Fru talman! Vi har i dag att behandla utrikesutskottets utlåtande UU11
Kommissionens arbetsprogram för 2011
. Det innehåller fem huvudområden. I mitt anförande ska jag framför allt fokusera på området hållbar tillväxt och ökad sysselsättning. Kenneth G Forslund kommer i ett senare anförande att ta upp andra aspekter på arbetsprogrammet.
Sysselsättningen, jobben och arbetslösheten är de viktigaste, tuffaste och tyngsta utmaningarna för Sverige, Europa, EU och världen.
Vi socialdemokrater vill i utlåtandet över det här arbetsprogrammet lägga till och poängtera att Europas framtid inte ligger i att konkurrera med låga löner. Europa ska konkurrera med kompetens. Ska vi lyckas med det krävs det offentliga investeringar i utbildning, forskning och innovationsfrämjande insatser. För oss socialdemokrater är stark konkurrenskraft förknippad med ett väl fungerande arbetsrättsligt skydd för arbetstagarna, trygga anställningar och goda arbetsvillkor.
Framtidens EU måste vara ett socialt EU. Samtidigt är det viktigt att slå fast att medlemsländerna själva ska behålla ansvaret för sysselsättningspolitik och välfärdspolitik.
Inför 2011 präglas EU av stora ekonomiska svårigheter och alarmerande hög arbetslöshet. Även om det finns positiva tecken på återhämtning av ekonomin förväntas tillväxten inom EU-området bli låg det kommande året. Den höga arbetslösheten riskerar att leda till en tudelning av samhället där en stor och växande grupp mer eller mindre permanent ratas på arbetsmarknaden och hänvisas till ett liv i fattigdom.
Ungdomsarbetslösheten är särskilt allvarlig. Den finns i hela EU men särskilt i Sverige. I Sverige ligger ungdomsarbetslösheten på en mycket hög nivå. De ungdomar som saknar tillräckligt kompetens från skolan riskerar att få det mycket svårt att ta sig in på arbetsmarknaden även när tillväxten tar fart. Ungdomarnas framtidstro och möjligheter är EU:s viktigaste tillgång. Insatser för att minska klyftorna i samhället, höjd kvalitet och bättre resultat i skolan liksom investeringar för att skapa nya chanser för den som hoppat av skolan eller hamnat snett är helt nödvändiga.
Vi vill i det här sammanhanget lyfta fram de prioriteringar vi vill se i EU-samarbetet och markera vår ståndpunkt när det gäller de två lagstiftningsinitiativ som planeras under 2011.
Våra prioriteringar börjar med en aktiv arbetslöshetsbekämpning. Att bekämpa arbetslösheten måste ges högsta prioritet inom EU. Risken för att människor permanent ställs utanför arbetsmarknaden och hänvisas till ett marginaliserat liv i fattigdom måste tas på största allvar. Arbetslösheten bekämpas inte med sämre villkor utan med en aktiv arbetsmarknadspolitik och investeringar i välfärd och företagande. En modern arbetsmarknadspolitik måste investera i kunskap för rörlighet och konkurrenskraft. En utbredd arbetslöshet bland ungdomar är ett av de allvarligaste hoten mot tillväxt och sysselsättning. Det krävs kraftfulla åtgärder för att ge arbetslösa ungdomar chansen att etablera sig på arbetsmarknaden genom utbildning och praktik som leder till jobb.
Vi ska konkurrera med kompetens. Förmågan att utveckla nya jobb och nya företag avgörs av befolkningens kunskaper och kompetens. För att hantera risken för ökande strukturell arbetslöshet bland dem som har låg utbildning eller en utbildning som inte är relevant krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik och trygghetssystem som kan utgöra bryggor från de gamla till de nya jobben som växer fram.
Det krävs en arbetslinje som vilar på en utbildningslinje, och vi socialdemokrater vill se en politik inom EU som öppnar dörrar för ett livslångt lärande med återkommande möjligheter att lära nytt. Det behövs investeringar, kunskap och kvalitet på alla nivåer från grundläggande utbildning till spetsforskning.
Vi ska bekämpa social dumpning och låglönekonkurrens. Rörlighet över gränserna och öppenhet inför invandring är viktiga drivkrafter för ekonomisk utveckling. Därför är det angeläget att ge människor möjligheter att röra sig fritt på den europeiska arbetsmarknaden. Men, fru talman, och detta är själva poängen, det får inte användas som förevändning för att pressa arbetstagarnas villkor nedåt. EU måste agera mycket tydligare mot handel med människor för arbetskraftsexploatering.
Domslut som i Laval- och Rüffertfallen med flera visar att marknadskrafternas frihet har fått företräde framför de fackliga organisationernas möjligheter att hävda rimliga arbetsvillkor för sina medlemmar. En sådan utveckling innebär även problem med konkurrensneutralitet mellan företag på samma marknad. EU bör anta ett juridiskt bindande protokoll som tydliggör fackliga rättigheter.
Vi ska arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män. Allt fler kvinnor förvärvsarbetar. Deras sysselsättningsgrad är emellertid fortfarande lägre än männens trots att fler kvinnor än män studerar och har universitetsexamen. Den finansiella krisen och budgetnedskärningar i dess spår riskerar att drabba kvinnor särskilt hårt. Fördelningen av familjeansvaret är fortfarande ojämlikt.
