Herr talman! I detta betänkande från utrikesutskot-
tet behandlas dels regeringens redogörelse för krigs-
materielexporten under 1994, dels ett antal motioner
som rör krigsmaterielexporten och dess regelverk. Till
betänkandet har fogats fem reservation från Vänster-
partiet och Miljöpartiet.
Innan jag kortfattat redovisar utskottets övervä-
ganden vill jag nämna något om anledningen till att
Sverige över huvud taget har en export av krigsmate-
riel.
Vår säkerhetspolitik har under mycket lång tid
varit uppbyggd kring den militära alliansfriheten och
kring ett starkt allsidigt försvar med vars hjälp vi skall
kunna trygga vår självständighet. En viktig förutsätt-
ning för denna inriktning av säkerhetspolitiken har
varit en kvalificerad inhemsk försvarsindustri. Med
dess hjälp har vi kunnat utveckla, tillverka och under-
hålla vapensystem anpassade för våra speciella förhål-
landen. Det har gett oss en trygghet och minskat ris-
ken för att vi skall utsättas för utländska påtrycknings-
försök. Detta har verksamt bidragit till trovärdigheten
i vår säkerhetspolitiska linje.
Vi har internationellt sett en hög självförsörj-
ningsgrad när det gäller militär utrustning. Men det
svenska försvarets beställningar har inte räckt till för
att vidmakthålla den kvalificerade industriella kapaci-
tet som vi ansett oss behöva. Därför har export av
krigsmateriel varit ett element i vår politik.
Vi har varit beredda att acceptera en viss export
för att kunna upprätthålla en kvalificerad försvarsin-
dustri. Jag poängterar "viss", för vår exportpolitik
uppfattas både av mig själv och av de flesta andra
bedömare i Sverige och utomlands som både ansvars-
full och restriktiv.
Den helt dominerande delen av vår export har all-
tid gått till andra OECD-länder. Vi har undvikit ex-
port till länder som befunnit sig eller riskerat att ham-
na i väpnad konflikt. Riktlinjerna för krigsmaterielex-
port har över tiden utvecklats på ett sätt som tagit
hänsyn till bl.a. den ökade betoningen av respekten
för mänskliga rättigheter.
Ibland pekar man i debatten på att svenska vapen
skulle använts i krig i andra delar av världen. Delvis
är dessa uppgifter överdrivna eller felaktiga, men det
är riktigt att så har skett i vissa fall. Orsaken är då inte
en slapphet eller överdriven omsorg om försvarsin-
dustrins välbefinnande, utan oftast att stora och oför-
utsebara förändringar inträffat i ett mottagarland långt
efter det att exporten ägt rum.
Sådant kan man naturligtvis inte gardera sig mot
med mindre än att export över huvud taget inte ägt
rum.
Min bedömning står alltså fast: Sverige bedriver
en ansvarsfull och restriktiv krigsmaterielexportpoli-
tik som vi inte har anledning att skämmas för i ett
internationellt perspektiv.
Under detta riksmöte har vi behandlat krigsmate-
rielexporten i utrikesutskottets första betänkande. Det
var den 23 november 1994, således för kort tid sedan.
Det har också ställts ett stort antal frågor och interpel-
lationer till utrikeshandelsministern under vintern och
våren.
De motionsyrkanden som behandlas i det här be-
tänkandet är i hög grad likalydande med dem som
tidigare har behandlats. Den första reservationen tar
upp redovisningen från regeringen. Utskottet anser att
regeringens redogörelse över krigsmaterielexporten
uppfyller de krav som kan ställas. Den uppfattningen
vidhåller utskottet.
Den andra reservationen berör krigsmateriellag-
stiftningen som man vill skärpa. Vidare, som vi hörde,
krävs att man skall tillsätta en parlamentarisk utred-
ning för att se över vapenexportpolitiken. Också dessa
yrkanden har utskottet tidigare behandlat och uttryck-
er nu samma uppfattning, nämligen att de principer
för krigsmaterieltillverkning och krigsmaterielexport
som nu gäller alltjämt får gälla. Utskottsmajoriteten
skriver att vi förutsätter att regeringen vid ett lämpligt
tillfälle gör en utvärdering och översyn av såväl lag-
stiftning och riktlinjer som tillämpningen av dessa.
Den tredje reservationen tar upp samrådet kring
krigsmaterielexportfrågorna. Där kräver man som ni
hörde att rådgivande nämnden avskaffas. Behålls
nämnden krävs att samtliga riksdagspartier får repre-
sentation. Nu har regeringen meddelat att man förbe-
reder ett förslag till riksdagen om en organisatorisk
reform på exportkontrollområdet. Man föreslår att en
fristående exportkontrollmyndighet bildas och att en
styrelse eller ett råd med representanter för samtliga
riksdagspartier tillsätts.
Denna organisatoriska förändring innebär inte att
de enskilda ärendena kommer att underkastas en an-
norlunda prövning än i dag. Gällande riktlinjer och
procedurer förblir desamma. Ärenden av principiell
vikt skall också i fortsättningen underställas regering-
ens prövning.
Nu har regeringen utsett ledamöter i den rådgi-
vande nämnden. Det har inte skett någon utökning,
just beroende på att regeringen till hösten lämnar en
proposition om de förändringar som jag i all korthet
har redovisat.
Den fjärde reservationen kräver en lagstiftning
som avvecklar vapenexporten och en plan för denna
avveckling. Utskottet har tidigare behandlat också det
kravet och ställer inte upp på de förslag som kräver en
total avveckling av svensk krigsmaterielexport.
I motionerna krävs också stopp för vapenexport
till olika länder. Med anledning av dessa krav vill
utskottet framhålla att det enligt gällande lag och
riktlinjer är regeringen som har att pröva ärenden om
tillstånd för export av krigsmateriel. Detta sker med
parlamentarisk insyn, antingen genom Utrikesnämn-
den eller rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att vi
tidigare under detta riksmöte, i samband med behand-
lingen av krigsmaterielfrågorna förra gången, gjorde
en fördjupad granskning av förhållandena om de
mänskliga rättigheterna i flera länder, bl.a. Indonesi-
en. Vi konstaterade då att MR-läget där gav anledning
till betydande oro. Denna bedömning kvarstår.
Utskottet framhåller att när regeringen skall göra
en utvärdering och översyn av krigsmateriellagstift-
ningen och riktlinjerna samt tillämpningen av dessa,
så bör man fästa särskilt stor vikt vid MR-frågorna.
Vad gäller Indonesien, som har tagits upp tidigare
här, har utrikeshandelsministern framhållit att läget är
sådant att man inte kommer att ge tillstånd för någon
export av ny krigsmateriel till detta land.
Även beträffande Mellanösternområdet har utri-
keshandelsministern med hänsyn till det rådande
säkerhetspolitiska läget gett besked om att det inte
kommer att ges tillstånd till ny vapenexport.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på reservationerna.