Herr talman! Sverige har mig veterligt högst skattetryck i världen. Med fler företag som växer och anställer fler människor minskar de väldigt stora kostnader man har för alla utanför arbetsmarknaden. Skatteintäkterna ökar, och Sverige skulle få utrymme för att sänka sina skatter. En sådan utveckling, där Sveriges konkurrenskraft skulle öka och vårt skattetryck kunde sänkas, vore närmast förfärlig enligt inlägg i den livliga skattedebatten här tidigare. Jag tycker att det vore mycket glädjande med ett folk i arbete, med goda skatteintäkter trots sänkt skattetryck. Våra visioner skiljer sig åt i riksdagen.
I vår alltmer globaliserade värld måste vi sträva efter konkurrenskraftiga villkor. Vi måste behålla våra företag och jobb i Sverige. Företagen måste ha möjligheter att konkurrera. Man flyttar allt oftare tyvärr ut i dag.
Det här med konkurrenskraftiga och likvärdiga villkor gäller även skatteområdet. Det inser ibland även Socialdemokraterna, även om man inte brukar prata om det före ett val. Vem minns något vallöfte om att avskaffa arvs- och gåvoskatten? Ändå är den borttagen i dag. Det är bra. Den var negativ. Den finns kvar i många andra länder, men Sverige och bland annat Socialdemokraterna har agerat, och det är bra. Inför årets val finns inget vallöfte från Socialdemokraterna om att avskaffa den än mer skadliga förmögenhetsskatten. Den är borttagen i de allra flesta länder, men i Sverige finns den kvar med starkt negativa effekter. Socialdemokraterna kritiserar alliansens förslag om att avskaffa den lika hårt som man tidigare har kritiserat eventuella förslag om att avskaffa arvs- och gåvoskatten. Ändå togs arvs- och gåvoskatten bort.
Jag är beredd att liksom Lennart Hedquist i någon tidigare debatt här i kammaren slå vad om att även Socialdemokraterna inser realiteterna i denna fråga och medverkar till att förmögenhetsskatten tas bort efter nästa val. Men före valet gäller hård och skoningslös kritik mot det borgerliga förslaget, inget annat. Lika hård är kritiken av varje borgerlig antydan om målet att få folk i arbete och kunna sänka världens högsta skattetryck.
Så är den politiska debatten i landet Sverige inför riksdagsvalet år 2006, och så har den alltid varit, frestas man att utbrista. Jag hoppas på en saklig debatt om de politiska alternativen i Sverige som ligger rätt nära varandra i den politiska mitten inför höstens val, men jag är inte så förhoppningsfull.
Fru talman! Ett privat näringsliv som kan expandera är en förutsättning för att nya jobb skapas och därmed för en minskande arbetslöshet. Från Centerpartiet och alliansen har vi presenterat ett förslag för omläggning av den ekonomiska politiken i syfte att få en rejäl tillväxt i samhället. Det är fråga om att skapa en helhetssyn i samhällsbyggandet. I det arbetet har företagandet självklart en framträdande och stor roll.
Det är alltså fråga om såväl skatter, förenklade regelverk för de små och medelstora företagen som attityder gentemot dem som vill satsa på eget företagande. De som siar om framtiden är överens om att tillväxten i stor utsträckning kommer att ske i de små och medelstora företagen. Därför är det naturligt att stimulera just de företag där vi ligger dåligt till i Europa. Vi har en minskad andel av befolkningen som jobbar i företag, medan den ökar i vår omvärld. Vi ligger på bottennivå i EU vad gäller andelen företagare. Det måste vi ändra på.
Möjligheterna att starta företag måste bli bättre. Från Centerpartiet vill vi ge alla rätten att starta ett etableringskonto för att samla ihop kapital för att underlätta för att starta företag och därmed ofta förverkliga en dröm. Samtidigt skapas fler jobb. Vi vill också skapa en ökad smidighet i samband med företagsförsäljningar så att de pengar som frigörs återinvesteras i nytt företagande. Om en företagare som säljer sitt företag återinvesterar köpeskillingen i ett nytt småföretag utan skattekonsekvenser blir investeringen större, och därmed skapas bättre förutsättningar för att fler nya jobb kan skapas.
Rätten för befintliga företag att nyttja periodiseringsfonder måste också förändras så att företag kan öka tryggheten i tillvaron. Det gäller exempelvis möjligheten för näringsidkare att avsätta obeskattade medel som ekonomisk säkerhet i samband med rån, överfall och skada. Är det här nödvändigt i dagens Sverige? Faktiskt kan företagare drabbas av rån upprepade gånger men erhåller inte tillräckligt skydd från våra polisiära myndigheter. Frågan är: Vem ska betala notan? Ska samhället hjälpa till?
Jag ska ta ett exempel från min riksdagskollega Jörgen Johanssons hemlän Västmanland. En uraffär i Västerås rånas ständigt på sina varor. Det är såväl vanliga rån som rån där bilar kör genom skyltfönster, och butiken rensas och följebilar transporterar bort varorna. Butiksägaren har följt försäkringsbolagets alla anvisningar för att förhindra brott. Han har byggt ett fort kring affären. Ingen kommer in utan att ringa på en klocka. Alla som går in fotograferas. Personalen har specialutbildats för rånsituationer, så gott det nu går. Trots detta fortsätter rånen, och ingen har hittills blivit fälld för brotten. Vid sidan av att personalen får psykiska problem har den ekonomiska situationen för företaget blivit kaotisk. I och med att inga fysiska hinder hjälper säger försäkringsbolaget upp försäkringen. I och med att näringsidkaren inte har någon försäkring säger banken upp sina kontakter då man anser att det är en osäker kund. I och med att inga bankkontakter finns säger fastighetsägaren upp hyreskontraktet då det förefaller vara en osäker hyresgäst.
Näringsidkaren har alltså hamnat i en form av moment 22. Grunden för att det här uppstår är faktiskt att samhället inte har klarat sina åligganden att skydda hans affärsverksamhet. Därför behöver regelverket för periodiseringsfonderna breddas så att företagen kan bygga upp ekonomiska marginaler i ett sådant här läge.
Fru talman! Centerpartiet har tolv reservationer på det här området. Jag delar åsikten i samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna nr 1 och 8.