Herr talman! Tyvärr var statsrådets svar inte på något sätt lugnande eller förtroendeskapande när det gäller möjligheterna att försvara den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Jag tyckte att jag ställde en ganska enkel och rimlig fråga. Men halva tiden använde statsrådet för att besvara en fråga som jag inte ställde. Jag har inte ifrågasatt formen. Jag förstår bakgrunden och kan i och för sig instämma i många av beklagandena när det gäller formen för debatten. Men jag ställde ingen fråga om det, fast halva tiden gick åt för att besvara en fråga som jag inte ställde.
Det är betecknande. Det är så regeringens hela agerande är. Man gör ingenting. Man låtsas att man gör någonting. Ibland försöker man ge sken av att man har ett engagemang för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men nu står man passivt och tyst bredvid och ser när det utdelas slag efter slag mot en modell som har tjänat oss så väl och som kräver starka parter på arbetsmarknaden och kräver möjligheter att teckna kollektivavtal för att det sätt som vi har organiserat arbetsmarknaden på i Sverige ska kunna fortsätta att tjäna oss när det gäller att bygga en stark ekonomi framöver.
Min fråga var om regeringen och statsrådet skulle kunna ge besked om att man skulle kunna ställa sig bakom behovet av insatser för att förhindra social dumpning och konkurrens genom låga löner. Det var ju det vi inte lyckades övertyga regeringen om senast vi hade överläggningar i arbetsmarknadsutskottet.
Detta är fullständigt centrala frågor för att uppnå de olika delar som finns i arbetsprogrammet från EU, uppnå hållbar tillväxt och ökad sysselsättning. För att lösa detta och för att vi från Sverige ska kunna ta till vara de konkurrensfördelar vi har när det gäller vår arbetsmarknadsmodell kan vi inte ha en regering som är så passiv.
Är statsrådet beredd att ställa sig bakom behovet av insatser för att förhindra social dumpning och konkurrens genom låga löner? Det var min fråga.