Herr talman! Bra. Nu vill jag inte reta Marie Engström så till den milda grad att tonnageskatt och annat äventyras. Där vill jag önska lycka till och verkligen ge råg i ryggen i förhandlingarna med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Varken Marie Engström eller jag kan läsa protokollet på förhand, men det intryck jag i alla fall fick var att arvsskattens slopande hamnade i en uppräkning av framgångar från Vänsterpartiet. Det är klart att om du sade det du nyss sade så var det en viss distinktion som jag tycker stämmer mer överens med sanningen. Då ska jag inte driva den frågan mer. Det finns emellertid ministrar och andra, som jag nu befarade, som på något sätt vill ta åt sig äran av att arvsskatten togs bort, som om det var någonting som socialdemokratin eller vänsterpartier över huvud taget drivit med tiden. Jag har det i bakhuvudet hur motiveringen stod i budgetpropositionen. Då var det att intäkterna var så pass små att det relativt kostnaderna att ta in skatten inte var värt det. Det var rena pekuniära skäl till att man då tog bort den.
Motsvarande argumentering hade hela vänsteralliansen i utredningen. Man försämrade värderingsreglerna till och med för att inte regeringen skulle frestas att ta bort arvsskatten. Det var ju så det gick till. Nu skakas det på huvudet, men det är sanningen. Jag gillar inte skakande när man talar om hur det faktiskt låg till, för jag var där. Jag satt med och gjorde upp med vänsterpartierna i arvsskattefrågan till och med innan alliansen på den borgerliga sidan fanns.