Herr talman! När man ställs inför olika frågor kan
det ibland vara så att hjärtat säger nej men förnuftet
säger ja. Men när det gäller krigsmaterielexport är
både hjärta och hjärna överens: den måste stoppas!
I utrikesutskottets betänkade slås det fast att utför-
seln av krigsmateriel under 1994 har ökat med 11,1 %
jämfört med 1993. Exporten av krigsmateriel för strid
ökade med 10,8 %, och för övrig materiel uppgick
exportuppgången till 11,4 %.
Exporten av krigsmateriel bidrar till att människor
lever i fattigdom. Det är ju faktiskt så att de rika län-
derna säljer och de fattiga köper. Åren 1991-1993
svarade EU-länderna för 92 % av exporten av större
vapensystem, varav över hälften, 53 %, gick till stater
i tredje världen.
Vad är det som styr svensk krigsmaterielpolitik?
Enligt den socialdemokratiska rapporten Gränslös
demokrati skall det vara säkerhetspolitiska hänsyn
och inte sysselsättningspolitik. Mot denna skrivning
har jag två anmärkningar.
För det första: Den stämmer inte i praktiken. I re-
geringens översyn av vapenexportpolitiken i våras
deltog t.ex. både Närings- och Arbetsmarknadsdepar-
tementet.
För det andra: Om man skall ta säkerhetspolitiska
hänsyn skall man över huvud taget inte exportera
krigsmateriel. Vi måste inse att det är en säkerhets-
politisk vinst att stoppa exporten.
I Svenska Freds nya rapport, Svenskt stål biter,
finns en fruktansvärd lista. Den visar att svensk
krigsmateriel sedan 1980 har levererats i anslutning
till minst 33 krig, eller väpnade konflikter, som det
heter i riktlinjerna. Jugoslavien var under 80-talet en
av de största mottagarna av svensk vapenexport.
Nils T Svensson sade alldeles nyss att man inte
kan gardera sig mot att svenska vapen används i krig
om export över huvud taget har ägt rum, i och med att
man inte vet när krig bryter ut. Just det! Ett utmärkt
sätt för Sverige att gardera sig är att avbryta vapenex-
porten.
I Försvarsberedningen, där jag sitter med, har vi
skrivit en rapport om säkerhetspolitik. I den skriver vi
mycket om att vi måste förhindra att konflikter upp-
kommer över huvud taget. Detta gör vi inte genom
export av t.ex. JAS, Ubåt 2000 eller kanoner.
I regeringens direktiv till den kommitté som ser
över den svenska invandrar- och flyktingpolitiken står
det att man skall överväga hur Sverige skall kunna
medverka till att undanröja eller lindra orsaker till
flykt och påtvingad emigration. En sådan orsak kan
regeringen undanröja direkt genom att stoppa krigs-
materielexporten.
Som Eva Zetterberg sade tidigare i debatten, var
65 % av de människor som mellan åren 1983 och
1994 sökte asyl i Sverige på flykt från länder dit
svenska företag under samma period exporterat
krigsmateriel.
För att hålla den här debatten kort, får jag slutli-
gen avbryta genom att återigen slå fast att krigsmate-
rielexporten måste stoppas - av humanitära, ekono-
miska och inte minst säkerhetspolitiska skäl. Den
måste stoppas, eftersom vi lyssnar på både hjärtat och
hjärnan!