Herr talman! Som jag redogjorde för i mitt anförande menar jag att det finns ett antal bärande argument mot regler om tidskarantän. Jag pekade på att man kan ifrågasätta om dessa regler verkligen skulle vara effektiva. På vilket sätt blir något bättre av att en person tvingas vänta ett år på att få tillträda en viss tjänst?
De kunskaper man har finns kvar även efter ett år. De kontaktnät man har finns också kvar efter ett år. Skulle tjänsten vara en otillbörlig belöning för något man har gjort är den förmodligen värd att vänta ett år på. Jag ifrågasätter alltså om detta är ett effektivt verktyg för att åstadkomma det som Peter Eriksson vill åstadkomma och som är en god sak, nämligen att bekämpa korruption och maktmissbruk.
Detta är en viktig fråga, men jag tror att det finns andra verktyg i vår verktygslåda som är betydligt mer verkningsfulla och som det också skulle kosta mindre att använda.
Det är viktigt att Sverige har en offentlighetsprincip så att man kan granska vad myndigheterna gör. Det är viktigt att vi har meddelarskydd och en fri press som gör att vi kan uppmärksamma missförhållanden. Det finns i grunden en hederlighet i svensk statsförvaltning som jag tror att de flesta av oss ser.
Min grundläggande syn är att straffrätten är det bästa och effektivaste sättet att angripa de övertramp som kan ske. Jag menar att de sanktionsmöjligheterna är tillräckliga.
Sedan är det viktigt att det förs en offentlig debatt om detta, att man kritiskt granskar och ifrågasätter det som en del personer gör och att de får stå till svars för det i en offentlig diskussion och försvara sina handlingar. Jag kan dock inte se att den åtgärd som Peter Eriksson föreslår skulle vara ett verkningsfullt sätt att bekämpa korruption.