STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården
Herr talman! Det är inte ovanligt med vårdskador, ser man i olika dokument. Rätten att anmäla kan förstås också påverka vad som händer inom hälso- och sjukvården när det gäller exempelvis systemfel.
Många kan känna sig väldigt maktlösa inför en läkare som inte lyssnar, som diskriminerar och som inte är lyhörd. Patienter som befinner sig lite längre ned på samhällsstegen är de som har absolut svårast att ha en dialog med sin vårdare.
Regeringens proposition, som heter Ett mer ändamålsenligt klago målssystem i hälso- och sjukvården , föreslår bland annat att Inspektionen för vård och omsorgs utredningsskyldighet ska begränsas till vissa ärendetyper, och det är väldigt mycket av ond bråd död. Jag ska läsa upp det så att det blir tydligt: "Skyldigheten att utreda ska gälla händelser där patienten har fått en skada eller sjukdom som uppkommit i samband med vård och som är bestående och inte ringa eller har lett till ett väsentligt ökat vårdbehov eller till att patienten avlidit." Hela vårdskadan ska alltså gå ända in i kaklet, om man får uttrycka sig så.
På det här sättet tror vi att vi riskerar att missa många systematiska fel och brister inom vården som inte utreds eller granskas. Det är inte bara Vänsterpartiet som tycker det, utan det är även en mängd remissinstanser, som JO, Riksrevisionen, patientnämnder och patientorganisationer, som menar att dessa inskränkningar i patientens rätt att få en oberoende granskning av sitt ärende innebär en stor försämring av människors möjligheter att komma till tals. Många kommer att känna sig överkörda och lämnade på vägen. Vi håller definitivt med om den kritiken.
Syftet är att garantera att den vård och omsorg som bedrivs är säker och av god kvalitet samt följer lagar och regler, att man har ett sjyst bemötande och inte är diskriminerande och så vidare.
En sådan här granskning är viktig både för den enskilda patienten som blivit felaktigt behandlad och för hela systemet. Att det ska finnas en möjlighet att ta ett ärende vidare till utredning hos en oberoende myndighet som IVO är en trygghet för människor som på grund av felbehandling befinner sig i en utsatt position.
Regeringen föreslår i sin proposition att det inte ska finnas några begränsningar vad gäller vilka ärenden myndigheterna ska ha möjlighet att utreda. Däremot vill man begränsa skyldigheten att göra det. Vi anser att det blir en överhängande risk att patienternas klagomål inte kommer upp till granskning. Risken är också att den förändring som föreslås i propositionen leder till ökad otydlighet och att man missar de strukturfel som finns inom hälso- och sjukvården, och det tycker vi inte att vi har råd med.
Syftet med begränsningarna är enligt regeringen att de ska leda till ökade möjligheter för IVO att bedriva en systematisk och patientcentrerad tillsyn som bygger på analyser av var behovet av tillsyn är som störst med hänsyn till kvaliteten och säkerheten inom hälso- och sjukvården.
Det är självklart så att en myndighets resurser måste prioriteras. Men det är mycket svårt att se hur en inskränkning av möjligheten att klaga på felaktig behandling inom vård och omsorg ska leda till en ökad patientsäkerhet för utsatta grupper. Jag tror att det kan bli tvärtom.
För att öka möjligheterna för patienten att ta ett ärende vidare fordras en tydlig information till både patienter och deras anhöriga om vilka rättigheter man har och hur man går till väga för att gå vidare med klagomål till IVO. Men så är det inte i verkligheten. För den som själv har varit utsatt eller har någon anhörig som har varit utsatt för någon typ av vårdskada har inte den informationen varit så vansinnigt synlig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården
Vi vill också se en ökad handfast hjälp från både den aktuella vårdinrättningen och patientnämnden i fråga för att ta klagomålen vidare. Det är superviktigt. Redan i dag kan IVO avstå från att utreda ett klagomål om det saknar direkt betydelse för patientsäkerheten. Det gör regeringens förslag till inskränkning lite anmärkningsvärt. Vi vet alla att det finns rättshaverister som kan göra anmälan efter anmälan, men dem finns det självklart möjlighet att avföra.
Regeringen skriver också i sin proposition att det skulle vara rimligare att mindre allvarliga händelser i vården hanteras av vårdgivarna. Vi menar att en utredning där själva föremålet för granskningen också är den som avlägger rapport ger ett ganska rättsosäkert system.
Barn och unga är en särskilt utsatt patientgrupp, och att orientera sig inom hälso- och sjukvården kan, som ni vet, vara ganska svårt. Många barn blir förstås beroende av någon vuxen för att den personen ska föra deras talan. För en sådan grupp blir det särskilt viktigt att systemet för att framföra klagomål är tydligt och att det finns goda möjligheter till uppföljning. Barnombudsmannen har varit mycket tydlig i sina remissvar när det gäller att IVO ska utreda alla ärenden som gäller synpunkter och klagomål från barn och unga. De ska inte försvinna ned i en svart korg.
Vi instämmer i Barnombudsmannens kritik och menar att IVO inte bara ska ha möjlighet utan också skyldighet att utreda alla ärenden som gäller barn och unga. Vi instämmer vidare i Barnrättskommitténs beskrivning att det för att barnkonventionens rättigheter ska vara meningsfulla krävs att barnet ska ha tillgång till effektiva och barnanpassade rättsmedel för upprättelse vid kränkning av rättigheter.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2. I övrigt ställer vi oss bakom propositionen.