Herr talman och fru Europaminister! I dag debatterar vi kommissionens arbetsprogram för 2011. Det är återigen ett spännande program. Det är ett program som också länkar ihop med långtidsplaneringen för Europa 2020 - en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.
Det är ett program som lanserar 40 olika alternativ för de kommande åren. De flesta är planerade för att förenkla vägen ur den ekonomiska krisen och för att göra EU mer begripligt för den enskilde människan. Kommissionens ordförande Barroso lanserade programmet med ett tal i Bryssel redan i oktober 2010.
Tyvärr behandlas programmet ganska sent på grund av att det tog mer än sex veckor mellan presentationen av programmet på engelska och att vi i riksdagen fick det på svenska. Detta måste förbättras nästa år. Annars blir vårt arbete ohanterligt.
Programmet, som är indelat i fem kapitel, är väldigt ambitiöst. Vi i utrikesutskottet vill som övergripande tema lyfta fram värnandet om ett öppet Europa i alla dess aspekter. Yttrande-, medie- och åsiktsfrihet är omdiskuterade i dag när en regeringschef lyckas med att stänga av hela Internet under en politisk kris.
Det gäller särskilt en vidare utvidgning av Europeiska unionen och vidarebyggnaden av Östliga partnerskapet. Det omfattar Ukraina, Vitryssland och Moldavien plus Kaukasusländerna Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, som utan tvekan har ett Europaperspektiv, men också Medelhavssamarbetet.
Genom Lissabonfördraget har de europeiska medborgarna äntligen fått möjligheten att få insyn i EU:s arbete. Rådsmöten har blivit offentliga, och vi har ombudsmän som garanterar öppenhet.
Det är även avgörande att subsidiaritetsprincipen, som är en viktig byggsten i Lissabonfördraget, efterlevs av kommissionen. Genom Lissabonfördraget har vi i riksdagen nu fått i uppgift att pröva om subsidiaritetsprincipen efterföljs och att EU verkligen bara gör det som det har fått i uppgift att göra genom fördragen och att det inte tar över områden som medlemsstaterna själva kan och ska hantera. Det är viktigt att alla beslut i EU fattas på den lägsta möjliga nivån.
Europa måste fortsätta arbetet för att komma ur den ekonomiska krisen. Det är en viktig punkt som står kvar från förra årets arbetsprogram. Det är nu tid för fortsatt europeisk handling för att möta finanskrisen och den efterföljande lågkonjunkturen som drabbat många europeiska länder mycket hårt.
Prövningen är ännu inte över. Tack och lov har vi i Sverige mycket välskötta offentliga finanser med mycket låga underskott. Häromdagen kom statistik som visar att Sveriges bnp växte med 7,3 procent under fjärde kvartalet i fjol jämfört med motsvarande period 2009. En högre tillväxtsiffra har inte uppmätts sedan 1970, då kvartalsmätningarna började. Även helårets bnp-tillväxt på 5,5 procent är den högsta sedan 1970. Det är en styrkeposition. När många europeiska länder diskuterar kraftiga nedskärningar kan Sveriges regering göra stora satsningar på välfärden.
Kommissionen anser att det är avgörande att skapa tillväxt och bättre sysselsättning. Det är endast möjligt om EU lyckas med att använda sin arbetskraftspotential fullt ut. Tyvärr kan man dock inte se att kommissionen tänker på full integration av utrikes födda i detta sammanhang, någonting som vi hoppas ska rättas till under årets lopp.
Det är också viktigt att betona att sysselsättningspolitik måste förbli ett nationellt ansvar. Men länderna ska lära av varandra och samordna vissa frågor.
Herr talman! Kommissionen antar i nästa kapitel Stockholmsprogrammet för frihet, rättvisa och säkerhet. Under de närmaste åren kommer vi att se en omsättning av den politik som sjösattes under det svenska ordförandeskapet. Äntligen börjar kommissionen fylla orden europeiskt medborgarskap med innehåll. Stockholmsprogrammet, initierat under det svenska ordförandeskapet, som står för ett tryggare och öppnare Europa är en viktig pelare i medborgarnas Europa. Det handlar till stor del om bekämpning av gränsöverskridande brottslighet och om den gemensamma asyl- och migrationspolitiken. Med Lissabonfördraget har det även blivit nödvändigt att EU biträder Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Detta ska ge den enskilde bättre skydd och rättssäkerhet. Våra parlamentariker i Europarådets parlamentariska församling har satt som mål att ro denna uppgift i hamn under innevarande år.
Viseringslättnaderna står återigen i centrum. De ska äntligen omsätta den fria rörligheten - en grundpelare i Europa. Mycket har blivit bättre sedan Makedonien, Albanien och Serbien fick viseringsförenklingar i december 2009, men mycket kan fortfarande göras om man tänker på länderna i det östra partnerskapet. De behöver se att deras anpassning till EU-standarder gör skillnad.
För att genomdriva allt detta och för att bli en viktig partner i världen behöver EU en sammanhållen utrikespolitik. Hela organisationen kommer att förnyas, och den har redan starkt förändrats. Diskussionen om implementering av EEAS, European External Action Service, den nya utrikestjänsten som är i gång sedan den 1 januari 2011, har förberetts av den höga representanten Ashton som samtidigt är kommissionens vice ordförande.
EU:s grannskapspolitik och de östra partnerskapen ska vidareutvecklas och ska inte - där är utrikesutskottet helt bestämt - bli en ersättning för de länder som berörs. Syftet är att länderna så småningom ska söka medlemskap i EU. Som alltid betonar utrikesutskottet att EU:s dörrar ska hållas öppna. Alla stater som uppfyller Köpenhamnskriterierna ska kunna bli medlemmar och bli delaktiga i det fredliga samarbetet och i den integration som kännetecknar Europeiska unionen. Det är viktigt att inse att kandidatländerna själva kan påverka hastigheten och att de har möjlighet att få hjälp av kommissionen, rådet och Europaparlamentet.
Just nu står vi vid ett vägskäl. Länderna på Balkan väntar på vårt ställningstagande. Kroatien vill bli EU-medlem redan den 1 januari 2013. Den 11 mars i år ska kommissionens framstegsrapport komma. Vi måste se till att uppfylla förväntningarna om det är möjligt och om länderna har kommit tillräckligt långt. Om Kroatien blir försenat kommer de andra länderna i regionen att försenas ännu mer - enligt bedömningarna minst dubbelt så länge. Då går mycket av EU:s soft power förlorat. Kan vi riskera detta? Eller har inte vi, EU:s mest utvidgningsvänliga land, också det största ansvaret?
Herr talman! Sedan kommissionens arbetsprogram trädde i kraft har mycket hänt i världspolitiken som kräver att EU blir mer aktivt. Det gäller inte minst händelserna i Nordafrika och den arabiska världen, där vi ser en rasande snabb demokratisk utveckling som gör att EU måste agera och använda alla tillgängliga instrument för att stärka de demokratiska krafterna. Redan nu ser vi flyktingvågor in i EU som ytterligare visar på nödvändigheten av en sammanhållen rätts- och utrikespolitik.
Hela kommissionens arbetsprogram syftar till en översyn av EU:s budget. Man vill se konkreta resultat, mervärde, transparens och valuta för pengarna för den enskilde medborgaren. Kommissionens program andas framtidstro. Vi får hoppas att det kan genomföras som tänkt.
Därmed yrkar jag att utlåtandet läggs till handlingarna och reservationerna avslås.