Herr talman! Kristina Nilsson använde hela sitt anförande till att berätta att det här är ett bra förslag. Det håller jag med om - det är ett bra förslag. Det var det sista förslaget som Alliansen tog initiativ till, sommaren 2014, eftersom det här är ett område där vi hela tiden måste fundera på vad vi kan göra bättre och vilka förändringar vi kan göra.
Bekymret efter 2014 har varit att vi sitter med en regering som på det här området över huvud taget inte tar initiativ till något lagstiftningsarbete. Det är det som gör att vi i Alliansen tycker att när man nu lägger fram detta bra förslag, då måste vi i riksdagen säga att här är det uppenbart att det under tre år inte har hänt någonting. Inga initiativ har kommit från regeringen för att reformera patientsäkerhetslagstiftning eller patientlagstiftning, trots påstötning från både Riksrevisionen och inte minst Myndigheten för vård och omsorgsanalys.
Min fråga till Kristina Nilsson handlar om att ni i betänkandet säger: Nej, vi behöver inte besluta om det här - alltså att regeringen borde se över patientlag och patientsäkerhetslag - eftersom vi har tillsatt en utredning som heter Samordnad utveckling för god och nära vård. Men det direktivet handlar ju om någonting helt annat. Patientlagen finns över huvud taget inte nämnd. Den utredningen handlar inte om patientsäkerhet. Den handlar om primärvården. Därför undrar jag hur den utredaren ska kunna svara på frågor och lägga fram förslag på det här området när ni inte har skrivit in det i direktiven.
Varför är Miljöpartiet och Socialdemokraterna i regeringen så helt handfallna vad gäller att ta initiativ och tillsätta utredningar på detta oerhört viktiga område?