Herr talman! Jag ska fatta mig relativt kort med tanke på den bacill som har drabbat min hals. Men jag ska i alla fall försöka.
Vi ska i dag debattera regeringens proposition om ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården. Först och främst vill jag säga att vi delar regeringens syn att det är viktigt att få ett mer ändamålsenligt klagomålssystem. Vi tror dock inte att en del av regeringens förslag till ändringar är rätt väg att gå för att åstadkomma dessa förbättringar. I stället riskerar förslaget att leda till att inte alla patienter får möjlighet till en oberoende prövning av sina klagomål, vilket vore väldigt olyckligt.
Myndigheten Vårdanalys släppte en rapport för ett tag sedan som visar ett sjunkande förtroende för det svenska sjukvårdssystemet. Bara en tredjedel av svenskarna anser att sjukvården fungerar bra. Då är det ännu viktigare att försöka stärka tilliten till hälso- och sjukvårdssystemet, bland annat genom att ge alla patienter rätt att vända sig till en oberoende instans för att få sina klagomål utredda och prövade.
Vi befarar också att regeringens förslag riskerar att leda till att färre patienter skulle klaga, precis som Handikappförbunden har framfört i sitt remissvar, på grund av att patienterna kanske inte vågar klaga inför sin egen vårdgivare.
Herr talman! Vi är också kritiska till att regeringen föreslår att man ska begränsa utredningsskyldigheten för IVO. De ska bara ta upp ärenden som avser "kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom som uppkommit i samband med hälso- och sjukvård och som är bestående och inte ringa eller har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit".
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården
Med den begränsningen tror vi att många patienters ärenden aldrig kommer att kunna prövas av IVO. Det innebär att patienterna helt lämnas över till vårdgivarens bedömning av deras klagomål, vilket innebär en betydlig begränsning av patienternas makt. Man ska komma ihåg att det finns fall av vårdskador som varken är bestående eller har lett till ett ökat vårdbehov men som ändå kan uppfattas som allvarliga för patienten och där vårdgivaren uppenbarligen har begått misstag.
Även remissinstanser som JO och Riksrevisionen anser att en begränsning av utredningsskyldigheten innebär inskränkningar i patientens rätt att få en oberoende granskning av sitt ärende. Även myndigheten Vårdanalys är kritisk till regeringens förslag.
Anledningen till att regeringen vill begränsa IVO:s utredningsskyldighet är att det skulle leda till ökade möjligheter att bedriva en systematisk och patientcentrerad tillsyn. Vi delar den uppfattningen. Det är viktigt att IVO bedriver en bra tillsyn, men vi är skeptiska till att det sker på bekostnad av alla patienters möjlighet att få sina ärenden prövade av en oberoende instans. I stället för att måla upp motsättningar mellan klagomålshanteringen och tillsynen bör vi se dessa verksamheter som viktiga komplement till varandra.
Herr talman! Vi anser att det är viktigt att klagomålssystemet fungerar likvärdigt över landet. Regeringens förslag om ett system där man är hänvisad till vårdgivare och patientnämnder riskerar att leda till att klagomålshanteringen blir olika i olika delar av landet, och det kan leda till praxisskillnader.
Sammanfattningsvis, herr talman, är vi kritiska till regeringens förslag om att patienterna ska behöva gå direkt till den vårdgivare som har behandlat dem med sitt klagomål i stället för till IVO. Man ska komma ihåg att patienten många gånger befinner sig i ett underläge, eftersom en behandlande läkare oftast har ett kunskapsövertag. En vårdgivare är aldrig en oberoende instans utan en part i målet. Vi menar att det finns en stor poäng med att alla patienter som anser sig felbehandlade ska komma till tals och få sin sak prövad av en oberoende instans.
Jag yrkar bifall till vår reservation 1.