Fru talman! Det här är säkert en liten träning inför valrörelsen för Fredrik Olovsson. Då kan det vara bra att måla upp något som inte stämmer.
Det har debatterats och sagts ganska mycket här om finanskrisen och den kris som vi gick igenom 1992-1994. Finansdepartementet har genom en bilaga till budgetpropositionen för några år sedan visat på historiska rötter i 80-talet, på en inflationsekonomi och så vidare. Det känns lite barnsligt att ta upp den saken.
Fredrik Olovsson har ändå, om vi tar fram det positiva, bekänt sig till någon typ av konkurrensneutralitet. Det är bra för de olika branscher där Sverige är med och konkurrerar. Då ställer man frågan: Varför dröjer det med tonnageskatten? Varför ska det ta så förfärligt lång tid? Varför kan ni inte driva igenom den? Vi kan ju ta ett utskottsinitiativ här. Vi behöver inte ens vänta på regeringens proposition. Det är bråttom. En hel bransch säger att det här inte får dröja och att det är skadligt för hela branschen. Tillväxten blir lägre. Även om man skulle kunna registrera en tillväxt även för detta år hos samma bransch blir det sämre än vad det hade kunnat bli.
Det är den typen av exempel som man får ta. Hur bra hade det kunnat bli om Socialdemokraterna hade gjort saker och ting snabbare och inte tvingats till det och baklänges gått in i framtiden och pressats till avregleringar eller skattelättnader?
Jag tror personligen att konfliktperspektivet finns kvar hos Socialdemokraterna. Det är på något sätt klass mot klass, arbetstagare mot arbetsgivare, och så ska det inför en valrörelse målas upp någon typ av motsättning. Det är inte alls vad Sverige behöver.