Herr talman! Ytterst handlar detta om säkerheten och tryggheten i svensk hälso- och sjukvård. Det är en av vårdens absolut viktigaste utmaningar framöver. Jag tänkte börja med just utmaningsdelen, det som alldeles för många fortsatt upplever.
Årligen är det över 100 000 personer som får vårdskador. Det är ungefär 8 procent av alla dem som är inlagda vid ett vårdtillfälle. Efter några år av minskande vårdskador kan vi nu se att de tyvärr ökar igen. Det är för många och alldeles för ofta. Det duger inte i svensk hälso- och sjukvård.
Mer än 1 000 personer avlider årligen på grund av någon form av vårdskada, för att vi i hälso- och sjukvården inte gör mer rätt från början. Den som drabbas av en vårdskada har dubbelt så lång vårdtid. Det är självklart en dubbelt så stor utmaning att komma tillbaka till ett friskare liv, och det är också dubbla omkostnader och dubbla omständligheter i det läget. Det duger inte i svensk hälso- och sjukvård.
Det är alltså över 800 000 extra vårddygn årligen som beror på vårdskador. Nästan var tionde patient drabbas av vårdskador som är undvikbara.
För samhällets del, som vi som lagstiftare och vi som värnar skattebetalarnas pengar också har att ta hänsyn till, handlar det om en årlig kostnad på närmare 10 miljarder kronor. Det är enorma resurser, som skulle kunna användas i vården på ett mycket bättre och klokare sätt. Detta duger inte. Det här måste vi göra något åt.
Jag instämmer i vad Emma Henriksson tidigare framförde. Alliansregeringen var den första regering som fattade beslut om en samlad patientsäkerhetslagstiftning, år 2011. Det arbetet har fortgått sedan dess. Men det är klart att det är dags att snäppa upp det arbetet när vi ser att utvecklingen inte går åt det håll som vi önskar. Alliansregeringen tillsatte en utredning. Något av de förslag som den utredningen kom fram till har regeringen lagt fram som en proposition på riksdagens bord. Det är bra så, men det räcker inte.
Med de utmaningar som jag nyss räknade upp är det klart att vi behöver göra än mer och vara än tydligare och än kraftfullare. Vi började därför att föra en diskussion med anledning av allianspartiernas förslag i riksdagen om att göra mer för att stärka patientens ställning och patientens rättigheter. Vi gjorde det också utifrån ett läge där vi ville stärka patientsäkerheten.
Det hände något förvånansvärt efter en sådan diskussion. Vi var överens om utmaningar, och vi var överens om innehållet. Men vi blev inte överens om att tillsammans gå fram här i riksdagen och säga att vi ska ta nästa steg. Det finns mer i denna utredning som vi kan använda oss av för att stärka patienten ytterligare. Då backade Socialdemokraterna, tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern. Det är beklagansvärt. Därför tycker jag att Kristina Nilsson, Socialdemokraterna, i dag är skyldig att beskriva vad det är som inte duger i att ta nästa steg här och nu för att stärka patientens ställning och stärka patientsäkerhetsarbetet ytterligare med anledning av de utmaningar som jag har räknat upp.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården
Precis som Emma Henriksson sa har myndigheten Vårdanalys, som är regeringens expertmyndighet, två gånger utrett denna lagstiftning och kommit fram till att det finns en hel del mer att göra, inte minst kopplat till patientens ställning. Dessutom har Riksrevisionen, som granskar den lagstiftning som vi här fattar beslut om, också haft en tydlig rapport. Det är fortfarande tydliga falluckor vad gäller patientsäkerhetsarbetet.
Ansvarig i regeringen var här i en interpellationsdebatt och utlovade då att man de kommande åren skulle ta krafttag från regeringens sida vad gällde att använda Riksrevisionens rekommendationer för att mer systematiskt jobba med patientsäkerhetsarbetet. Detta var i november 2015. Sedan dess har den här propositionen kommit, men det är bara en del. Vi vill ha helheten. Vi vill ha hela det långsiktiga arbetet. Vi vill stärka patientens ställning ytterligare. Framför allt måste patientsäkerhetsarbetet få en tydlig verkan. Där kan vi hjälpas åt som lagstiftare tillsammans med regeringen och självklart tillsammans med huvudmännen.
Jag yrkar bifall till allianspartiernas reservation nr 3 för att just betona vikten av att det går att ta fler steg för att göra fler rätta saker. Det duger inte att vårdskadorna runt om i Sverige fortsätter att öka och att det när det gäller den enskildes möjligheter, i den typ av klagomål som dyker upp med anledning av de vårdskadorna, inte fullt ut används alla de verktyg som myndigheten Vårdanalys rekommenderar och som utredaren också rekommenderar. Då borde riksdagen och regeringen ta ytterligare steg för att göra det mer kraftfullt.