Herr talman! Folkhälsoarbetet bedrivs och bör i
ökad utsträckning bedrivas brett i många samhälls-
sektorer. Förebyggande hälsoarbete och samhällsför-
ändringar som har hälsofrämjande effekter har inte
minst i vårt eget land starkt bidragit till internationellt
sett goda folkhälsoresultat. Förbättrad hygien, bättre
kost, bättre bostadsförhållanden och förbättrad ar-
betsmiljö är viktiga exempel som mycket verksamt
bidragit till goda folkhälsotal.
För några veckor sedan diskuterade vi i denna
kammare sjukvårdsfrågor. Det känns angeläget att
understryka att vi måste klara av att förbättra insat-
serna i hälso- och sjukvården, samtidigt som vi måste
förstärka insatserna i det breda, förebyggande folk-
hälsoarbetet. Vi måste klara av att gå på båda benen.
Sverige kan uppvisa jämförelsevis goda resultat
vad gäller hälsotillståndet. Medellivslängden är bland
de högsta i världen vad gäller både kvinnor och män,
och spädbarnsdödligheten är lägst i världen. Det finns
fler jämförelser att göra på hälsoområdet som är po-
sitiva ur svensk synpunkt.
Tittar man närmare på ohälsotalen finner man
emellertid att bilden är mycket mer komplicerad och
inte alls så entydigt ljus. Hälsotillståndet är klart re-
laterat till vilken samhällsgrupp man tillhör och under
vilka sociala betingelser man lever. Klass och kön har
stor betydelse.
I min hemstad Göteborg är ohälsotalet nästan fyra
gånger högre i den stadsdel som har det högsta ohäl-
sotalet jämfört med den stadsdel som har det lägsta
ohälsotalet. Medellivslängden för män är tio år lägre i
stadsdelen med det högsta ohälsotalet jämfört med
stadsdelen som har det lägsta ohälsotalet. För kvinnor
är skillnaden här 7 ½ år, men kvinnor uppvisar å
andra sidan generellt betydligt högre ohälsotal än
män.
Dessa siffror är inte ett resultat av tillfälligheter.
De höga ohälsotalen i vissa stadsdelar och i vissa
befolkningsgrupper samvarierar tydligt med hög
arbetslöshet, låg inkomst, låg utbildningsnivå och
andra sociala och ekonomiska faktorer.
Det är enligt Vänsterpartiets mening utomordent-
ligt viktigt att motverka de ökade klyftor som uppstått
under 90-talet också vad avser hälsotillståndet.
Det finns internationella forskningsrapporter som
pekar på att samhällen med stora ekonomiska klyftor
tenderar att ha sämre folkhälsoresultat än länder med
en jämnare ekonomisk fördelning. Stora sociala
klyftor åtföljs av stora hälsoklyftor. Fler människor
drabbas och dör av sjukdomar och skador som skulle
kunna förebyggas. En sådan utveckling i Sverige är
enligt Vänsterpartiets mening oacceptabel. Därför
menar vi att klyftorna i stället måste minska.
Som jag tidigare berörde uppvisar kvinnor ge-
nomgående högre ohälsotal än män. Kvinnor har
längre livslängd men drabbas i större utsträckning av
sjukdomar, skador och ohälsa än männen. Under 90-
talet kunde vi glädjande nog konstatera en sjunkande
dödlighet i alla grupper utom en, kvinnor i s.k. okva-
lificerade arbetaryrken. Där låg dödligheten kvar på
samma nivå. Forskning och samhällsförändringar
måste i betydligt ökad utsträckning ta fasta på dessa
skillnader och verka för förändringar som gynnar
kvinnorna.
I ett brett förebyggande folkhälsoarbete måste
många aktörer samverka och dra åt samma håll. Det
gäller naturligtvis också hälso- och sjukvården, inte
minst första linjens sjukvård, primärvården. Vänster-
partiet har därför i en reservation understrukit vikten
av att folkhälsoperspektivet och det förebyggande
områdesanknutna arbetet får en mer central plats i
primärvårdens utveckling när nya resurser nu till-
kommer och trenden av stora nedskärningar som
präglat 90-talet bryts. Primärvården är också utomor-
dentligt central som samverkanspartner i ett samlat
folkhälsoarbete.
Ett område som måste ägnas stor uppmärksamhet
i det fortsatta arbetet är den växande problematiken
med stressrelaterad ohälsa och det som ibland kallas
negativ stress. Hos många människor är stressen
kombinerad med upplevelser av maktlöshet och av-
saknad av möjligheter att förändra sin livssituation.