En väl utbyggd barnomsorg av hög kvalitet och till låg avgift, fungerande äldreomsorg samt föräldraförsäkring är viktiga delar för att åstadkomma hållbar tillväxt och ökad sysselsättning.
Vi har också den demografiska utmaningen. Medlemsländerna inom EU går mot en allt högre andel äldre i befolkningen. Allt färre ska försörja allt fler. För att kunna konkurrera på en allt hårdare global marknad krävs att fler arbetar mer och längre. Därför måste arbetsvillkor och arbetsmiljö utformas så att människor inte slits ut i förtid i arbetslivet. En förbättrad arbetsmiljö förutsätter insatser mot social dumpning och starka fackliga organisationer.
När det gäller de aviserade lagstiftningsinitiativen under 2011 vill vi kommentera följande. Jag börjar med utstationeringsdirektivet. Rörlighet över gränser och öppenhet inför invandring är, som jag tidigare konstaterade, viktiga drivkrafter för ekonomisk utveckling. Men detta får inte användas som en förevändning för att försämra arbetstagarnas villkor. För oss socialdemokrater är det självklart att de som arbetar i Sverige ska ha lika lön och lika villkor oavsett varifrån de kommer. Svenska kollektivavtal ska gälla alla som arbetar på svensk arbetsmarknad.
Eftersom det finns en uppenbar risk för social dumpning och successivt sänkta löner är utstationeringsdirektivets utformning central för att säkerställa likvärdiga villkor för alla anställda i ett land. När utstationeringsdirektivet antogs av Europaparlamentet och ministerrådet rådde bred enighet om att direktivet skulle utgöra en lägsta nivå för de löne- och anställningsvillkor som ett värdland kan kräva.
EU-domstolen har dock i sina domar valt att tolka direktivet som ett tak, det vill säga domstolen har angivit en högsta nivå för de villkor som kan avkrävas ett gästande företag. Därför krävs nya politiska initiativ för att säkerställa karaktären av minimidirektiv så att likabehandling av löntagare kan garanteras.
Domarna i Laval- och Rüffertmålen berör hela den europeiska arbetsmarknaden. Det har lett till stor oro och obalans i Europa. EU-domstolen har slagit in på en väg där löne- och anställningsvillkor blir ett konkurrensmedel i Europa. De initiativ kommissionen aviserat om översyn av utstationeringsdirektivet måste leda till att de inskränkningar av de fackliga rättigheterna som domarna i Laval- och Rüffertmålen gav upphov till elimineras.
Nästa punkt jag vill ta upp gäller arbetstidsdirektivet. Arbetstidens omfattning och förläggning är en grundläggande fråga för arbetstagarnas villkor och hälsa. Vi socialdemokrater har därför varit tillskyndare av ett arbetstidsdirektiv som omfattar hela arbetsmarknaden inom EU och motsatt oss den så kallade opt-out-möjligheten. Det nu gällande arbetstidsdirektivet innehåller en opt-out-möjlighet som i dag utnyttjas av allt fler medlemsländer. I många länder finns det en koppling till hur domstolen tolkat reglerna om jourtjänstgöring.
Kommissionens aviserade översyn presenteras som två möjliga vägar, antingen en mer begränsad översyn som framför allt skulle gälla jourtjänstgöring och opt-out, eller en mer omfattande översyn som skulle gälla i princip hela direktivet. Vi socialdemokrater förordar en begränsad översyn av direktivet och förutsätter att parterna ges en viktig roll i denna översyn.
Fru talman! Det har under en längre tid funnits anledning att ifrågasätta regeringens syften och motiv. Det gäller hur man hanterat Lavaldomen, som jag relaterade till, med det finns många andra sådana exempel. Arbetsmarknadsutskottet hade överläggning med regeringen den 15 februari om den svenska ståndpunkten gällande rådsslutsatser om kommissionens sysselsättningsrapport. Regeringen företräddes där av statssekreterare Bettina Kashefi. När överläggningen inleddes presenterade företrädare för Socialdemokraterna ett dokument med förslag till ändringar av den svenska ståndpunkten. Med utgångspunkt i dokumentets skrivningar föreslogs ändringar i regeringens ståndpunkt enligt följande:
Ett tillägg om att inskärpa behovet av ökade investeringar i utbildning och kompetensutveckling, ett tillägg om behovet av insatser för att förhindra social dumpning och konkurrens genom låga löner samt en ändring så att det tydligare betonas att förslag som leder till att EU, eller den svenska staten, ska lägga sig i lönebildningen är oacceptabla och måste avvisas.
Här ville inte regeringen ta ställning mot social dumpning och eländeskonkurrens. Det är mycket anmärkningsvärt men tyvärr också väldigt talande för regeringens politik. Det bekräftar bilden av en regering som låter den svenska modellen utsättas för så hårda utmaningar att den är hotad. Regeringen står passivt bredvid och låter detta ske.
Fru talman! Utvecklingen i EU är i ett kritiskt skede. Bland annat diskuteras att EU ska kunna påverka medlemsstaternas lönebildning. Det går inte att vara passiv och avvakta utvecklingen. Sveriges regering måste driva svenska intressen. Jobben ska ha högsta prioritet i EU-samarbetet. EU får inte delas upp i A- och B-lag. Regleringen av finanssektorn måste stärkas.
Tyvärr har regeringen inte lyckats uttrycka vad den tycker i dessa frågor. Det duger inte. Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
I detta anförande instämde Johan Andersson och Ann-Christin Ahlberg (båda S).