Herr talman! Jag skall börja med att instämma
med Ola Karlsson om att det handlar om dubbelmo-
ral. Vapenexporten från svensk sida är ett utslag av
dubbelmoral. Vi talar om respekten för mänskliga
rättigheter och rätten att leva i fred samtidigt som vi
exporterar vapen. Vi vet, och det finns mycket fakta,
att svenska vapen faktiskt används i krig och för
övergrepp mot mänskliga rättigheter. Där är vi över-
ens.
Däremot är vi inte överens om slutsatsen. Hur kan
slutsatsen bli, Ola Karlsson, att vi skall öka exporten,
exempelvis till Israel eller andra länder som faktiskt
befinner sig i ett område som är mycket oroligt och
instabilt? Det är att direkt uppmana till krig.
Jag vill också fråga om jag tolkade Ola Karlsson
rätt. Skall vi upphäva vapenembargot mot Bosnien?
Skall vi från svensk sida kanske börja exportera va-
pen till Bosnien och hela det f.d. Jugoslavien? Det är
ett område som verkligen behöver vapen, eller hur?
Jag är förvånad, eftersom Ola Karlssons parti inte ens
i utrikesutskottet har framfört den åsikten.
När det avslutningsvis gäller talet om och försva-
ret för den svenska försvarsindustrin, är jag inte alls
lika säker som Ola Karlsson om denna industris för-
träfflighet. Jag tycker att den visar oroväckande svag-
het. Det kommer signaler från många politiska håll
om att det finns intresse för att utveckla civila produk-
ter. Men vad har hänt i det fallet? Nyligen läste jag ett
tal från den 13 december 1994 av direktör Egon Lin-
deroth inför Kungliga Krigsvetenskapsakademien om
den svenska försvarsindustrins framtid. Det sägs inte
ett enda ord om hur man kan använda den nuvarande
tekniska kapaciteten inom försvarsindustrin för att
bygga ut civil produktion för att kunna avveckla och
minska svensk vapenexport och svensk vapenproduk-
tion. Det är där dubbelmoralen ligger och inte i att vi
skulle göra en minskning. Det är det som är det nöd-
vändiga i dagens läge, Ola Karlsson.