Känslan av maktlöshet gäller inte bara för situationen
i arbetslivet, utan den gäller också i andra livssitua-
tioner. Det är inte minst kvinnor anställda i offentlig
sektor som är särskilt utsatta. Där har också sjukfrån-
varon ökat mycket markant under senare år.
Det finns säkert många samverkande förklaringar
till denna utveckling, men nedskärningar, omorgani-
sationer, arbetslöshet eller hot om arbetslöshet, hård-
nande ekonomiska villkor och ständigt återkomman-
de budskap om att arbetet måste effektiviseras sliter
oerhört hårt på de människor som är berörda. Denna
utveckling måste brytas, och lokalt måste arbetsgi-
varna i samverkan med personalföreträdare och de
direkt berörda komma fram till åtgärder.
Men det finns stor anledning också för samhället
och oss politiskt valda att fundera över strukturella
förändringar, t.ex. när det gäller arbetstidsförkortning.
Vänsterpartiet anser att frågan om betydelsen av ar-
betstidens längd och förläggning för folkhälsan bör
utredas.
Tobak och alkohol är enskilda områden som har
en mycket stor betydelse för folkhälsoutvecklingen.
Det är av utomordentligt stor vikt att utvecklingen
med minskad rökning fortsätter, och förslaget i vår-
propositionen om att ge Statens folkhälsoinstitut 30
miljoner kronor årligen 2002-2004 för att förstärka
arbetet med tobaksprevention är ett förslag som kan
verka i den riktningen. Vi förutsätter att det to-
bakspreventiva arbetet kommer att ha en långsiktig
strategisk inriktning och att det bedrivs nationellt
samordnat.
På alkoholområdet är utvecklingen mer bekym-
mersam. Den uppluckring av den restriktiva alkohol-
politiken som vi fått se under senare år riskerar att få
mycket negativa följdverkningar. Vi ska i denna
kammare diskutera ett betänkande om alkoholfrågor
om några veckor. Jag nöjer mig här med att påpeka
att totalkonsumtionen sakta men säkert tycks vara på
väg uppåt, och vi vet att sambanden mellan ökad
totalkonsumtion och ökade alkoholskador är mycket
tydliga. Det är mycket betänkligt för folkhälsout-
vecklingen.
Vänsterpartiet har också i en reservation pekat på
vikten av att höja kunskapsnivån i samhället om ho-
mo-, bi- och transsexuellas livssituation, inte minst
bland nyckelgrupper som hälso- och sjukvårdsperso-
nal. Det har tagits en del initiativ på området, och det
är bra. Men ett brett grepp saknas fortfarande, och det
är inte tillfredsställande.
Ett problem som vi än en gång tar upp i en reser-
vation är de skadliga ljudnivåerna. Buller är generellt
ett växande miljöproblem i vårt samhälle. Tystnaden
är utrotningshotad. Hörselskador blir också allt vanli-
gare bland befolkningen. Vi menar att skarpare åtgär-
der måste vidtas för att stoppa ökningen av hörsel-
skador. Det är inte minst ungdomar som drabbas vid
t.ex. musikkonserter, där ljudnivåerna många gånger
är extremt höga. De rekommendationer och råd som
finns efterlevs inte. Ansvarsfrågorna måste förtydli-
gas och riskgränser sättas. Det behövs en lagstiftning
på området.
Herr talman! Vi ska också i denna debatt avhandla
betänkandet SoU16, Statens folkhälsoinstitut - roll
och uppgifter. Vänsterpartiet har samverkat med
regeringen kring propositionen och står bakom betän-
kandet. Vi tycker att det är en positiv utveckling med
de föreslagna förändringarna, där Statens folkhälsoin-
stitut ges en tydligare och klarare roll som den sam-
lande kraften i folkhälsoarbetet. Tre centrala ansvar-
sområden definieras för Folkhälsoinstitutet:
för det första att fungera som ett nationellt kun-
skapscentrum för folkhälsa,
för det andra att svara för uppföljning och utvär-
dering av de insatser som görs på folkhälsoområdet
och
för det tredje att ha den övergripande nationella
tillsynen över arbetet på alkohol-, narkotika- och
tobaksområdena.
Det är Vänsterpartiets mening att denna tydligare
roll kan medverka till att folkhälsoarbetet förstärks,
men då krävs naturligtvis en bra samverkan med
kommuner, landsting, folkrörelser och andra aktörer
som är viktiga i de konkreta insatserna.
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet står givetvis bak-
om alla våra reservationer, men för tids vinnande
yrkar jag bifall endast till reservationerna 2 och 13 i
betänkande SoU13.