Herr talman! Det var ju inte svar på frågan. Produkten som vi beslutar om i dag är alltså resultatet av ett arbete som alliansregeringen drog igång sommaren 2014 efter ett oerhört intensivt reformarbete under åtta år. Det här är på något vis det sista resultatet av alliansregeringens arbete vad gäller patientlag och patientsäkerhetslag.
Från och med hösten 2014 har det inte tillsatts en enda utredning från regeringens sida som har någonting att göra med patientsäkerhet eller patientlag, det vill säga att flytta makten från tjänstemän och byråkrater till patienten - ingenting, inte en enda utredning, trots att både Riksrevisionen och Myndigheten för vård och omsorgsanalys har sagt att man fortlöpande ser ett antal saker som fungerar dåligt.
När man får den typen av signaler måste man som regering säga: "Ja, vi ser att här finns det bekymmer i lagstiftningen. Här måste vi tillsätta en utredning som ser över patientsäkerhetslag och patientlag. Vi har ju fått signaler på båda dessa områden." Det är så reformarbete fungerar. Man kan inte luta sig tillbaka och vänta på att någonting ska hända.
Det är därför min fråga till Kristina Nilsson är: Varför kan ni inte tycka som vi i Alliansen - att man borde tillsätta en utredning illa kvickt för att se över både patientlag och patientsäkerhetslag? Ska det gå ytterligare år utan att någonting händer på det här området?
Slutligen det mest märkliga: Ni säger att orsaken till att ni inte ska tillsätta en utredning är att regeringen nyss har tillsatt en utredning som håller på med något helt annat, nämligen primärvården. Det är i och för sig också viktigt, men det står inte ett ord i de direktiven om patientsäkerhetslag eller patientlag.
Det är för mig och säkert många fler fullständigt obegripligt varför Socialdemokraterna och Miljöpartiet är så fullkomligt ointresserade av patientlag och patientsäkerhetslag att de inte är beredda att sätta spaden i marken och påbörja utredningsarbetet för att om några år kunna leverera förslag som stärker det här området.