Herr talman! Om man tittar på hur det har fungerat rent praktiskt kan jag inte se att det är något större problem. Det har väl vid något enskilt tillfälle diskuterats att tiden för ett statsråds övergång från departement till företag kanske har varit väl kort. Ett exempel jag tänker på är Björn Rosengren. Jag frågar mig om han har gjort mer skada i näringslivet än vad han gjorde i regeringen - jag vet inte. Men det har inte blivit några större problem ur den aspekten.
Det som har dykt upp nu senast tycker jag är ganska irrelevant, för där blandas frågor ihop. Om man tycker om vapenexport eller inte är det tidningarna skriver om och blandar ihop. Om en statssekreterare som har en viss kunskap kan främja svenskt näringsliv med den kunskapen och därmed skapa arbete och sysselsättning kan vi säga att det är bra ur den aspekten. Det som får särskild sprängkraft här handlar ju om att det också finns en ganska bred opposition mot att exportera vapen. Men om det sker inom det som man demokratiskt har bestämt att det ska vara kan jag inte se att det har varit några större bekymmer. Jag kan inte se några tydliga sådana exempel.
Sedan är det den andra saken som han pekade på, om man ska införa en karantän. Peter Eriksson känner väl till hur det ser ut i Riksbanken, där det är sex personer som har karantän. Det betyder att så fort man blir pensionär vid 65 år utnyttjar man karensperioden, och det kostar extra. Nu har vi gjort vissa justeringar, som Peter Eriksson känner till. Det kommer att hanteras så. Man kan inte bara sätta folk i karantän utan att se till att de har försörjningsmöjligheter under den perioden. Man måste se över hela ersättningssystemet i samband med det.
I Riksbanken handlar det om sex personer. I den här kategorin kan det handla om upp till ett hundratal personer som är utsatta. Alla kommer inte att vara det, men det är ändå den kretsen som berörs och som diskuteras här.
Om det vore ett jättelikt problem skulle jag ansluta mig till det Peter Eriksson säger, men jag kan inte se att det är det.