Fru talman! För att börja med det sista tycker jag
att det var intressant att höra att vi inte ska göra det.
Det har nämligen varit något av ett huvudtema i den
nationella folkhälsokommittén att det gäller att på-
verka löneskillnaderna. En måttstock på hur samhäl-
let lyckas med folkhälsan är Gini-koefficienten, dvs.
hur stor spridningen av löner är. Det finns med i det-
ta. Det är också en socialistisk majoritet som har
föreslagit detta, så jag trodde att det var förankrat
även i utskottet. Tydligen var det inte det, och det var
ju intressant i sig.
Sedan gör naturligtvis Kent Härstedt en välvillig
tolkning, och det kan jag förstå, av vad man säger.
Men vad man säger är faktiskt att om utvecklingen
fortsätter som hittills kan vi se fram emot ökade
vårdkostnader och risk för minskad arbetsinsats och
produktivitet samt att alla som oavsett nivå har le-
daransvar i våra offentliga verksamheter osv. måste ta
ett ansvar för bättre folkhälsa. Som skäl anger man att
Folkhälsoinstitutet har räknat fram att en otränad
person utnyttjar 20-25 % av sin teoretiska arbetska-
pacitet medan en som man tränat upp, så att säga,
nyttjar 40-50 %. Därför ska man göra det: just därför
att det finns vinster att göra och att man ökar produk-
tiviteten. Det finns inget där om att individen mår bra
om han är tränad och att det är för den skull, utan det
är samhället och produktiviteten det gäller.