är väl inte så man skall
argumentera om man nu har att göra med en art som
på något sätt kan vara hotad? Skall man då experi-
mentera med den här artens överlevnad? Skall man
också bortse från de etiska frågorna bara för att det
finns några som vill det? Herregud, skulle vi ha den
formen av försvar för vårt handlande så vore det väl-
digt mycket som vi skulle tillåta för att det finns
många som vill det.
Och så försvaras detta, något som jag nästan vill
beteckna som ett skamgrepp, med att August Strind-
berg har skrivit om det! Det finns massor av författare
som jag skulle kunna ta upp som har skrivit mycket
stolligheter i sina dagar. Det kan ju knappast vara
rimligt att man som jordbruksministern använder det
som ett slags förstärkning av argument och därmed
undviker att diskutera de centrala frågorna.
August Strindberg får ha vilken status som helst i
vems ögon som helst, men nu talar vi ju inte om litte-
rära verk. Vi talar om levande varelser som faktiskt
har ett beteende som gör att de blir väldigt lättåtkom-
liga. Dem ger man sig på på det här sättet.
Det är väldigt märkligt att man tycker att man kan
forsätta med den här typen verksamhet och bara kalla
det för försök. Man skulle faktiskt kunna göra utvär-
deringar under betydligt mer tilltalande former.